Växthuseffekten Försurning Övergödning

Report
Växthuseffekten
Försurning
Övergödning
Växthuseffekten
Varje föremål strålar ut energi, även jorden.
Jorden anpassar sin temperatur så att det blir just rätt
mängd värmestrålning!
Om det nu vore för kallt så skulle jorden stråla ut för lite
energi.
Vore det å andra sidan för varmt på jorden, så skulle
utstrålningen dominera. Jorden skulle förlora energi och
därmed sänka sin temperatur.
Om balansen såg ut så här skulle jordytans
medeltemperatur vara omkring – 19°C,
alltså mycket kallare än hur vi har det!
Det som saknas är just växthuseffekten...
Vattenånga (H2O) och koldioxid (CO2)
hindrar utstrålningen.
En del av värmen strålar därmed från
atmosfären tillbaka till marken. Som ett
resultat värms marken upp.
Det är denna temperaturhöjning som vi
kallar för växthuseffekten. Och gaserna
som ansvarar för det kallas för
växthusgaser.
Helt utan växthuseffekten skulle jordens medeltemperatur
ligga omkring –19°C. Då skulle det knappast vara möjligt
att ha liv här. Den naturliga växthuseffekten i atmosfären
gör att medeltemperaturen idag är omkring +14°C.
Skillnaden, dvs. ca 33°C, beror främst på de naturliga
växthusgaser vattenånga (H2O) och koldioxid (CO2).
Nu håller vi människor dock på att öka mängden av
växthusgaser ytterligare i atmosfären, och då blir
jordytan ännu varmare. Vart det kommer att leda är svårt
att förutsäga. Jorden och atmosfären är ett väldigt
komplext system där många processer är ihopkopplade
med varandra.
Kyotoprotokollet
Kyotoprotokollet är en överenskommelse mellan ett stort
antal länder om hur utsläppen av växthusgaser skall
minskas till åren 2008-2012. Det är ett avtal som
världens regeringar enades om i Kyoto 1997 och ett
resultat av FN:s Klimatkonvention som beslutades i Rio
1992.
Efter att Ryssland beslutade att skriva på trädde protokollet
i kraft den 16 februari 2005. Fortfarande är varken USA
eller Australien är med, de två länder som släpper ut
mest koldioxid per person.
Målet är att människan inte ska påverka klimatet
skadligt. Denna stabilisering ska uppnås i tid för
ekosystem att naturligt anpassa sig till klimatförändring,
så att matproduktion inte hotas och en hållbar
ekonomisk utveckling ska kunna fortgå. Utvecklade
länder ska ta ledningen.
Bland annat kan länderna uppfylla en stor del av sina
åtaganden genom att köpa utsläppsutrymme från andra
(s.k. flexibla mekanismer).
Dessutom gjordes det möjligt att kvitta utsläpp från fossila
bränslen mot kolupptag i skog och mark (s.k. kolsänkor).
För Sveriges del medges t.ex. att utsläpp motsvarande
ca 2 miljoner ton koldioxid per år kan kvittas mot
kolsänkor, vilket ger ett ökat utsläppsutrymme på 3-4
procent per år.
Kyotoprotokollet gäller för åren 2008-2012. Efter
det krävs en ny internationell överenskommelse,
vilket var tänkt att ske i Köpenhamn.
Köpenhamnsmötet var viktigt för att man skulle
kunna enas om en fortsättning av
Kyotoprotokollet så att det inte blev något glapp
mellan åtagandeperioderna.
Resultatet av Köpenhamnsmötet pratar vi om
nästa vecka.
Försurning och övergödning
Orsakas till stor del av samma föroreningar:
svavel, kväveoxider och ammoniak.
Utsläppen av svaveldioxid är den viktigaste
källan till försurning.
Dessa starka syror och angriper såväl nya
som gamla byggnader, broar, statyer,
hällristningar m.m.
Särskilt drabbade är föremål och
konstruktioner av lättvittrade material, som
t.ex. kalksten och sandsten. Även
ouppgrävt material av ben, järn och brons
skadas allvarligt när marken försuras.
Luftföroreningarna påverkar även den
biologiska mångfalden.
Till de känsligaste grupperna hör fiskar,
lavar, mossor, vissa svampar och
vattenlevande smådjur.
Kväveföreningar (kväveoxider och
ammoniak) är den viktigaste orsaken till
övergödning av naturmiljöer på land och i
kustnära hav.
Kväveoxider bildas vid all förbränning.
Omkring hälften av utsläppen i Europa
kommer från motordrivna fordon (främst
vägtrafik), resten till största delen från
stora förbränningsanläggningar.
Nedfallet av kväve - med ursprung i
utsläppen av kväveoxider och ammoniak fungerar som en gödsling av naturen.
Åtgärder
Det går att minska utsläppen av luftföroreningar till nivåer som naturen
och vi människor tål, utan stora ekonomiska och materiella
uppoffringar.
Det kan göras på många olika sätt, men två huvudstrategier kan
urskiljas:
• Tekniska åtgärder, t.ex. rökgasrening på kolkraftverk.
• Strukturella åtgärder - t.ex. effektivare energianvändning som gör
kolkraftverket överflödigt.
I syfte att återställa skador och skydda mot ytterligare försurning pågår i
Sverige dels en omfattande kalkning av sjöar och vattendrag, dels
försöksverksamhet med kalkning av skogsmark. Kalken kan ses
som ett filter i skogsmarkens övre skikt, som förmår att fånga upp
och neutralisera framtida surt nedfall.

similar documents