Slides

Report
Arbetsmarknadsekonomi –
lönebildning, arbetsmarknadsparter
och ekonomisk politik
Lars Calmfors
Föreläsning 2 för ekonomiska
avdelningen, Finansdepartementet
7/3-2014
Frågor
• Allmän jämviktsmodell
• Betydelsen av graden av samordning
• Avtalsförhandlingar och penningpolitik
Omtolkning av den partiella
jämviktsmodellen
• I den partiella jämviktsmodellen (ingen rörlighet mellan företagen)
• är lönen ett pålägg på arbetslöshetsersättningen: w = [ + α(1 – )] b/α
• En mer generell tolkning av b är som den förväntade inkomsten för en
person knuten till företag i men som inte får arbete där. Kalla denna .
• Anta nu att en sådan person också kan söka arbete i andra företag.
• Sannolikheten att få arbete i resten av ekonomin är , där  är
sysselsättningsgraden i hela ekonomin (sysselsättningen/arbetskraften).
• Sannolikheten att vara arbetslös är (1 – ).
• Låt wi vara reallönen i företag i, w = den genomsnittliga lönen i hela
ekonomin och b = arbetslöshetsersättningen.
• Då gäller:
+  (1 – )
wi =


 = w + (1 – )b
Allmän jämvikt
wi =
+  (1 – )

[w + (1 – )b]
wi = w om alla företag är lika (symmetrisk jämvikt)
Låt
+  (1 – )

= m = påläggsfaktorn
Då fås:
w = m [w + (1 – )b]
w=
 (1 – )
1 – 
b
Lönen är fortfarande ett pålägg på arbetslöshetsersättningen eftersom
m (1– ) > 1– m
m – m > 1 – m
m>1
Lönesättningskurvan
 (1 – )
w=
b
1 – 
  ( – 1)
=

(1–)2
b>0
• Positivt samband mellan sysselsättningsgrad och
reallön
• Positivt lutande lönesättningskurva
• Skärningen mellan lönesättningskurvan och
efterfrågekurvan ger jämviktssysselsättningen
Lönesättningskurvan, forts.
• Jämviktssysselsättningen ökar om
- lägre arbetslöshetsersättning
- lägre förhandlingsstyrka för facket
- högre arbetskraftsefterfrågan
• Ökad arbetskraftsefterfrågan
- fler anställda i offentlig sektor
- expansiv finanspolitik: ökad efterfrågan på varor
- inte penningpolitik som bara påverkar prisnivån
eftersom det är en real modell
Empiriska studier
• Få studier av sambandet mellan arbetslöshetsersättning och
reallön
• Den enkla modellen säger att reallönens elasticitet m.a.p.
arbetslöshetsersättningen är 1
-Forslund, Gottfries & Westermark (2008): 0,28 - 0,52
-Bennmarker, Calmfors & Larsson (2013): 0,1 - 0,2
• Reallönens elasticitet m.a.p. arbetslösheten enligt
Blanchflower – Oswald: 0,1.
• Inte så populärt längre estimera lönesättningskurvor
-kausalitetsproblem
-i stället reducerad form för arbetslösheten
Finanspolitik
w=
 (1 – )
1 – 
b
Detta är egentligen en ekvation för konsumentreallönen, dvs.
wc =
 (1 – )
b,
1 – 
där
wc = Konsumentreallön
W = Nominallön
Pc = KPI
P = PPI
wp = Produktreallön
wc =


wp =


Finanspolitik, forts.
Pm = importprisindex
 = inhemskt producerade varors vikt i KPI
1 –  = importens vikt i KPI
Pc = P λ Pm1 - λ
Arbetskraftsefterfrågan beror på produktreallönen wp
  



wp = = ×  =  ×  =  × (  )1− = 1−
,


där pr = P/ Pm




• Expansiv finanspolitik som ökar inhemsk efterfrågan höjer relativpriset för
inhemskt producerade varor (real appreciering)
• För given konsumentreallön sjunker produktreallönen
• Förskjutning till höger av efterfrågekurvan: högre jämviktssysselsättning
• Budgetunderskott?
• Ingen real effekt av penningpolitik som bara påverkar KPI men inte
relativpriset mellan inhemsk produktion och import.
Hur bestäms arbetslöshetsersättningen?
•
•
Konstant real arbetslöshetsersättning
Konstant ersättningsgrad
•
Båda inslagen i svensk arbetslöshetsförsäkring
- fixerade golv/tak
- 80, 70, 65 procent
r = Ersättningsgraden
w=
 (1−)
1−
b
b = rw
 (1−)
rw
1−
 (1−)
1=
r
1−
1−
=
 1−

 (1−)
=
<
 [ 1− ]2
w=
0
Jämvikt med konstant ersättningsgrad
• Jämviktssysselsättningen beror bara på “arbetsmarknadsinstitutioner”
- ersättningsgrad
- relativ förhandlingsstyrka
• Ingen effekt av förskjutningar av efterfrågekurvan på
jämviktssysselsättningen
-bara på reallönen
• Skattning av jämviktsarbetslösheten enbart med
”arbetsmarknadsinstitutioner” som förklarande variabler
- arbetslöshetsersättning (ersättningsgrad, ersättningsperiodens längd)
- skatter
- arbetsmarknadspolitik
- graden av samordning i avtalsförhandlingarna
- facklig organisationsgrad
- kollektivavtalens täckningsgrad
- (produktmarknadsregleringar)
Jämvikt med konstant ersättningsgrad

∗
*

Layard-Nickell-Jackman
Layard-Nickell-Jackman
Bassanini-Duval
Olika grad av samordning
Sysselsättningen L beror på produktreallönen wp,
där

wp =

W = Nominallön
P = Produktpris
∴ L = L (wp),
där L = Sysselsättningen
Facket vill maximera nyttan U för en representativ medlem:



)

U = wc + (1 – b,
där M = antalet medlemmar
wc =


= Konsumentreallönen
Pc = KPI
Maximering av fackets nyttofunktion
Anta att facket har monopolställning och ensidigt kan sätta lönen
(”monopoly union”)


Max U = wc + (1 – )b

wc

givet:
L = L (wp)
wp =


⋅
där  =




=


/


=

,

= Relativpriset för produktionen på förhandlingsområdet
Maximeringsvillkoret är:
1+


wc [1 –

1
][
 
–

2
⋅


]=0
Maximeringsvillkoret för facket
1+
–




⋅
⋅




[1 –


⋅

]

[1 –


]=0
= ε = Sysselsättningens elasticitet m.a.p produktreallönen
(definierad positiv)


⋅


= η = Relativprisets elasticitet m.a.p. konsumentreallönen
1 – ε [1 – η] [1 –
wc =
 (1− )
b
 1−  −1


]=0
Betydelsen av olika grad av samordning
wc =
 (1− )
b
 1−  −1
1. Företagsvisa förhandlingar
Om perfekt konkurrens och homogena varor påverkar inte lönen wc i
företaget det relativa produktpriset .
η = 0 ⇒ wc =

−1
b
2. Fullständig nationell samordning (samma lön för alla företag) i en
sluten ekonomi
Lönen wc kan inte nu heller påverka det relativa produktpriset 
i ett representativt företag.
η = 0 ⇒ wc =

−1
b
Betydelsen av olika grad av samordning, forts.
3. Branschvisa förhandlingar (samma lön för alla företag i varje
bransch)
η > 0 ⇒ wc =
(1−)
b
 1− −1
=
1
1−1/(1−)
b>

−1
b=
1
1−1/
b
4. Liten öppen ekonomi
Om svenska och utländska varor är perfekta substitut:

η = 0 ⇒ wc =
b för alla grader av samordning.
−1
Om svenska och utländska varor är imperfekta substitut, så
gäller även vid fullständig samordning:
η > 0 ⇒ wc =
(1−)
b
 1− −1
>

−1
b
Slutsatser om samordning och
reallöner
• Calmfors-Driffill-hypotesen: både företagsvisa förhandlingar och total
samordning ger återhållsamhet
- konkurrenstryck vid företagsvisa förhandlingar
- internalisering av externaliteter (prisökningar för andra) vid samordning
• Högst reallön vid branschvisa förhandlingar därför att given ökning av
konsumentreallönen kan uppnås till priset av mindre ökning av
produktreallönen (och då mindre sysselsättningsförlust)
• Stiliserad modell för sluten ekonomi ger samma reallön vid företagsvisa
och nationella förhandlingar
• Stiliserad modell för öppen ekonomi ger samma reallön för alla
förhandlingsnivåer (perfekt konkurrens – perfekta substitut)
• Om inhemska och utländska varor är imperfekta substitut ger företagsvisa
förhandlingar lägre lön än nationella förhandlingar
• Mindre ”puckel” ju öppnare ekonomin är
Graden av samordning och reallönen i en sluten
ekonomi (Calmfors-Driffillkurvan).
Graden av samordning och reallönen i en öppen
ekonomi
Utvidgad modell
• Det finns flera externaliteter som kan internaliseras vid
samordning
- kostnader för arbetslöshetsersättning som
betalas via skatterna
- minskad skattebas som innebär att skatterna
måste höjas för att betala offentliga utgifter
- ökad arbetslöshet i en sektor innebär mindre
sysselsättningsmöjligheter för de som förlorar jobbet
i en annan sektor
• Internalisering av andra externaliteter innebär
förmodligen att fullständig samordning ger mer
återhållsamhet än företagsvisa förhandlingar
Graden av samordning och reallönen i
verkligheten
Samspelet mellan lönebildning och
penningpolitik
• Interaktion mellan centralbank och
arbetsmarknadsparter
• Hot om räntehöjning (penningpolitisk
åtstramning) om inflationsmålet hotas kan ha
en disciplinerande effekt på löneökningarna
• En mer ”konservativ” centralbank kan i så fall
främja sysselsättningen därför att lönerna
hamnar lägre
Stiliserad modell
• Efterfrågan på en sektors produkter beror negativt på
sektorns relativpris och den reala penningmängden i
ekonomin
• Arbetskraft är den enda produktionsfaktorn
• Konstant skalavkastning
- produktpris = lön
• Facket bestämmer lönen (”monopoly union”)
• Ett fackförbund i varje sektor; symmetriska sektorer
• Centralbank som ”leans against the wind”
- vid ökningar av prisnivån höjs penningmängden
alltid mindre: inte full ackommodation
- ökad prisnivå innebär lägre real penningmängd
Symboler
Qi = Produktion i sektor i
Ei = Sysselsättning i sektor i
m=


= Real penningmängd
M = Nominell penningmängd
P = Allmän prisnivå
Pi = Produktpris i sektor i

= Relativt produktpris


wi =  = Reallön i sektor i

pi =
i sektor i
α = Elasticiteten för nominell penningmängd m.a.p. prisnivån;
0 < α < 1.
ε = Elasticiteten för produktmarknadsefterfrågan i en sektor m.a.p.
sektorns relativpris
Ui = Nyttan för fackförening i
N = Antal sektorer
Modell
Produktefterfrågan

Qi = −

Produktionsfunktion
Qi = 
Prissättning
Pi = Wi
pi = wi
Centralbankens reaktionsfunktion
M = 
m=


=


= −1
Fackets nyttofunktion
Ui = wi Ei – (g/β) Eiβ + m/N
(1)
(2)
(3)
Argument i nyttofunktionen
1. Nytta från lönesumman
2. Onytta (“disutility”) från mindre fritid
3. Nytta från real förmögenhet
Tolka sysselsättning som antal arbetade timmar. Vid
nedgång fördelas färre timmar över alla anställda (som
krisavtalen 2009).
Förenklad modell
Ei =


−
m = −1


Ui = wi Ei – Eiβ + m/N
Maximering av fackets nyttofunktion

Max Ui = wi Ei – Eiβ + m/N

wi
Derivera m.a.p. wi och använd pi = wi = 1 (symmetrisk jämvikt) efter
deriveringen.
1
E = Ei =
−1−2/ −1
[
]
− 2/
Penningmängden


=


=


⋅


⋅
 = (α– 1) 1
⋅


⋅
1
1
1−

=
−1
−1
En reallönehöjning i sektor i reducerar den reala
penningmängden, eftersom den bara kan åstadkommas
genom en nominell löneökning som höjer prisnivån och
därmed får centralbanken att agera så att den reala
penningmängden faller (inte fullständig ackommodation).
1
E=
−1+2(1−)/(−1) −1
[
]
+(1−)/(−1)
Sysselsättningskonsekvenser av
lönehöjning i en sektor
1. Sektorns relativpris höjs.
2. Den reala penningmängden minskar, därför att
centralbanken inte ackommoderar höjningen av den
allmänna prisnivån fullt ut.
Båda faktorerna håller tillbaka lönerna och håller därmed
uppe sysselsättningen.
Lätt visa att:
N↓⇒E↑
α ↓⇒ E ↑
Tolkning av resultaten
1. Mer samordnad lönebildning (lägre N) innebär att
varje fackförbunds löneökning höjer prisnivån mer och
därmed minskar den reala penningmängden mer.
2. Mer ”konservativ” (mindre ackommoderade)
centralbank (lägre α) innebär att varje fackförbunds
löneökning leder till större minskning av den reala
penningmängden.
Olika utfall
Fullständig decentralisering (N → ∞)
Fullständig ackommodation, konstant real penningmängd (α =1)
Ingen ackommodation (α =0)
Fullständig centralisering (N=1)

Ui = wi Ei 

Ei = wi-ε


β
Ei +

wi = 1 och N = 1 ⇒ Ei = E = m och


Ui =U = E - Eβ + m = E - Eβ+ E = 2E 



Eβ
Centraliserat fack väljer de facto E = m genom sitt val av nominell lön:




= 2 – β⋅ Eβ-1 = 0
1
E =(
2 −1
)

Slutsatser
• Fullständig decentralisering och fullständig
ackommodation ger samma sysselsättning
• Högre sysselsättning ju mer samordnad lönebildningen
är (givet centralbankens politik)
• Högre sysselsättning ju mindre ackommoderande
centralbanken är (givet graden av samordning)
• Högst sysselsättning med fullständig samordning
• En konservativ centralbank utgör ett delvis substitut för
samordning
- nolleffekt vid fullständig samordning
- störst effekt om två sektorer
- gradvis minskande effekt med ökande antal sektorer
Samordning och sysselsättning
Effekten av mer ”konservativ” centralbank på
sysselsättning
EMU-anslutning
• Utanför EMU finns återhållande effekt på
lönebildningen av centralbank med inflationsmål
• I EMU reagerar inte ECB mer än marginellt på löne –
och prisökningar i ett enskilt land
• Då inte längre någon återhållande effekt av
centralbankens politik på reallönenivån i en enskild
ekonomi
• Lägre jämviktssysselsättning i än utanför EMU

similar documents