Logisk positivism

Report
Anders Odenstedt
[email protected]

Termen ”positivism” skapades av den franske
1800-talssociologen Auguste Comte. Termen
syftar på ”det positiva”, som i det här
sammanhanget betyder det i sinneserfarenheten
givna, alltså det observerbara.







Viktiga gestalter i den logiska positivismen:
Moritz Schlick
Hans Reichenbach
A. J. Ayer
Otto Neurath
Carl Hempel
Rudolf Carnap


Kunskap om verkligheten uttrycks i s.k.
syntetiska satser (Ayer, sid. 121, Schlick, sid. 383385). Utmärkande för dem är att man kan
förstå deras mening utan att därmed kunna
avgöra om de är sanna eller falska.
Det skiljer dem från s.k. analytiska satser; i
deras fall är förståelse av mening och kunskap
om sanningsvärde samma sak.


Att skilja analytiska från syntetiska påståenden
och att genom analys klargöra betydelsen hos
påståenden som förekommer i vetenskapen.
Exempel: vad betyder påståendet att a orsakar
b? Det betyder att händelser av typen a
undantagslöst följs av händelser av typen b.
Och den korrelationen mellan händelsetyper är
något observerbart (”positivt”)


Vad innebär enligt Schlick begreppet naturlag?
Det innebär att vissa händelsetyper
undantagslöst och regelbundet följer på
varandra (Chalmers, kap. 14).
En naturlag är inget utöver dessa händelser
som ”gör” att de inträffar.


Enligt en annan uppfattning beskriver däremot
naturlagar dispositionen hos materiella
kroppar att ”agera” och ”reagera” på vissa
bestämda sätt i en given situation.
Att upphettning orsakar kokning hos vatten är
inte samma sak som att kokning följer på
upphettning. Att vatten kokar vid en viss
temperatur beror bl.a. på att det har
dispositionen att koka. Det är bl.a. det som
orsakar kokning.

Hur ska man bedöma s.k. dispositionsegenskaper
som beskrivs med dispositionstermer som
”löslig” och ”böjlig”?


En annan svårighet med ”the regularity view
of laws”:
Hur ska man om den är riktig skilja mellan s.k.
tillfälliga och laglika generaliseringar?

Laglika generaliseringar stödjer s.k.
kontrafaktiska konditionala satser, alltså satser av
typen ”om a vore fallet skulle b vara fallet.”


Ett syntetiskt påstående måste vara verifierbart för
att vara meningsfullt.
När vi frågar vad som gör ett påstående
meningsfullt och därigenom sant eller falskt
frågar vi i vilka omständigheter det är sant
respektive falskt (Ayer, sid. 119).
1.
2.
3.
4.
Verifierbarhet i praktiken.
Verifierbarhet i princip.
Verifierbarhet i stark mening = ett påståendes
sanning kan slutgiltigt fastställas av
observationer.
Verifierbarhet i svag mening = observationer
kan göra det sannolikt.

Teknisk, fysikalisk och logisk verifierbarhet.


Direkt och indirekt verifierbarhet.
Påståenden om solens centrum bör ses som
fysikaliskt verifierbara indirekt, på så sätt att
man kan översätta dem till påståenden om
(direkt) observerbara företeelser.

1.
2.
3.
4.
5.
6.
Exempel på lika meningslösa teckensamlingar:
Jupiter sitter i sitt moln, men molnets utseende
avslöjar inte hans närvaro på något sätt och det
finns ingen möjlighet att perceptuellt uppfatta
honom.
Den här stenen är ledsen.
Den här triangeln är ledsen.
Berlin häst blå.
Bu bä bi.
* --- *.


”Det finns en viss nyans av rött som skapar
panik hos någon som ser den.”
Påståendet har kognitiv mening därför att vi kan
föreställa oss vilken erfarenhet som skulle
krävas för att stödja det. Däremot är det inte
testbart därför att vi inte vet hur vi ska finna en
sådan erfarenhet.



Är kontrafaktiska konditionala satser
verifierbara?
”Detta glas innehåller vatten.” När jag säger att
något är vatten pekar jag inte bara ut det utan
beskriver det och klassificerar det därigenom
också (Ayer, sid. 121). Därmed tillskriver jag
det vissa laglika sätt att reagera på t. ex.
upphettning i ett potentiellt oändligt antal
situationer. Är påståendet verifierbart?



Verifieringen av påståendet ”detta glas
innehåller vatten.”
Vilka observationer man uppfattar som
relevanta för bedömningen av en teori.
Vilka satser man alls uppfattar som
observationssatser, och vad man anser kan
observeras (Chalmers, sid. 5-9, 14-15).


Inte bara verifieringen av observationssatser,
bedömningen av deras relevans, och vad man
anser kan observeras är teoriberoende, utan
också meningen hos observationssatser
Erfarenhetens innehåll, och inte bara tolkningen
av den, är teoriberoende. Erfarenhetens
innehåll bestäms inte bara av bilden på
näthinnan (Chalmers, sid. 5).


Induktionsproblemet uppkommer kanske inte
bara när det gäller universella satser om t.ex.
vatten i allmänhet utan också i fallet singulära
satser som handlar om enskilda (”singulära”)
mängder vatten.
Induktion innebär att sluta sig till en universell
sats, som att vatten alltid (universellt) kokar vid
en viss temperatur, på grundval av ett ändligt
antal observationer av kokpunkten hos vatten.

Men är inte det universella påståendet ”alla
svanar är vita” verifierbart?

Men om man säger ”termometern registrerar
nu en temperatur på 15 grader Celsius” eller
”det står ett bord i mitt rum nu kl. 19.15,” har
man då inte bara registrerat nuvarande fakta?

Universella påståenden är egentligen inga
påståenden alls utan snarare en sorts
instrument för förutsägelse av observationer,
och instrument är inte sanna eller falska, och
alltså inte heller meningsfulla, utan lämpliga
eller olämpliga. Att de inte är verifierbara är
alltså inget problem. Instrument är varken
overifierbara eller verifierbara.

Men om vi antar att universum är ändligt i
tiden kanske vi borde dra slutsatsen att
påståenden av typen ”metaller utvidgas när de
upphettas” och ”vatten kokar när det
upphettas till 100 grader Celsius” är
åtminstone i princip verifierbara och därför
meningsfulla.


Påståenden om materiella objekt innehåller en
referens till ett potentiellt oändligt antal
erfarenheter (Ayer, sid. 122). Om jag säger ”det här
är vitt” och refererar till ett materiellt objekt gör jag
samtidigt logiskt sett en förutsägelse om hur det
kommer att se ut i ett oändligt antal situationer
därför att jag klassificerar det.
Men om jag bara säger ”det här är vitt” och
därigenom refererar till ett sense content (en
synförnimmelse) och inte ett materiellt objekt är
det då inte ett otvivelaktigt påstående? (Ayer, sid.
122). Kan jag betvivla att jag nu ser vitt? Ayer
svarar ”ja” också på den frågan.


”Affirmations” (Konstatierungen) av typen ”jag
ser nu vitt” är absolut säkra (Schlick, sid. 381382). I deras fall är enligt Schlick fastställande
av mening och fastställande av sanning samma
sak, och det skiljer dem från alla andra
syntetiska satser och gör dem lika analytiska
satser.
Förståelse av mening är i deras fall samma sak
som verifikation (Schlick, sid. 385).



Neurath: vi bör överge den s.k.
”korrespondensteorin” för sanning, som säger
att sanningen hos vissa satser i t. ex.
vetenskapen måste kunna fastställas genom
deras verifierbarhet och överensstämmelse
(”korrespondens”) med fakta.
Neurath: vetenskapen bör sträva efter så stor
”koherens” (överensstämmelse) mellan satser
som möjligt.
Schlicks uppsats är ett försvar för
korrespondensteorin.


Om erfarenheten inte stödjer en hypotes
behöver man inte betrakta hypotesen som
falsifierad (motbevisad) utan man kan istället
dra slutsatsen att situationen inte var av den
relevanta typen (Ayer, sid. 125).
Erfarenheten kan aldrig tvinga oss att överge en
hypotes (Ayer, sid. 126).



Det finns ”atomära” satser vars sanningsvärde
är oberoende av alla andra satsers
sanningsvärde (självständiga och ”atomära” i
den meningen).
De logiska positivisterna hoppades till en
början att något sådant skulle kunna
upptäckas, men tvingades ganska snart att
problematisera antagandet att det är möjligt.
Exempel: ”jag ser nu vitt.”


Erfarenheten kan enligt Ayer göra en hypotes
mer eller mindre sannolik (Ayer, sid. 132-134).
Ett möjligt problem för Ayer: om vi inte har
några skäl att tro att materiella objekt har
dispositioner därför att vi bara kan observera
upprepningar, har vi då några skäl att tro att
upprepningar ökar sannolikheten för att en
universell sats som “metaller utvidgas när de
upphettas” är sann?

Den empiriska evidensen för en universell sats
av typen ”metaller utvidgas när de upphettas”
utgörs av ett ändligt antal observationer, men
det antal fall som den universella satsen uttalar
sig om är oändligt.


Förslag 1: ”Teoretiska termer” kan definieras
med hjälp av s.k. explicita definitioner av typen
”bror = manligt syskon”.
Men det verkar omöjligt. Observationstermer
betyder per definition något annat än teoretiska
termer.




Förslag 2: Kontextuella definitioner som återför
teoretiska termer på observationstermer i
kontexten av hela påståenden.
Definitionen av ”magnetisk” skulle t.ex. bli:
”x är magnetisk = om järnfilspån är nära x så
rör de sig mot x.”
Här återförs ”magnetisk” på andra termer som
inte är synonyma med den. Men definitionen
verkar inte ge vare sig ett nödvändigt och
tillräckligt villkor för att x är magnetisk.



Förslag 3 (Carnap): Om ”massa” tillhör det
teoretiska språket och ”tyngd”
observationsspråket kan man formulera
följande ”korrespondensregel”:
”om massan hos a är större än massan hos b så
är a tyngre än b.”
Men då har vi inte längre att göra med en
definition av det teoretiska språket i termer av
observationsspråket utan med ett lösare
samband mellan dem.




Förslag 4 (Carnap): skilj mellan verifiering,
”prövning” (testing) och ”konfirmering”
(confirmation).
Verifiering kan aldrig uppnås i fallet med
syntetiska satser, men de kan prövas och
konfimeras i olika grad.
Att en sats är ”konfirmerbar” (möjlig att
bestyrka) betyder att vi vet under vilka
omständigheter den skulle konfirmeras.
Och att en sats är ”prövbar” betyder att den har
verifierbara konsekvenser.


Problemet med universella satser; de kan inte
verifieras (vi kan ju inte undersöka ett oändligt
antal fall), och de kanske inte ens är
verifierbara i princip om vi inte kan föreställa
oss vad det skulle innebära att verifiera dem.
Men de har verifierbara konsekvenser, nämligen
att t.ex. en metall skulle utvidgas vid
upphettning vid ett visst tillfälle.


Påståenden av typen ”det finns svarta svanar”,
som inte är falsifierbara och som är ett problem för
Popper, har också verifierbara konsekvenser,
nämligen att någon svart svan existerar
någonstans.
Också singulära påståenden av typen ”det här är
ett glas vatten” har verifierbara konsekvenser,
nämligen att vätskan ifråga skulle börja koka om
den upphettades till 100 grader. En sådan
observation skulle konfirmera den universella
satsen ”vatten börjar koka vid 100 grader Celsius


Carnap förkastar både verifierbarhet och
falsifierbarhet som kriterier på vetenskaplighet
och talar istället om prövbarhet.

similar documents