Thomas Kuhns vetenskapsteori

Report
Anders Odenstedt
[email protected]



Enligt Kuhn är vetenskapen normalt sett
varken ett försök att verifiera eller falsifiera
teorier utan en tillämpning av s.k. paradigmer.
Ett paradigm är en modell för problem och
lösningen av problem som för en tid erkänns
som en sådan modell av ett vetenskapligt
samfund (t.ex. av fysikerna).


”Paradigm” betyder ”mönster” eller ”modell.”
I grammatiken är det latinska amo, amas, amat
ett ”mönster” eller en ”modell” för böjningen
av många andra latinska verb, t.ex. för
böjningen laudo, laudas, laudat.
Ett sådant grammatiskt paradigm kan förstås
bytas ut mot andra. Ett vetenskapligt paradigm
kan inte på samma sätt bytas ut mot andra men
det liknar ett grammatiskt paradigm på så sätt
att det fungerar som en sorts modell eller
mönster för vetenskapen.

Till skillnad från de logiska positivisterna och
Popper godkänner inte Kuhn distinktionen
mellan ”upptäcktskontexten” (the context of
discovery) och ”rättfärdigandekontexten” (the
context of justification).

Upptäckten (uppkomsten) av ett paradigm är en
process där man samtidigt lär sig att se
verkligheten på ett nytt sätt (man upptäcker
den så att säga på nytt). Men att kunna se i
enlighet med paradigmet är detsamma som att
till en viss del kunna rättfärdiga det. Det
innebär att om man ställer upp normer för hur
rättfärdigandet av paradigmet ska gå till har
man samtidigt delvis ställt upp normer för hur
verkligheten ska ses, nämligen i enlighet med
paradigmet.

Rättfärdigandet av paradigmer kommer alltid
att hänvisa till just de paradigmer som
diskuteras, och företrädare för olika
paradigmer har därför ingen neutral
ståndpunkt att hänvisa till för att komma
överens. Det finns ingen neutral context of
justification för att åstadkomma det. När ett
paradigm ersätter ett annat sker det, säger
Kuhn, genom en sorts ”omvändelse”
(conversion), och efter det lever forskarna i en
ny värld i en viss mening.

Varje grupp använder sitt eget paradigm för att
argumentera för det, och det innebär, säger
Kuhn, en ”cirkularitet” (Kuhn, sid. 94).


De går enligt Kuhn aldrig till så att ett
paradigm ”verifieras” eller ”falsifieras” genom
att dess egna företrädare försöker verifiera eller
falsifiera det trots att inget alternativt paradigm
finns.
Falsifiering genom direkt konfrontation med
empiriska fakta förekommer alltså inte. Den
bedömning som leder forskare att överge ett
paradigm till förmån för ett annat vilar alltid
på mer än en jämförelse mellan det gamla
paradigmet och verkligheten.

Forskare kommer alltid att utveckla ad hochypoteser när de ställs inför fenomen som inte
stämmer överens med paradigmets
förväntningar, hypoteser som säger att
fenomenen ifråga egentligen kan förklaras i
termer av paradigmet eller att de inte är
signifikanta o.s.v. Också av det skälet falsifieras
aldrig ett paradigm av empiriska fakta som
sådana.

Till skillnad från Popper anser Kuhn inte att ad
hoc-hypoteser alltid bör undvikas. Om forskare
tog hänsyn till varje ”anomali” (varje
observation som inte stämmer överens med
paradigmets förväntningar) skulle ordnad
forskningsverksamhet vara omöjlig. Forskare
överger, och bör också överge, ett paradigm
först när det finns ett alternativ till det, inte så
fort de konfronteras med ett fenomen som inte
stämmer överens med det.

Det som för en utomstående betraktare kan
framstå som försök till verifiering eller
falsifiering av paradigmet är i själva verket
försök att lösa problem vilkas existens är
beroende av paradigmets giltighet. Den
aktiviteten har enligt Kuhn samma karaktär
som pusselläggning. Vad innebär det?

Det finns i ett pussel ett visst antal bitar som,
om de läggs rätt, kommer att lösa det problem
som pusslet självt definierar, nämligen
framställningen av en viss bild. Poängen med
ett pussel är inte att avbilda en verklighet som
är oberoende av det utan att lösa ett problem
som pusslet självt ställer upp.


Vetenskapens utveckling är inte ackumulativ.
Einsteins fysik är bättre på att lösa problem än
Newtons och Aristoteles’ fysik men i detta inte
finns ingen ”sammanhängande utveckling.”
Olika paradigmer är inte delar av en och samma
helhet som kan jämföras med varandra med
avseende på deras förmåga att avbilda en och
samma verklighet. De är ”inkommensurabla”
(ojämförliga) sätt att uppfatta verkligheten på, inte
delar av en och samma utvecklingsprocess där de
olika faserna förhåller sig till varandra som delar
av en och samma helhet.

Kuhn anser till skillnad från de logiska
positivisterna och Popper att inte bara
tolkningen av erfarenheten och bedömningen
av t.ex. observationers relevans är
teoriberoende, utan att också själva
erfarenhetens innehåll är det. Erfarenhetens
innehåll är något annat än ”stimuli.”

Felaktiga spelkort användes i ett psykologiskt
experiment. Försökspersonerna uppfattade
svarta hjärter och ruter som röda, och röda
spader och klöver som svarta.


På samma sätt som i experimentet så ser inte
vetenskapsmän någonting som något annat,
d.v.s. de tolkar det inte. Istället ser de helt
enkelt. Det är alltså inte så att företrädare för olika
paradigm ser samma sak som olika saker. De ser
olika saker.
Företrädarna för olika paradigmer ser inte en
absolut verklighet (en och samma verklighet)
på olika sätt utan ser olika världar
(verkligheter).

Det som förändras vid ett paradigmskifte är
alltså inte bara forskarens tolkning av sina
observationer utan själva observationerna.

Teorier är alltså inte bara tolkningar av data
som är tillgängliga för alla, oavsett vilket
paradigm man har. Två människor med
samma näthinnebild kan erfarenhetsmässigt se
olika saker. Och omvänt kan, säger Kuhn,
samma erfarenhet skapas av olika data.

Kuhn anser att effektiv forskning inte skulle
kunna bedrivas om inte forskare trodde sig ha
bestämda svar på frågor av typen: ”vilka är de
fundamentala byggstenarna i universum?”,
”hur interagerar de med varandra?,” och ”vilka
legitima frågor kan ställas om dem och vilka
tekniker kan användas för att besvara de
frågorna?”

Ordnad, vardaglig vetenskaplig verksamhet,
som Kuhn kallar ”normal vetenskap” (normal
science), måste innehålla ett element av okritiskt
accepterande av paradigmet (Chalmers, sid.
110).

En av normalvetenskapens mest slående
egenskaper är, säger Kuhn, hur lite den
försöker åstadkomma begreppsliga och
empiriska nyheter. Ett projekt vars resultat inte
är förväntat ses som ett misslyckande för den
enskilda forskaren och inte för paradigmet (på
samma sätt som misslyckande vid
pusselläggning inte ses som ett misslyckande
för pusslet).

Enligt Kuhn är alla paradigm alltid falsifierade
därför att anomalier alltid existerar utan att
uppmärksammas i normal vetenskap
(Chalmers, sid. 103). Det här är förstås också en
uppfattning som Popper inte accepterar.
1.
2.
3.
Fastställande av väsentliga fakta.
Jämförelse mellan fakta och teori.
Klargörande (”artikulering”) av paradigmet.
1.
2.
3.
4.
”Symboliska generaliseringar” som Newtons s.k.
andra lag: F = m x a
”Den metafysiska komponenten.”
”Värderingar” (values).
”Urtyper” (exemplars).


Paradigm kan inte ses som en summa av
påståenden utan innehåller ett element av det som
Polnayi (och Kuhn själv under påverkan av
Polanyi) kallar ”tyst” eller ”underförstådd”
kunskap (tacit knowledge).
Ett paradigm utgörs inte bara av teorier, begrepp
och metodregler, som de kommer till uttryck i (1)(3), utan har också ett ”underförstått” element
(Chalmers, sid. 103-104). Det är något man lär sig
genom att utöva vetenskap och inte genom att lära
sig regler för detta utövande.

Felet med verifikationism, falsifikationism och
probabilism (av t.ex. Ayers typ) är att de alla
förutsätter ett neutralt observationsspråk för att
avgöra när verifiering, probabilisering eller
falsifiering ägt rum (detta är ju ett problem som
Popper och positivisterna själva
uppmärksammade).

similar documents