Multiethnica nr 35 (2014). /Ladda ner digital version

Report
multiethnica
1
multiethnica
s. 3–8 • FORSKNINGSKOMMENTAREN Utvidgningen av EU och
arbetskraftsinvandringen – de svenska erfarenheterna
.
– CHRISTER GERDES OCH ESKIL WADENSJÖ
8–17 TEMA UKRAINA :
10 Ukraine and the Questions of Boundaries and Nationalities – GREG SIMONS
15 Språk och språkpolitik i Ukraina – THOMAS ROSÉN
18–24 Tibet The Vitality of Tibet’s Minority Languages in
the Twenty-first Century. Preliminary Remarks – GERALD
.
35
juni 2014
ROCHE
25–29
FORSKNING VID HVC : Rapportering av aktuella pro-
jekt om sydsamer och skogsfinnar, verksamhetsnotiser
26 Redovisning av riksbanksprojektet ”Revitalisering mot
alla odds? – Sydsamiska i Sverige” – SATU GRÖNDAHL
OCH LEENA HUSS
s. 9
konferens
.
32 ff.
nya böcker
.
36
medverkande
Hugo Valentin-centrum
Uppsala universitet
nr 35 (2014)
multiethnica
2
Internationalisering, tvärvetenskap och förmedling
Tre grundstenar i Hugo Valentin-centrums verksamhet
Hugo Valentin-centrum har sedan tillblivelsen den 1 januari 2010 haft karaktären
av en utpräglat tvärvetenskaplig forsknings- och undervisningsmiljö, där forskarna har sin ämnesmässiga hemvist i ett antal olika discipliner inom det humanitisktsamhällsvetenskapliga forskningsområdet.
Det faktum att Historisk-filosofiska fakulteten finansierar merparten av verksamheten förklarar den traditionellt starka förankringen bland historiker, antropologer,
idé- och lärdomshistoriker m.fl. Emellertid
har även Språkvetenskapliga fakulteten
genom ett mångårigt och viktigt stöd medverkat till uppbyggandet av en vid HVC
livaktig språksociologisk forskningsgren
inom i första hand fältet minoritetsstudier.
Till det skall läggas ett mycket livaktigt
utbyte med Samhällsvetenskapliga fakulteten, där inte minst samarbetet med Institutionen för freds- och konfliktforskning
alltid har varit intensivt och fruktbart.
HVC har varit ovanligt lyckosamt med
att få medarbetare från skilda disciplinära
och kulturella bakgrunder att samarbeta
kring olika forskningsprojekt med tydlig
mångdisciplinär och internationell förankring. På en nordisk nivå gäller detta inte
minst vår framgångsrika minoritetsforskning, som bedrivs inom forskargruppen
NAMIS (Nationella minoriteter i Sverige)
och förenar språksociologi, litteratursociologi, historia och religionssociologi. De senaste tillskotten till forskningsgrenen kom
hösten 2013, då antropologen Gerald
Roche från Australien erhöll en postdoktoranställning för att utveckla sin forskning
om språkliga och kulturella minoriteter i
Tibet med de nordiska samerna som jämförelseobjekt. I slutet av året beviljade
dessutom Riksbankens Jubileumsfond nordisten och namnforskaren Märit Frändén
medel för projektet ”Släktnamn i smältdegeln: Hur invandrade släktnamn integreras i
det samtida svenska släktnamnsbeståndet”.
Balkanforskningen vid HVC karaktäriseras av en tydligt internationell och tvärvetenskaplig profilering som täcker in såväl
historiska studier om massvåldets dynamik som antropologisk och samhällsvetenskaplig forskning om aspekter av stats-
och nationsbildningsproblematiken i regionen. Balkanforskningen rönte en viktig
framgång i juni 2013, då Jonathan Hall
försvarade sin sammanläggningsavhandling Migration and Perceptions of War: Simultaneous Surveys in Countries of Origin
and Settlement. Till de viktigaste forskningsinriktningarna hör naturligtvis också studiet av Förintelsen som historiskt och kulturellt fenomen. Såväl Paul Levine som
Tanja Schult var båda mycket aktiva som
föredragshållare och kommentatorer under
Wallenberg-året, medan vår nya postdoktor Imke Hansen erhöll Prix Fondation
Auschwitz i Bryssel för sin avhandling
”Nie wieder Auschwitz!” Die Entstehung
eines Symbols und der Alltag einer Gedenkstätte, 1945–1955.
Att internationalisering utgör en viktig
del i verksamheten framgår om man betänker det faktum att en stor del av våra
publikationer publiceras internationellt,
men också av vår konferensverksamhet.
HVC var under förra året arrangör eller
medarrangör till flera internationella konferenser, som drog stor publik och samlade såväl nordiska som mer långväga gäster.
Konferensen Antiziganism – What’s in a
Word? lyckades attrahera några av världens främsta experter på sitt område i en
tid då Malmöpolisens registrering av romer föranledde stor uppmärksamhet i medierna. Till det skall läggas ett antal andra
viktiga konferensaktiviteter under året,
såsom Tanja Schults Holocaust Memory
Revisited, Lena Huss Hur skall den samiska revitaliseringen gå vidare? och Roland
Kostic´s Citizens at Heart, om den bosniska diasporan i Sverige. I början på juni
2014 arrangerade Kostic´ symposiet The
Art of Composing the Picture: Knowledge
Production in Conflict and Peacebuilding
Interventions. I september står HVC genom Satu Gröndahl som medarrangör till
en konferens vid Samiska högskolan i Kautokeino betitlad Taking Place – Moving
Borders in Nordic Literatures.
Det faktum att många forskare vid
HVC bedriver tydligt samhällsrelevant
forskning återspeglas också i de framgångar vi har haft med att sprida vetenskapliga
resultat till det omgivande samhället. Detta har sedan 2008 bland annat manifesterats i våra öppna seminarieserier – 17 till
antalet – som har dragit stor publik och
resulterat i mängder av intressanta möten.
Helmut Müssener inledde förra året med
seminarieserien Om relationerna mellan
tyskar och judar under 2000 år av europeisk historia, varefter Märit Frändén organiserade motsvarande aktivitetet på temat
Minoritetsspråkens synlighet och osynlighet.
Våren 2014 ansvarade Mats Deland för
serien Om migration och etniska relationer,
som denna gång förlades utanför universitetet och samarrangerades med Gottsunda bibliotek. HVC har genom dessa aktiviteter i kombination med den årliga
Hugo Valentin-föreläsningen och våra
forskares närvaro i media kunnat bidra
ökad till kunskapsspridning också utanför
den akademiska miljön.
HVC:s förmåga att kombinera tvärvetenskaplighet med internationalisering och
kunskapsförmedling har uppmärksammats i två av universitetet organiserade
internationella utvärderingar och då bedömts hålla hög internationell klass, med
potential att i vissa avseenden nå toppnivåer. Framgångarna är ett resultat av medarbetarnas stora forskningsintresse och
engagemang, men också av de olika samarbeten som finns med andra institutioner
inom Uppsala universitet. Inte att förglömma är också medarbetarnas kontakter
och nätverkande utanför Uppsala, som
bl.a. har attraherat internationella gästforskare. Under 2013 har HVC gästats av professor Hiroshi Maruyama från universitetet i Sapporo, Goran Miljan från Central
European University i Budpest, Christhard
Hoffman från Bergens universitet, Kirsti
Salmi-Niklander från Helsingfors universitet samt Sophie Wennerscheid från
Ghents universitet. De har genom sin närvaro bidragit till att stärka såväl vår forskningsmiljö som kunskapsutbytet mellan
Uppsala universitet och den internationella forskarvärld som vi utgör en del av.
Tomislav Dulic´
Föreståndare
nr 35 (2014)
multiethnica
3
Utvidgningen av EU och arbetskraftsinvandringen
– de svenska erfarenheterna
CHRISTER GERDES OCH ESKIL WADENSJÖ
Det har nu gått tjugo år sedan Sverige anslöt sig till Europeiska unionen. Det är i år dessutom tio år sedan EU:s första utvidgning
österut, med tio nya medlemsländer och en betydligt större gemensam arbetsmarknad, från 1 maj 2004. Vid tidpunkten var Sverige
det enda av medlemsländerna som inte införde någon särskild reglering av arbetskraftsinvandringen – till de minnesvärda varningsorden om ”social turism”. I förvaltning, media och opinionsbildning har utvecklingen under åren inkarnerats av såväl polska snickare
som rumänska tiggerskor, men oftare bestått i en annan och mer sammansatt verklighet. I denna artikel diskuterar och utvärderar
Stockholmsforskarna Christer Gerdes och Eskil Wadensjö arbetskraftsinvandringen till Sverige sedan 2004, och tittar på hur vägvalen
givit utslag i form av antal anlända, utbildningsnivå, branschtillhörighet och utrikes födda.
Inledning
Sverige är medlem av två gemensamma arbetsmarknader:
den nordiska sedan 1954 och EU/European Economic Area
(EEA, dvs. EU:s medlemsländer plus Island, Liechtenstein
och Norge) sedan 1994/95. EU:s gemensamma arbetsmarknad har sedan dess utvidgats i tre steg, 2004, 2007 och
2013. Det är möjligt att införa övergångsregler i tre etapper på sammanlagt sju år vid utvidgningar av EU:s arbetsmarknad. Sverige beslutade att inte införa några övergångsregler för arbetskraftsinvandrare 2004. Migrationen från de
nya medlemsländerna till Sverige ökade efter utvidgningen
2004, men den var relativt liten jämfört med den stora ökningen av invandringen till Irland och Storbritannien. Sverige, Irland och Storbritannien var de enda länder som inte
införde eller endast införde mindre övergångshinder för
migration från de nya EU-länderna 2004. De nya invandrarna har inte hamnat i lågavlönade arbeten i särskilt hög
grad i Sverige, vilket skiljer sig från utvecklingen i de andra
två länderna. De nya invandrarna fick arbete inom olika delar av ekonomin och deras arbetsinkomster är i genomsnitt
som dem för personer födda i Sverige (men invandrarna
har något högre utbildning än infödda i genomsnitt). Här
ska vi beskriva och försöka förklara denna utveckling. Vi
behandlar också kortfattat effekterna av invandringen för
den svenska ekonomin samt den allmänna opinionen om
invandring och invandrare.
1. Utvecklingen av den svenska invandringspolitiken
Sverige har haft regler om invandring i femhundra år (se Boguslaw 2012). Reglerna har givetvis förändrats många gånger genom åren. Under efterkrigstiden har politiken för arbetskraftsinvandring till exempel förändrats vid flera tillfällen genom politiska beslut. Här presenteras de viktigaste
förändringarna från 2004 och framåt.
Sverige blev medlem av den gemensamma arbetsmarknr 35 (2014)
naden i EEA/EU 1994 och i EU 1995. Migrationen till Sverige från de då 15 EU-länderna (exklusive Sverige, Danmark och Finland) ökade också som en följd. De främsta
ursprungsländerna var Nederländerna, Storbritannien och
Tyskland. Denna migration sågs inte som ett problem i Sverige. Att denna utvidgning i mitten av 1990-talet, då Sverige
blev medlem av en gemensam arbetsmarknad med andra
medlemsstater än de nordiska, var oproblematisk kan ha
påverkat den svenska debatten vid tiden för nästa utvidgning av EU:s gemensamma arbetsmarknad. Den inträffade
när EU från den 1 maj 2004 fick tio nya medlemmar, bland
dem åtta länder i Central- och Östeuropa. Det uttrycktes
bekymmer för ”social turism”, men beslutet i riksdagen blev
att inga övergångsregler skulle införas (se Doyle m.fl. 2006).
Sverige var det enda landet utan några särskilda regler för
de som kom från de nya medlemsstaterna – men Irland
och Storbritannien hade som nämnts bara några mindre
begränsningar. Förutsägelsen var att migrationsströmmarna
från de nya EU-länderna till Sverige skulle vara små även
efter utvidgningen (se Eriksson 2004). Detta visade sig i
huvudsak vara korrekt även om migrationen blev något
större än förväntat.
De ”sociala turisterna” kom inte. De nya invandrarna var
underrepresenterade bland mottagarna i de olika inkomstöverföringsprogrammen (se Gerdes & Wadensjö 2008,
2013). Det var på sätt och vis vad vi borde ha förväntat
oss. Det finns kvalifikationsperioder i programmen som gör
det mer eller mindre omöjligt att få en inkomstöverföring
under det första året i Sverige. De flesta av inkomstöverföringarna är relaterade till inkomst av arbete och till att personen har haft ett arbete i Sverige. Denna upplevda framgång vid utvidgningen 2004 ledde i sin tur till att inga övergångsregler infördes vid utvidgningen år 2007. Denna gång
fattades beslutet mer eller mindre utan debatt. Gränserna
blev alltså öppna för arbetskraftsinvandring från Bulgarien
och Rumänien. EU fick ytterligare ett medlemsland den 1
juli 2013, Kroatien. Inte heller denna gång infördes några
multiethnica
4
övergångsbestämmelser. Det är självklart för tidigt att säga
något om omfattningen av migrationen från Kroatien.
Diskussionen om arbetskraftsinvandringen under åren
efter utvidgningarna 2004 och 2007 handlade inte om att
alltför många arbetskraftsinvandrare skulle ha kommit till
Sverige utan snarare att alltför få kom. Arbetslösheten minskade under åren efter sekelskiftet, antalet vakanser ökade,
och det fanns en allmän oro för en åldrande befolkning och
att alltför få skulle vara i aktiv ålder i Sverige i framtiden.
Regeringen beslutade i samarbete med ett av oppositionspartierna, Miljöpartiet, att göra det lättare för arbetskraftsinvandrare från länder utanför EEA att få arbetstillstånd i
Sverige. Beslutet om den nya lagen togs av riksdagen i november 2008 och blev giltigt från den 15 december 2008.
Om en person får ett arbetserbjudande med ersättning
enligt ett kollektivavtal eller på samma nivå som gällande
kollektivavtal i branschen, beviljas arbetstillstånd.
Den politiska diskussionen om arbetskraftsinvandring
i Sverige skiljer sig från den i många andra länder. Den
politiska oron i Sverige har främst varit om Sverige kommer att kunna rekrytera utländsk arbetskraft i framtiden
och inte om att införa hinder för framtida arbetskraftsinvandring. Det finns dock en debatt om vissa problem vad
gäller vissa former av arbetskraftsinvandring, främst olika
former av temporär migration, bl.a. villkoren för säsongsarbetare. Säsongsarbetarna är huvudsakligen sysselsatta inom
jordbruket, en sektor med låg facklig organisationsgrad.
Det finns flera exempel på otillfredsställande arbetsförhållanden och även på att den lön som betalas ut är lägre än
vad som överenskommits enligt den information som ges
till Migrationsverket. Arbetsvillkoren för utstationerade arbetstagare är en annan fråga som diskuteras och en tredje
är arbetsförhållandena för de som hyrs ut till arbetsgivare
i Sverige av ett bemanningsföretag i annat EU-land. Både
löner och arbetsförhållanden har varit uppe till diskussion.
Statistiken är dock ofullständig eller saknas för de som
arbetar i dessa typer av anställningar. Här är det viktigt med
bättre statistik och mer forskning.
2. Migration och villkoren för migranter från de nya
EU-länderna
Sverige har varit ett nettoinvandringsland sedan 1930. De
enda två undantagen är 1972 och 1973; många kom från
Finland 1970 och 1971 och många av dem återvände 1972
och 1973 samtidigt som färre flyttade till Sverige på grund
av färre lediga jobb och högre arbetslöshet i Sverige.
Att Sverige har varit ett nettoinvandringsland i många år
har lett till att andelen utrikes födda av befolkningen nu är
så hög som 15 procent, en av de högsta i Europa. Sammansättningen av invandringen till Sverige enligt ursprungsländer har förändrats över tiden. Arbetskraftsinvandringen
dominerade under perioden från 1945 till början av 1970,
Tabell 1. De tio största grupperna av utrikes födda i Sverige i slutet av 2012
Födelseland
Kvinnor
Män
Alla
Finland
98 099
65 768
163 867
Irak
58 918
68 942
127 860
Polen
42 651
32 672
75 323
Jugoslavien
34 296
34 973
69 269
Iran
31 247
34 402
65 649
Bosnien Hercegovina
28 675
27 920
56 595
Tyskland
25 891
22 840
48 731
Turkiet
20 182
24 903
45 085
Danmark
20 707
23 502
44 209
Norge
23 951
18 933
42 884
Alla
755 953
717 303
1 473 256
Källa: SCB.
de flesta kom från de nordiska länderna men många också
från Tyskland på 1950-talet och Medelhavsländerna under
1960-talet. Denna migration ersattes från 1970-talet av
flyktingmigration från olika delar av världen och anhöriga
till de som tidigare invandrat eller till personer födda i Sverige. De utrikes födda som nu bor i Sverige har kommit från
många olika länder i olika delar av världen. Tabell 1 visar de
tio länder där flest utrikes födda bosatta i Sverige i slutet av
2012 var födda. Av de länder som blev medlemmar i EU
2004 eller 2007 ingår bara Polen bland de tio länder som
har flest utrikesfödda bosatta i Sverige.
Invandringen ökade från de flesta EU10-länderna från
och med 2004. Undantagen är de två Medelhavsländerna
Cypern och Malta med mycket låg invandring till Sverige
både före och efter den 1 maj 2004. Invandringen till Sverige från EU10 domineras av migration från Polen. Det är
det EU10-land som har den största befolkningen, det ligger
nära Sverige och det fanns många födda i Polen i Sverige
redan före 2004. De baltiska länderna – Estland, Lettland
och Litauen – och Ungern är andra viktiga ursprungsländer. Redan före 2004 hade många kommit från Estland och
Ungern; de flesta som flyktingar under 1940-talet respektive 1950-talet. Förekomsten av tidigare migranter kan ha
bidragit till att många nya invandrare anlände från dessa
länder, en nätverkseffekt. Av de som kom från Polen före
2004 var majoriteten kvinnor. Nu är majoriteten av de som
kommer från Polen män. De flesta migranter är unga.
Även om migrationen från EU10-länderna ökade från
2004, var migrationen från dessa länder till Irland och Storbritannien betydligt större. Anledningarna till detta kan vara
att engelska är det språk som talas i dessa två länder men
också lägre arbetslöshet och högre efterfrågan på arbetskraft inom särskilt lågavlönade branscher i dessa två länder. I Sverige har fackföreningarna i praktiken genom höga
minimilöner enligt kollektivavtal minskat eller eliminerat
traditionella låglönearbeten.
Invandringen från Bulgarien och Rumänien ökade som
nr 35 (2014)
multiethnica
förväntat 2007 när dessa två länder blev medlemmar i EU,
men ökningen var inte särskilt stor. Invandringen minskade under 2008 och 2009 och fortsatte på en lägre nivå än
2007 under 2010–2012. Nedgången i invandringen mellan
2007 och 2008 är sannolikt främst en följd av 2008 års
ekonomiska kris, men kan också till viss del vara en följd av
att invandrare som redan hade varit en tid i Sverige valde
att registrera sig som boende i Sverige 2007, då de kunde
få tillstånd att göra detta på grund av utvidgningen av EU.
Utvandringen är mycket mindre än invandringen. Den
ökar över tiden, främst till följd av en större invandrad
befolkning. Ett problem med denna statistik är att många
inte registrerar att de lämnar Sverige. En orsak kan vara att
de har för avsikt att flytta tillbaka till Sverige senare och att
de försöker undvika att upprepa registreringen när de återvänder till Sverige. En annan orsak kan vara att många inte
vet att de måste anmäla till det lokala skattekontoret att de
flyttar från Sverige. Om utvandringen underskattas (och/
eller registreringen av utvandringen är försenad), kommer
den invandrade befolkningen att överskattas. Också viktigt
när man studerar statistiken är att notera att en person ska
registreras som invandrare endast om avsikten är att stanna
minst ett år i Sverige. Detta innebär att de som kommer
som säsongsarbetare eller för kortare arbetsperioder inte
ingår i statistiken.
En invandring större än utvandringen leder till en ökning
av den invandrade befolkningen. Redan innan EU-utvidgningen 2004 bodde många födda i de nya EU-medlemsstaterna i Sverige. Detta var till stor del ett resultat av tidigare
flyktingströmmar från Estland, Ungern, Polen och Tjeckoslovakien på 1960-talet.
3. De nya invandrarna på arbetsmarknaden
Invandrarna från EU12-länderna är unga, de flesta är mellan 20 och 30 år. Ungdomar i dessa länder är precis som i
Sverige mer utbildade än de som hör till de äldre generationerna. Det betyder också att invandrare i genomsnitt är
formellt bättre utbildade än de infödda; se Tabell 2. Det är
så för alla EU12-länder. Notera att det saknas värden för
9 procent av de som är födda i ett EU12-land. För de som
studerar i Sverige rapporterar skolor och universitet till
SCB. Det är mycket mer komplicerat för SCB att få information om studier utanför Sverige. SCB skickar årligen en
enkät till alla som har flyttat till Sverige det föregående året
om vilken utbildning de har, men alla besvarar inte enkäten.
SCB kompletterar med uppgifter från andra myndigheter,
som Arbetsförmedlingen, men det tar tid. Det innebär att
information om utbildningen främst saknas för de som har
kommit under de senaste åren till Sverige.
Det finns ett stort intresse att få veta hur stor andel av
olika grupper av utrikesfödda som är sysselsatta. Tyvärr är
inte registerstatistiken lämplig för detta ändamål. Orsaken
nr 35 (2014)
5
Tabell 2. Fördelning av personer födda i någon av de nya medlemstaterna och i Sverige enligt utbildning år 2010 (procent); endast de som är
sysselsatta ingår
Utbildning
Födda i EU12-länder
Födda i Sverige
Grundskola mindre än 9 år
2
2
Grundskola 9 (10) år
4
9
Gymnasieutbildning
40
51
Högre utbildning kortare
än två år
5
7
Högre utbildning två år
eller mer
37
31
Forskarutbildning
2
1
Uppgift saknas
9
1
100
100
Alla
EU12 = länderna som blev medlemmarna av EU i maj 2004 (Cypern, Estland,
Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien, Ungern) eller i
januari 2007 (Bulgarien och Rumänien)
Tabell 3. Fördelning av personer födda i någon av de nya medlemsstaterna och i Sverige enligt bransch under 2010 (procent)
Näringsgren
Födda i EU12-länder
Födda i Sverige
Jordbruk, skogsbruk, fiske
3
2
Tillverkning och utvinning
13
14
Vattenförsörjning m.m.
0
1
Byggverksamhet
11
7
Handel och samfärdsel
15
19
Finanstjänster,
företagstjänster
18
16
Utbildning
9
11
Sjukvård
19
16
Personliga och kulturella
tjänster
9
7
Offentlig förvaltning
3
6
Ej klassificerat
1
1
100
100
Alla
är den stora övertäckningen; många har flyttat från Sverige
utan att det har registrerats. Den visar sig tydligt när man
gör intervjuundersökningar. Många visar sig ha återutvandrat, andra går inte att nå. Se Wadensjö (2013) för en mer
ingående presentation.
Det vi kan göra är att undersöka hur villkoren är för de
som är sysselsatta. Jämfört med infödda arbetar de som
kommer från de nya EU-länderna i samma sektorer av näringslivet; se Tabell 3. De är något överrepresenterade jämfört med infödda i byggnadssektorn och hälsovården, och
något underrepresenterade inom handel och kommunikation samt offentlig förvaltning. Om vi studerar varje land
för sig hittar vi något större skillnader. Många från Litauen
arbetar till exempel inom jordbruket.
Det genomsnittliga antalet arbetstimmar per månad är
ungefär lika för de som är födda i EU12-länderna som för
6
infödda, både för män och för kvinnor. Den genomsnittliga
månadslönen är också ungefär densamma för utrikes födda
från dessa länder och infödda. Detta skiljer sig från situationen i exempelvis Irland och Storbritannien. Vid beräkningar då vi kontrollerar för skillnader i utbildning, ålder och
kön, finner vi att EU-migranter har något lägre löner. Skillnaderna är ganska små och finns främst för de som kommit
till Sverige sedan sekelskiftet. En trolig förklaring till att
skillnaden är liten är lönesättningssystemet på den svenska
arbetsmarknaden – starka fackföreningar och kollektivavtal.
Den ekonomiska kris som inleddes 2008 följdes av
en nedgång i invandringen från Polen, men invandringen
från de tre baltiska staterna ökade. Arbetslösheten ökade
betydligt mer i dessa tre länder än i Sverige och det fanns
fortfarande lediga jobb i Sverige, framför allt i Stockholmsområdet. Recessionen var kort i Sverige. BNP sjönk betydligt
under 2009 (minus 5,0 procent), men ökade ännu mer under
2010 (plus 6,6 procent) och fortsatte att öka under 2011 (plus
3,9 procent). Det innebär att effekterna av den ekonomiska
krisen på migrationen var små jämfört med effekterna i de
flesta andra europeiska länder och att invandringen återgick
till den tidigare nivån redan 2011. Det betyder inte att krisen är över. Exporten till andra EU-länder är en stor del av
den totala svenska exporten och en fortsatt kris i Europa
kan leda till lägre svensk export, lägre sysselsättning inom
tillverkningsindustrin, negativa sysselsättningseffekter även
för andra delar av ekonomin och därigenom mindre arbetskraftsinvandring. Det senare beror dock på hur en möjlig
nedgång i svensk ekonomisk tillväxt relaterar till den ekonomiska utvecklingen i andra länder, speciellt i Östeuropa.
4. Migrationens inverkan på den svenska ekonomin och
den allmänna opinionen
Arbetskraftsinvandring innebär ett ökat arbetsutbud. Ett
ökat arbetsutbud kan ha effekter inte bara på arbetsmarknaden utan även på andra delar av ekonomin som till exempel den offentliga sektorns finanser, bostadsmarknaden
och ekonomisk tillväxt. Här diskuterar vi de ekonomiska
effekterna av invandring och även den allmänna opinionen
om invandring och integration.
Det finns många studier om effekterna av invandring
på löner och arbetslöshet för den tidigare befolkningen i
många länder. Det viktigaste resultatet är att effekterna är
små och går i båda riktningar. Detta är på ett sätt förvånande eftersom en ökning av utbudet vanligtvis är relaterat till
en minskning av priset på den levererade produkten eller i
detta fall priset på produktionsfaktorn.
En förklaring till dessa resultat är att det finns mer än en
typ av arbetskraft i ekonomin och att invandrare och infödda
inte är utbytbara utan kompletterar varandra i produktionen. En ökning av antalet migrantarbetare leder i så fall till
en ökad efterfrågan på inhemsk arbetskraft och därmed till
multiethnica
högre löner för infödda. En annan förklaring är att invandringen leder till en ökning av investeringarna, så att inte
bara mängden arbetskraft utan också mängden kapital ökar.
I några studier har negativa löneeffekter hittats. Exemplen är främst fall då migranterna är nära substitut till en
specifik grupp i mottagarlandet, exempelvis att ankomsten
av nya invandrare från Mexiko till USA leder till lägre löner
för tidigare invandrare från Mexiko i USA. Detta leder oss
till att tro att om vi hittar negativa löne- och sysselsättningseffekter så finns de troligast när många kommer till
vissa sektorer och yrken och att deras ankomst inte leder till
en parallellt ökad efterfrågan på grund av inducerade investeringar. Ett exempel skulle kunna vara för läkare (mer än
hälften av nya läkare på den svenska arbetsmarknaden har
sina examina från andra länder, många av dem från Polen),
ett annat exempel skulle kunna vara inom byggsektorn där
många av de som kommer till sektorn är från EU12-länder.
Ett tredje exempel kan vara säsongsarbetare inom jordbruket. Det finns dock ännu inga publicerade studier om effekterna av migration på sådana specifika arbetsmarknader i
Sverige.
Invandring leder till effekter för den offentliga sektorn.
Invandrare betalar skatt och de får inkomstöverföringar
och tar del av offentlig konsumtion, till exempel hälso- och
sjukvård och utbildning. Av särskilt intresse här är nettoeffekten för den offentliga sektorn. Är de ökade skatteintäkterna större eller mindre än de extra kostnaderna för den
offentliga sektorn?
För att kunna diskutera denna fråga är det viktigt att se
på de viktigaste formerna av omfördelning i länder som Sverige. Omfördelningen går 1) från de i aktiv ålder till unga
(barnomsorg, utbildning) och gamla (pensioner, sjukvård,
äldreomsorg), 2) från de i aktiv ålder som är anställda till
de i aktiv ålder som inte är anställda, och 3) från de i aktiv
ålder som är anställda och har höga inkomster till de i aktiv
ålder som är anställda och har låga inkomster. Då de som
invandrar från EU12-länderna till stor del är i aktiv ålder,
är anställda och har när de är anställda arbetsinkomster på
ungefär samma nivå som infödda, innebär det att vi kan förvänta oss att arbetskraftsinvandring leder till en omfördelning från migranter till resten av befolkningen. Detta är också de resultat som redovisas i ett antal studier rörande såväl
Sverige som andra liknande länder när det gäller arbetskraftsinvandring; den senaste i raden av studier som behandlar invandringen till Sverige är Ruist (2014). Andra typer av
migration kan leda till andra effekter. Flyktingar anländer till
exempel inte på grund av att de har fått ett jobberbjudande
utan på grund av att de flyr från krig eller förföljelse. Det
tar ofta lång tid innan flyktingar får arbete i det land de har
kommit till. Gerdes m.fl. (2011) jämför de finanspolitiska
effekterna i Danmark för västerländska invandrare, ickeflyktingar från icke-västerländska länder och flyktingar från
icke-västerländska länder och hittar som förväntat skillnader
nr 35 (2014)
multiethnica
mellan grupperna. Med västliga/västerländska länder avses
här EU:s medlemsländer, Nordens länder, USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland samt Andorra, Liechtenstein, Monaco,
San Marino, Schweiz och Vatikanstaten. Alla länder som
inte tillhör denna grupp betecknas som icke-västliga länder.
Det är viktigt att notera att effekterna kan variera mellan
olika delar av den offentliga sektorn, till exempel mellan
staten och kommunerna, vilket kan leda till konflikter mellan olika nivåer i det politiska systemet. Wadensjö (2007)
studerar de finanspolitiska effekterna för olika delar av den
offentliga sektorn i Danmark. För invandring från icke-västländer är den finanspolitiska effekten positiv för staten men
negativ för kommunerna. För den regionala nivån (amten)
är den finanspolitiska effekten nära noll.
En viktig fråga i integrationsdebatten är bostadssegregationen, att olika grupper av utrikes födda, eller utrikes födda tillsammans, är starkt koncentrerade till vissa områden.
Detta är inte ett problem för de som kommer från de nya
EU-länderna. Antalet som kommer från ett visst av dessa
länder är få (utom från Polen) och de är inte koncentrerade
till vissa bostadsområden.
Ett annat ämne i debatten om integration är utbildning.
Invandrare från EU12-länderna är med mycket få undantag
inte svensktalande vid ankomsten (ett undantag är läkare
och sjuksköterskor som har fått en utbildning i svenska i
Polen som en del av rekryteringsprocessen). Det betyder
att för de flesta som invandrar från EU12-länderna är det
mycket viktigt med utbildning i svenska efter ankomsten,
om de har för avsikt att stanna i Sverige under en längre
period. För barnen är det inte bara viktigt med utbildning i
svenska utan även på sitt modersmål. Det kan vara relativt
lätt att ordna sådan utbildning för barn med föräldrar från
Polen eftersom gruppen är relativt stor, men mycket svårare för de med föräldrar från något av de övriga länderna.
Invandrare från dessa länder är få och är inte koncentrerade
till vissa bostadsområden eller skoldistrikt.
Jämfört med andra europeiska länder har Sverige en
relativt ambitiös integrationspolitik och inställningen till de
som har invandrat är mindre negativ än i de flesta andra
länder (se Banting & Kymlicka 2012, och Huddlestone m.fl.
2011). SOM-institutet vid Göteborgs universitet genomför regelbundet undersökningar om attityder bland befolkningen i Sverige (se Weibull m.fl. 2012). Den allmänna opinionen utvecklas så att den blir mer positiv till flyktingar.
Flera studier har också visat diskriminerande beteende
gentemot olika grupper av utrikes födda. De studerade
grupperna har dock inte varit de som har anlänt från EU-länder, men de med arabiska eller afrikanskt klingande namn.
Det är troligt att de som kommer från de nya EU-länderna
inte blir diskriminerade i Sverige i samma utsträckning. Det
finns en första studie av diskriminering av invandrare från
Europa (se Eriksson m.fl. 2012). Enligt denna studie diskrimineras de som kommer från andra europeiska länder inte
nr 35 (2014)
7
mer än de som kommer från de nordiska länderna (som
troligtvis inte diskrimineras). Fler studier behövs.
5. Den framtida utvecklingen av invandringspolitiken i
Sverige
Debatten i Sverige om arbetskraftsinvandring handlar för
närvarande främst om möjligheterna att rekrytera kvalificerad arbetskraft till Sverige i framtiden. Den åldrande befolkningen är i fokus för den debatten. Det betyder också
att det i praktiken inte finns bekymmer för att invandringen
från andra EU-länder skulle bli alltför stor.
EU har för närvarande fem kandidatländer: Island, Turkiet, Serbien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och
Montenegro. Island är medlem av den gemensamma nordiska arbetsmarknaden, vilket innebär att ett EU-medlemskap inte kommer att leda till någon förändring när det gäller tillträde till den svenska arbetsmarknaden. Det är inte
troligt att Sverige kommer att införa övergångsregler om
någon av de tidigare jugoslaviska republikerna blir medlem
av EU. Sverige stödjer aktivt Turkiets medlemsansökan och
det är därför inte troligt att Sverige skulle införa övergångsregler för invandring från Turkiet. Levin (2011) analyserar
den långa historien som rör EU och Turkiet. Migrationen
till Sverige från EU regleras i praktiken av höga minimilöner fastställda i kollektivavtal och inte av övergångsbestämmelser eller andra restriktioner.
De frågor som rör arbetskraftsinvandring i den offentliga
debatten i Sverige är främst olika former av tillfällig arbetskraftsinvandring och arbetsvillkoren för de som rekryteras
till sådana jobb: säsongsarbete, utstationerade arbetstagare
och arbete i bemanningsföretag där en arbetsgivare som finns
utanför Sverige hyr ut anställda till arbetsgivare i Sverige.
Referenser
Banting, K. och W. Kymlicka (2012), ”Is There Really a Backlash
against Multiculturalism Policies? New Evidence from the
Multiculturalism Policy Index”, SULCIS Working Paper
2012:4.
Boguslaw, J. (2012), Svensk Invandringspolitik under 500 år. Lund:
Studentlitteratur.
Doyle, N., G. Hughes och E. Wadensjö (2006), Freedom of Movement for Workers from Central and Eastern Europe. Experiences
in Ireland and Sweden, Swedish Institute for European Policy
Studies (SIEPS) 2006:5.
Eriksson, J. (2004), Nettomigrationen från de nya EU-länderna –
utvärdering och prognostisering, Swedish Institute for European
Policy Studies (SIEPS) 2004:2u.
Eriksson, S., P. Johansson och S. Langenskiöld, ”Vad är rätt profil för att få ett jobb? En experimentell studie av processen”,
IFAU Rapport 2012:13. Uppsala: IFAU.
8
Gerdes, C., M. L. Schultz-Nielsen och E. Wadensjö (2011), The
Significance of Immigration for Public Finances in Denmark.
Odense: University Press of Southern Denmark.
Gerdes, C. och E. Wadensjö (2008), Immigrants from the New EU
Member States and the Swedish Welfare State, Swedish Institute
for European Policy Studies (SIEPS) 2008:9.
Gerdes, C. och E. Wadensjö (2013), Immigration to Sweden from
the New EU Member States, Swedish Institute for European
Policy Studies (SIEPS) 2013:5.
Huddlestone, T., J. Niessen, E. Ni Chaoimh och E. White (2011),
Migration Integration Policy Index III. Brussels: British Council
and Migration Policy Group.
Levin, P. T. (2011), Turkey and the European Union: Christian and
multiethnica
Secular Images of Islam. New York: Palgrave MacMillan.
Ruist, J. (2014), ”The Fiscal Consequences of Unrestricted Immigration from Romania and Bulgaria”, Working Papers in Economics 584, University of Gothenburg.
Wadensjö, E. (2007), ”Immigration and the Net Transfers within
the Public Sector in Denmark”, European Journal of Political
Economy, Vol. 23:2, 472–485.
Wadensjö, E. (2012), Den framtida invandringen, Rapport till
Framtidskommissionen. Stockholm: Framtidskommissionen.
Wadensjö. E. (2013), ”Övertäckning och bortfall”, SULCIS-rapport 2013:3.
Weibull, L., H. Oscarsson och A. Bergström (2012), Svenska trender 1986–2011, SOM-Institutet, Göteborgs universitet.
nr 35 (2014)
multiethnica
9
KONFERENSRAPPORT
Internationell konferens om begreppet antiziganism och diskriminering
av romer, 23–25 oktober 2013 Organiserad av Hugo Valentin-centrum, Uppsala universitet
Den internationella konferensen Antiziganism –
What’s in a Word?” som hölls i Uppsala 23–25
oktober 2013 samlade forskare från tio länder
och tjugo forskningsinstitutioner samt åhörare
från media, myndigheter och romska organisationer. Målet var att fördjupa diskussionen om
begreppet antiziganism och forskning som verktyg för att analysera diskrimineringen av romer
i ett internationellt perspektiv. Konferensen
arrangerades av Hugo Valentin-centrum med
bidrag från Vetenskapsrådet. Nationella sekretariatet för genusvetenskap medfinansierade en
av sessionerna. Här rapporterar fil.dr Jan Selling,
som var vetenskapligt ansvarig för konferensen,
och höll i arrangemanget tillsammans med
koordinatorn docent Mats Deland.
Konferensen som hölls på Norrlands nation
i Uppsala, samlade ett knappt hundratal deltagare. I tre parallella sessioner avhandlades
under två och en halv dag 41 papers. Efter
ett första call i januari hade huvudseminariets
fem delar fastställts. Under sessionstiteln The
politics of working through the antiziganism of
the past redovisade Rainer Schulze sin intervjustudie från Kosovo, Chalak Kaveh jämförde dagens norska tiggaredebatt med mellankrigstidens norska romapolitik och Wolfgang
Wippermann diskuterade jämförelsen mellan
nazisternas folkmord på judar – Shoah – med
det romska folkmordet – Porrajmos. I sessionen Romani responses and strategies towards
antiziganism föreläste Daniela Gress om tyska
romers kamp för upprättelse i Västtyskland,
och Aidan Mcgarry tog upp fenomenet ”Roma pride”, som manifestationer av romskhet.
Juridiska och statsvetenskapliga perspektiv
togs upp av bl.a. Claudia Tavani i Timofey
Agarins och Matthew Kotts session Squaring
the circle of protection and empowerment. Teoretiska perspektiv och terminologi diskuterades av Jan Selling, Markus End och Martin
Holler i sessionen Definitions – the term define
the approach. Intersektionella perspektiv, som
samspelet mellan etnicitet, klass och kön diskuterades av Pia Laskar, Shannon Woodcock,
Alexandra Oprea och Radmila Mladenova i
sessionen antigypsyism/Antiziganism/Romaphobia from the intersectionality studies point of
view. Därutöver hade följande sidoseminarier
antagits: Intersections of antigypsyism/Antiziganism/Romaphobia, Historical and ideological
perspectives on antiziganism, Border control
nr 35 (2014)
Ian Hancock, Austin, Texas, under
den öppna föreläsningen i
Erik Gustaf Geijer-salen,
Uppsala universitet.
(foto Christin Mays)
and antiziganism, Stereotype,
cliché and prejudice och Art
against antiziganism. I dessa
fördjupades historiska, estetiska
och politiska aspekter som inte rymdes i
huvudsessionen.
Dessutom höll nätverket Romers och resandes historia i Norden (RORHIN) ett möte
under konferensen med utgångspunkt i RORHINs ställningstagande i en debattartikel i
Dagens Nyheter den 1 oktober för en svensk
sannings- och försoningskommission. RORHIN beslutade att fördjupa kontakter med
motsvarande norska kommission. RORHIN
menade att forskare måste vara beredda att ta
ett ansvar i processen, men betonade vikten
av att ett politiskt initiativ för en svensk kommission måste komma från romska företrädare. Även på andra sätt kom aktuella händelser att bli diskussionsämne under konferensen.
Skånepolisens registrering av romer och den
rasistiska medierapporteringen kring påstådda
romska barnarov i Grekland och Irland diskuterades. I sitt key-note speech, som var öppet
för allmänheten, betonade lingvisten professor
Ian Hancock från University of Texas at Austin, USA, att forskningen om antiziganism och
den romska medborgarrättskampen hänger
samman och i bästa fall kan samverka. Han
talade både om vikten av att majoritetssamhället bryter ner sina fördomar och om att
romer i högre grad måste prioritera utbildningen som en väg till emancipation.
Under konferensen fördes intensiva diskussioner om den empiriska användningen av
begreppen Gypsy/zigenare. Flera romska deltagare, bland annat den amerikanska juristen
Alexandra Oprea, reagerade starkt på att flera
forskare lät källornas begrepp smitta av sig på
deras eget språkbruk och att det negativt konnoterade begreppet Gypsy därmed användes
även för att beteckna verkliga romer. Bruket
av den analytiska termen antiziganism (antigypsyism i engelsk kontext) försvarades emel-
lertid av undertecknad och ordföranden för
den teoretiska sessionen, Markus End, Berlin,
trots att vi delade Opreas kritik. Motiveringen
var att alternativa begrepp som antiromsk
rasism eller romafobi antyder att verkliga romer skulle stå i fokus, medan begreppet antiziganism fokuserar på majoritetssamhällets
fördomar, schablonbilden, ”den konceptuelle
zigenaren”, vilken även kan riktas mot människor som inte identifierar sig som romer.
Skrivningar som inkluderar rasism skulle dessutom utesluta aspekter av antiziganism. Enighet i denna fråga uppnåddes inte. Bland andra
Pia Laskar, som ledde intersektionalitetseminarierna, anslöt till Opreas uppfattning att
begreppet reproducerar en pejorativ term.
I sina slutord framhöll såväl Oprea som
Hancock och den romske språkvetaren Hristo
Kyuchukov, Berlin, att samtalstonen varit
konstruktiv och konferensen lyckad, inte
minst som ett stort antal yngre forskare deltagit. De önskade sig ytterligare en internationell romakonferens i Sverige, vilket i så fall
skulle bli den tredje i raden efter Stockholm
2010 och Uppsala 2013.
Konferensen kommer att utmynna i flera
publikationer, bland annat genom Timofey
Agarin (Belfast) och Matthew Kott (Uppsala,
Centrum för Rysslandsstudier) och genom
Mats Deland och Lars M Andersson. Jan Selling, Hristo Kyuchukov, Markus End och Pia
Laskar påbörjar nu arbetet med att sammanställa en volym av huvudsessionernas papers
och kommentarer. Information om konferensen samt en videoupptagning av Ian Hancocks
key-note speech och länkar till medierapportering finns tillgängliga på konferensens hemsida, via www.valentin.uu.se.
Jan Selling
multiethnica
10
Ukraine and the Questions of Boundaries
and Nationalities
GREG SIMONS
The development in Crimea and the rest of Ukraine this
winter and spring came as a surprise to many Europeans. The
prospect of a conflict within Europe with Russia as a part after
two decades of successful politics of détente had not been
foreseen, and certainly not directly after the Winter Olympic
Games in nearby Sochi, at the rim between Caucasus and the
Black Sea. Still, Ukraine’s history, magnitude, location, economic
hardships, ethnic composition and Soviet heritage will have to
be counted among the factors behind the developments in recent years. In this article, Greg Simons of the Centre for Russian Studies in Uppsala discusses specifically the ethnic dimension of Ukraine’s most recent history. Looking at language politics and the debates around what has been termed “forced
Ukrainisation” against primarily the Russian-speaking population, Simons analyses how Ukrainian symbolic identity developed from a predominantly civic identity at the time of independence to a divided, ethnically highlighted debate today.
The article was written in March 2014.
The current problems in Ukraine, from the perspective
of ethnicity and identity, can be traced back to a long and
complex series of historical interactions. There are a number of different paths that can be interwoven, increasing the
level of sensitivity and volatility of the situation. A gradual
increase in symbolic identity politics has been observed,
moving away from the more civic form of Ukrainian identity at the moment of independence, which increased after
the Orange Revolution under President Viktor Yushchenko. The threats and counter-threats to identity make the
social environment much more responsive to ethnic mobilisation, opening the path for social disruption through inter-ethnic discord. This brief article only takes into account
some of the more recent events, while the history of events
goes much further back in time.
Ukraine was subjected to harsh repressive measures
during the Soviet era, especially under Stalin, when efforts
were made to eradicate any emerging form of Ukrainianisation. In the period from 1 January 1935 until 22 June
1941, it is estimated that a total of 19,840,000 people were
arrested (of which 7 million were shot and many others
perished in Gulags; 2 million were shot in the Stalinist Purges and a further 5 million perished in what is known as
the Great Famine).1 The legacy of such a brutal regime of
repression is significantly influential even today. The brutal repression in Ukraine was part of The Kulak Operation
Order #00447, which was signed on July 30, 1937. Aleksandr Uspensky, the Ukrainian People’s Commissar of the
Interior stated that “all Ukrainian Poles and Germans were
engaged in spying and subversion and that 75–80 per cent
of Ukrainians were bourgeois nationalists.”2 This implies an
ethnic dimension to the Great Terror in Ukraine, as in many
other parts of the Soviet Union.
In the wake of the August 1991 coup – which was an
attempt to topple the Gorbachev administration by a group
of conservative communists – the dissolution of the Soviet
Union soon followed. In December 1991 a referendum was
held in the Ukrainian SFSR regarding independence from
the Soviet Union. Of those who voted, 90 per cent voted
for independence. In the Crimean region, however, where
ethnic Russians constitute a majority of the population, 54
per cent voted for independence.3 Even in the more Russified parts of Ukraine, situated in the east, some 80 per cent
still voted to secede from the Soviet Union.4
According to a 1989 census, the ethnic population of
Ukraine at the time consisted of 75 % Ukrainians, some
21 % Russians (approximately 11 million), 500,000 Jews,
440,000 Belarusians, 234,000 Bulgarians, 219,000 Poles,
163,000 Hungarians, and 135,000 Romanians within a
total population of over 37 million people.5 Therefore,
there seems to be potential for ethnic mobilisation on certain issues, especially by the ethnic Russian segment of
the population. The subsequent census was conducted on
December 5, 2001. According to the data, Ukraine’s population then stood at approximately 48.5 million people, of
which 77.8 % (37.5 million) were ethnic Ukrainians and
17.3 % (8.3 million) were ethnic Russians.6 This shows a
significant drop in the ethnic Russian segment of the Ukrainian population between 1989 and 2001.
The Russian minority
The ethnic Russian population in Ukraine has been the
cause for some concern, regarding the potential to rally
them for political purposes. However, as demonstrated by
the vote for independence in 1991, there seems to be little cohesion amongst this group, which is predominantly
nr 35 (2014)
multiethnica
11
found in Eastern Ukraine and Crimea. It has been argued
by some that there are a number of reasons which have
drained the potential for rebellion:
Russian-speaking regions of Ukraine do not possess a uniform
identity conducive to ethnic mobilisation. Rather, linguistic,
ethnic, and religious identities overlap unevenly, creating crosscutting cleavages and a basis for pluralism. These regions have
also retained important powers over their economic assets and
are able to pursue relations with regions of Russia, especially
on economic matters, without raising directly the question of
the ethno-nationalist content of state power.
7
There has been some divergence on the assumption that
national groups in Ukraine do not possess the power or the
will for ethnic mobilisation. Different versions of whether ethnic mobilisation can or cannot be achieved appear
in the press, most clearly seen between the Ukrainian and
Russian press. An article appeared in RIA Novosti (the Russian state news agency) during the summer of 2006 which
warned of a potential territorial split because of a divergence between the national politics of the Orange Coalition
and a significant proportion of eastern Ukraine:
About one-third of Ukraine’s population considers Russian its
native tongue, but the figure is about 85 % in the Crimea, more
than 60 % in the Lugansk and Donetsk regions, and about 50 %
in the Kharkov, Zaporozhye, and Odessa regions. The southeastern regions are strongly critical of the Euro-Atlantic bent
in Ukraine’s policy, and are keen on promoting close, friendly
8
relations with Russia.
Geopolitically, Russia should create a situation where the
pro-Western Ukrainian government would have to take into
account the interests of the eastern parts of the country. As of
now, the “Orange” authorities only represent the views of the
western Lvov, Ternopol and Ivano-Frankovsk regions and are
completely out of touch with the eastern regions.
dental to it. But, thankfully, nobody calls Ukraine the Ukrainian SSR anymore. This name is seen now as even more fictitious
than other Soviet myths. It only exists in post-Soviet memory.
There is only the former USSR, without much mention of
Ukraine as a distinct part of it.
We must recognise the Ukrainian Soviet Socialist Republic as
a false otherland, which replaced and served as a substitute for
our true Motherland – an independent Ukraine. The half-true
sciousness, we can rebuild our nation.
Now, we have a Ukrainian state. Despite its Soviet era, which
has not been fully digested by Ukrainian history, Ukraine will
10
be an independent country free of its colonial past.
In regard to the minorities’ issue, the author states that minorities are as much victims of the Soviet era as Ukraine itself, as it was not free will that brought them to the country.
The general tone of the article, though, is upbeat and optimistic about Ukraine’s ability to shake of the relics of the
Soviet past and to forge a new and independent Ukrainian
state free from foreign interference. There has been a tendency to frame history into simplistic versions, polarizing
the oppressor and its victims.
Crimea
But this situation would not benefit Moscow. When Putin
spoke about strengthening of Ukraine’s territorial integrity, he
referred to the risks of the growing ideological divide, which
nr 35 (2014)
Everything that was Ukrainian in the system was rather inci-
Soviet Ukraine is an absolute lie in fact. By rebuilding our con-
Here the author makes her case for the Russian minority,
based on the number of areas in Ukraine where they constitute a local majority. Also evident is the criticism aimed at
the pro-Western stance of the Orange government, namely
the preference for Euro-Atlantic rather than Russian priorities in new international relations. The article even calls for
a Russian intervention to create more “ideal” circumstances
in which the Orange government would consider the views
of the eastern parts of the country:
would have unpredictable consequences for Ukrainian unity.
The message of the article is that the pro-Western policy
which the Orange coalition is “forcing” upon the country is
effectively alienating a sizeable proportion of the population. And in doing this, the possibility of territorial division
is raised. This fits with the motivating factors for ethnic mobilisation, which did not exist in the 1990s.
However, there usually exists a second side to a story,
which in this case is from the Ukrainian perspective. One
such commentary appeared in the newspaper Kyiv Post in
August 2007. The story covered the issue of ethnic relations in Ukraine and the memory of the Soviet years. It
opens with the quote: “If you want to defeat an enemy, then
bring up his children.” It vividly describes the Soviet epoch
as a “kind of civil war for Ukraine.” Great effort is put forth
detailing the rewriting of history by the Soviet system. But
the author also adds that, just as under the total regime of
Nazi Germany, there will always be ordinary people who
resist the system. The author remains optimistic, assured
that Ukraine will pull away from its Soviet past and create
its own identity:
9
Crimea has been a prickly issue for Ukraine. In 1783 Catherine the Great annexed Crimea and it remained a part of
Russia until 1954. Ethnic Russians constitute the bulk of
the population, Ukrainians constitute about 25 per cent and
12
Muslim Crimean Tartars form 12 per cent.11 February 1954
saw the removal of the Crimean Oblast from the Russian
SFSR which was then given to the Ukrainian SFSR. This was
done on the grounds of Crimea’s geographical juxtaposition
vis-à-vis mainland Ukraine, and the economic and communications ties between the regions. There was great emphasis
on the brotherly bonds between the peoples of the Soviet
Union, and this was intended to be a token of this notion.12
This transfer of territory would set the scene for conflict in
the wake of the break-up of the Soviet Union. There are a
number of Russian politicians and military leaders who regard Crimea as ancient Russian territory and believe that the
transfer was illegal as it breached the constitution.
In July 1957, General Secretary of the Communist
Party Nikita Khrushchev announced that each country in
the socialist sphere had its own special characteristics, or
unique customs, which were based upon historical and cultural differences and national traditions.13 There were still
attempts to create and enforce the stereotype of the Soviet
citizen (Homo Sovieticus), but here it is acknowledged by
the leader of the Communist Party of the Soviet Union that
all peoples are not identical and equal. During the collapse
of the Soviet Union, these differences were permitted to
rise to the surface as there existed no authority that could
effectively suppress these aspirations any longer.
The height of tension and conflict between the Crimean
region and the Ukrainian authorities materialised quickly.
As early as February 1991, the Ukrainian authorities granted autonomous status to Crimea within the framework of
the Ukrainian SSR. This escalated after the break-up of the
Soviet Union and on May 6, 1992 when the Crimean parliament proclaimed independence (although it remained
part of Ukraine). The move was met by a harsh response
from Kiev, which implied that Ukraine would go to war in
order to keep Crimea part of Ukraine. Since 1995–1996
tensions have somewhat settled but have not disappeared
between the local authorities in Crimea and the central
authorities in Kiev.14 Though, the tensions are not so far
under the surface; the recent events have shown that mobilisation of the ethnic Russian population living in Crimea
is easily triggered.
Russian influence, i.e. the Russification process of Crimea, is still very strong and perpetuated in society. For
instance, only four out of 240 publications produced in
Crimea are in Ukrainian, a vast majority of publications
being in Russian. It is also a strongly Orthodox area, where
many profess to be of the Orthodox faith. The Church with
the greatest influence is the Moscow Patriarchate branch of
the Russian Orthodox Church (not of the Kievan Patriarchy – which is independent of the Moscow Patriarchate
and unrecognized by the other canonical Eastern Orthodox
churches). The school system is another indicator of Russianness in the region; 570 of the 583 schools are Russian
multiethnica
language schools. Some of the schools are even subordinate
to the Russian Ministry of Defence.15 These centres of cultural production are most able and likely to continue reproducing Russian culture in Crimea; it is unlikely that under
these circumstances a Ukrainian identity can be instituted
in an effective manner.
There are efforts to redress this issue on the Crimean
peninsula. Under the former Ukrainian President Kuchma,
one particular form of “soft” Ukrainianisation policy was
implemented. This involved the funding of selected schools
and supplying them with superior teachers, equipment
and teaching aids, and teaching was conducted in Ukrainian language. Therefore the learning of Ukrainian language was linked with the quality of education offered by
those schools in comparison with the Russian language
schools. Since the Orange Revolution of 2004, there has
been a hardened stance on the issue of teaching Ukrainian, which has been characterised by some in Crimea as
“forced Ukrainianisation”. Ensuring teaching in Ukrainian
is being attempted at a bureaucratic level, through the use
of decrees and legislation from Kiev.16
However, debate exists about whether there is in fact a
situation of “forced Ukrainianisation” on the Crimean peninsula. One camp says yes, which is demonstrated by a June
2009 poll of Crimean residents conducted by the Kievbased Razumkov Centre: 85.3 per cent of respondents
believed that there were elements of “forced Ukrainianisation” within the local population of Crimea, which seems
to be the view at the population level. A different view is
held by bureaucrats. Georgiy Kasianov, director of educational research at the International Renaissance Foundation
states that Ukrainianisation is only a myth perpetuated by
populist politics:
When they speak of forced Ukrainianisation, they point to
some decrees of the central government that were never implemented in Crimea, since the Kiev-based Ministry of Education has no direct jurisdiction over Crimean education. […] As
a rule, directives from Kiev on “Ukrainianisation” were never
fulfilled. […] There is no real state policy directed from Kiev
toward the Crimean educational sphere. It is mostly wishful
17
thinking, decrees, and an endless stream of paper.
Although Kasianov argues a good point, he also misses a
significant feature of this conflict, which is based upon perception and driven by emotional argumentation. Failure to
either recognise this aspect or ignore it could prove problematic because doing so means not addressing the issues
or concerns of the Crimean public, regardless of whether
these concerns are real or not. They need to be treated as
if they are real, even if they are not, as otherwise there will
be a lack of mutual understanding and communication on
this divisive issue.
nr 35 (2014)
multiethnica
The Crimean Tartar
The Crimean question is further complicated by the Tartar
question. Crimea was occupied by the Nazis during the Second World War. Subsequently, Stalin accused the Tartars of
collaborating with them. As a result, Tartars were deported
en masse to Siberia and Central Asia in 1944 when Crimea
was retaken. A great number of those deported did not survive (as many as 40 per cent died in the first couple of years
of deportation). On 5 September 1967 the Soviet authorities announced a decree that exonerated the Crimean Tartar
of wrongdoing and opened the possibility of their return.
In practical terms, a return was not possible until the late
1980s.18 When the Soviet Union collapsed, they were permitted to return, and approximately 250,000 did so. However, they currently suffer from substandard housing and
high unemployment. The issue of the allocation of land to
the Tartars is also highly contentious, which has resulted in
tension and protests over land rights.19 Of the 250,000 returnees, there are some 100,000 who have not qualified for
Ukrainian citizenship. These people are currently demanding a special exemption to allow them to vote in parliamentary and local elections.20 There were attempts in mid
2004 by the Ukrainian Rada to address some of these issues.
They passed a new bill that included other groups that were
exiled (including Germans and Greeks) which would give
these people rights identical to Ukrainian citizens’.21
A number of obstacles have obstructed the citizenship
issue; for example, some countries require a fee to relinquish existing citizenship. Uzbekistan previously charged
$ 100 for this service. Economic conditions in Crimea make
this difficult as monthly income can be as low as $ 10 in
some instances, and 64,000 of 136,000 Tartar adults are
unemployed. In September 1998 a bilateral agreement was
reached between Ukraine and Uzbekistan on this question.
As a result some 80,000 Crimean Tartar from Uzbekistan
were granted Ukrainian citizenship. The problem remains
with Crimean Tartar from other CIS (Commonwealth of
Independent States) countries. There are still approximately 90,000 Crimean Tartar who do not possess Ukrainian
citizenship.22 On the surface the problem of citizenship
seems to be a bureaucratic one.
At present, the number of Crimean Tartars living in
Crimea is around 300,000. In 1995 it was estimated that
400,000 to 600,000 Crimean Tartars would return. The
actual figure of returnees is around 50,000 to 60,000.
However, the Tartar segment of the population, considering
both natural growth and immigration, is the fastest growing ethnic group. So, it is possible that in the next 15–20
years the demographic balance will change significantly. An
alarmist report has predicted a radicalisation of the Tartar
community. Scenarios have been created and range from
a “Ukrainian Switzerland” to a “Ukrainian Kosovo” model.
nr 35 (2014)
13
This is due to ethnic groups’ reactions to what they see
as the “Ukrainianisation” of society. It is a defensive reaction, which is aimed at protecting and preserving cultural
uniqueness.23 The increasing use of ethnic identity as a key
marker in Ukraine means that the different ethnic groups,
which are eventually defined as “Others”, become defensive and more open to calls for mobilisation in defence of
their identity.
Developments and divisions since the Orange
Revolution
The Orange Revolution in 2004 and the organisation of
protests and counter-protests between the Blue and Orange camps was a more vivid expression of the political and
ethnic divisions in the country. It was a spectacle of competing narratives – democracy versus authoritarianism, heroes versus villains, West versus East, and creating a new future versus being stuck in the past. Viktor Yushchenko and
Julia Tymoshenko won an “Orange victory”, which soon
degenerated into in-fighting, dashing the hope for positive
change in Ukrainian political culture. The Ukrainianisation
process was accelerated, such as the decision to put the city
of Sevastopol under the control of the President of Ukraine.
The “villain” of the 2004 events, Viktor Yanukovich, won the
2010 presidential elections, which ultimately were deemed
fair by OSCE.
One of the laws passed by Yanukovich in 2012 related to
the use of regional languages. In 1991, when Ukraine gained
its independence, Ukrainian was the only official language.
The law allowed for the official use of minority languages
at the regional level (if spoken by a minimum of 10 per
cent of the population), including Bulgarian, Hungarian,
Romanian and Tatar, in addition to Russian. A similar case
exists with the use of Albanian within Macedonia. After
the passage of the controversial law, 13 of the 27 regions
in Ukraine adopted Russian as a second official language.24
The most recent event in the Ukrainian revolution, given the brand Euromaidan, has once more upped the ante
with regard to questions pertaining to ethnicity and identity;
although, the original reasons for many taking to the streets
are legitimate grievances concerning a deeply troubled economy and abysmal governance. Some of the problems with
outside understanding and reporting of the events are obvious, such as the notion of Yanukovich being “pro-Russian”,
which is a serious misjudgement of his leanings and his relationship with Russia. He had long played the EU and Russia against one another, whilst reaping the rewards of being
in office. The cold reception he received by Putin under his
current exile, seems to confirm this observation.
One of the events, which were initiated by the interim
authorities in the Ukrainian Parliament, was the proposal to
scrap the 2012 regional languages law. This caused a foreign
14
as well as a domestic outcry. The move was denounced by
Bulgaria, Hungary and Romania (all with ethnic minorities
present in Ukraine) – in addition to Russia.25 Perhaps as a
reaction to this adverse international reception of the bill,
Ukraine’s acting President Oleksandr Turchynov said that
he would not pass the proposal into law until a new bill to
protect all languages was passed.26 However, the damage
has been done: Russian speakers are especially wary of the
new interim authorities (more so given the lack of representation of Southern and Eastern regions in the government).
This effectively widens the gap in terms of an ethnic
and identity divide. For instance, the programme advertised by Svoboda very clearly makes this an issue, especially
concerning the proposal to identify the ethnicity of citizens on their birth certificates and passports, and to make
“Ukrainophobic” activities criminal offences.27 The Russian
Ministry of Regional Development has also opened a helpline that Ukrainians can call if they wish to relocate to
Russia because they feel unsafe in Ukraine. Around 1,000
calls were received in a two-day period.28 The problem is
further complicated in that there are plenty of cases where
ethnic Ukrainians have Russian as a native language. This
has the effect of making the process of weeding out signs
and expressions of Russianness even more problematic.
This causes models and options to be proposed, such as
secession (Czechoslovakia and former Soviet Union) or
decentralisation (Swiss case emphasized).29
This short introduction to the complexities of ethnicity
and history, together with its significance for the contemporary events unfolding in Ukraine, is just a brief overview
of the state of divisions and tensions. To end this, the reflections of two Ukrainians – Elena Goroshko and Igor Poddubnyi, from Kharkiv – shall be considered. The complexity
of history, different ethnicities and the choices or decisions
that are being currently made, exert a profound influence
upon the political landscape and psychology of the people
in Ukraine.30 Soviet-era notions of nationalities (ethnicity)
and identity are being exploited more and more in Ukraine,
which serves as some form of benchmark to measure
“Ukrainianess”, tied to the notion of loyalty to Kyiv and the
Ukrainian state. In the process, the formation of Us versus
Them is very apparent, which is in the process of threatening the country by widening the existing divisions in society.
Therefore, it can be said that the notion of being a Ukrainian has gradually shifted from civic to ethnic notions.
Notes
1. Y. Bilinsky, “Basic Factors in Foreign Policy of Ukraine: The
Impact of the Soviet Experience,” in S. Fredrick Starr, ed., The
Legacy of History in Russia and the New Independent States of
Eurasia, New York: M. E. Sharpe, 1994 (pp. 171–191), 178.
multiethnica
2. G. Bordyugov, “The Ethnic Dimension of the Great Terror,”
RIA Novosti, Analysis, http://en.rian.ru, 6 August 2007.
3. Serhii Plokhy, “Historical Debates and Territorial Claims:
Cossack Mythology in the Russian-Ukrainian Border Dispute,” in Starr, Legacy of History in Russia and the New Independent States of Eurasia (pp. 147–170), 148.
4. Jose Casanova, “Ethno-linguistic and Religious Pluralism and
Democratic Construction in Ukraine,” in Barnett R. Rubin
and Jack Snyder, eds., Post-Soviet Political Order: Conflict and
State Building, London: Routledge, 1998 (pp. 81–103), 83.
5. Ibid., p. 88
6. Demographic Setting, Ministry of Foreign Affairs of Ukraine,
http://www.mfa.gov.ua/mfa/en/publication/content/378.
htm, 19 June 2007.
7. Barnett R. Rubin and Jack Snyder, eds., Post-Soviet Political
Order: Conflict and State Building, London: Routl., 1998,
170.
8. T. Stanovaya, “Russia Warns Ukraine of the Danger of Disintegration,” RIA Novosti, http://en.rian.ru, 22 June 2006.
9. Ibid.
10. O. Kryvdyk, “Ukraine’s Soviet Schism Narrowing,” Kyiv Post,
Opinion/Op-ed, http://www.kyivpost.com, 9 August 2007.
11. “Regions and Territories: Crimea,” BBC News, http://newsvote.bbc.co.uk, 7 March 2007.
12. Robert S. Sullivant, Soviet Politics and the Ukraine 1917–57,
New York: Columbia University Press, 1962, 285. Crimea
was given at the time of the Tricentennial celebrations of the
unification of Ukraine and Russia.
13. Ibid., p. 304.
14. P. Kolsto, Political Construction Sites: Nation-Building in Russia and the Post-Soviet States, Boulder, Colo.: Westview, 2000,
172–176.
15. L. Shanghina, “The Demographic Situation in Ukraine: Present
State, Tendencies, and Predictions,” The Ukrainian Centre for
Economic and Political Studies Named after Olexander Razumkov, http://www.uceps.org/eng/show/641/, 6 April 2004.
16. K. Pasechnik, “Crimea: Talking Past Each Other,” Transitions
Online, http://www.tol.cz, 29 September 2009.
17. Ibid.
18. V. Prytula, “Crimean Tartars: The Past Still Haunts,” Radio
Free Europe, Radio Liberty (Unrepresented Nations and
Peoples Organisation), http://www.unpo.org/article.
php?id=7125, 6 September 2007.
19. “Regions and Territories: Crimea,” BBC News, 7 March 2007.
For a comprehensive and concise account of Crimea, see V.G.
Butkevych, “Who Has a Right to Crimea?,” http://infoukes.
com/history/crimea/page-12.html, 1997.
20. “Crimean Tartars Demonstrate in Ukraine,” BBC News, http://
news.bbc.co.uk/2/hi/europe/69280.stm, 24 March 1998.
21. H. Fawkes, “Ukraine to Enforce Equal Rights for Tartars,”
BBC News, http://newsvote.bbc.co.uk, 25 June 2004. The
rights relate to provision of land, housing and work. Additionally there would be a ban on discrimination in education,
religion and culture.
22. Crimean Tartar Issue and Recent Election Results, Policy Documentation Centre, No. 21/269, http://pdc.ceu.hu/archive/00
001182/01/16.pdf, 27 May 2002.
23. Shanghina, “The Demographic Situation in Ukraine.”
24. P. Ghosh, “Watch Your Tongue: Language Controversy One of
the Fundamental Conflicts in Ukraine,” IB Times, http://www.
ibtimes.com/, 3 March 2014 (accessed 26 March 2014).
25. Ibid. See also “Ukrainian Parliament Abolishes Language Law,
Neighbouring States Protest,” Romea.cz, http://www.romea.
cz/, 26 February 2014 (accessed 26 March 2014). Cont.
nr 35 (2014)
multiethnica
15
Språken och språkpolitiken i Ukraina
THOMAS ROSÉN
Situationen i Ukraina har ställt landets etniska sammansättning och språkliga spektrum på dess spets. Ukraina, Europas
arealt största land efter Europeiska Ryssland, och närmare 48
miljoner invånare, har varit känt som utpräglat mångetniskt,
med minoriteter i olika landsändar till följd av regionens
historia som yttre del av ett centraleuropeiskt kärnområde.
Utöver den dominerande öst-västliga tudelningen mellan
ukrainsktalande och rysktalande finns det rumäner, polacker,
ungrare, bulgarer, greker, vitryssar och andra språkgrupper
i landet. Hit hör även landets krimtatarer, som utgör en betydande minoritet på Krim. En språklagstiftning har utvecklats
i Ukraina på senare år, men har också ofelbart hamnat i centrum för motsättningarna. Språkvetaren Thomas Rosén redogör här närmare för den språkliga situationen i landet. Artikeln
är skriven i mars 2014.ev
slaviska språken. Från medeltiden och framåt har språken
dock haft mycket olika utvecklingsomständigheter. Medan
ryskan under lång tid har varit det främsta språket i ett
imperium, har ukrainskan tidvis haft begränsade möjligheter att utvecklas, haft låg status och har egentligen först
under det senaste kvartsseklet blivit föremål för aktivt stöd
från statens sida. I den här artikeln försöker jag att ge en
kort introduktion till problematiken som omger dessa frågor. Av utrymmesskäl begränsar jag mig till frågor som rör
språklagstiftning och individers språkval. Det finns en rad
ämnen som i hög grad förtjänar att diskuteras, men som
inte kan behandlas här. Exempel på sådana är de senaste
årens utveckling i relationen mellan ukrainska och ryska
inom ukrainska massmedia och populärkultur, i utbildningssystemet och inom försvaret.
is välstående personer till varmare breddgrader. Detta gällegemenskap.
Språklagstiftningen
Inledning
ka språk talas i landet och hur ser lagstiftningen ut? I denna
artikel ges en kort introduktion till frågor om språk och
identitet i ett område som på sista tiden har hamnat i fokus
för världens intresse.
Frågor som rör språkanvändning och språklig identitet i
Ukraina beskrivs ofta med ord som ”komplex” och ”splittrande” (Besters-Dilger 2009: 359; Bilaniuk & Melnyk 2008:
66). Komplexiteten består i att landet, förutom sitt statsspråk (ukrainska), också har en rad minoritetsspråk. Bland
de senare intar det ryska språket på flera sätt en särställning.
En faktor som gör ryskans position unik är antalet talare:
ryska är ojämförligt störst av minoritetsspråken. Andra viktiga faktorer inkluderar ryskans position som högstatusspråk, dess ställning som statsspråk i den mäktiga grannen
Ryssland och så vidare.
Ukrainska och ryska är genetiskt eller genealogiskt närbesläktade; de räknas båda till den östslaviska grenen av de
Frågan om vilket språk man talar, och vad detta säger om
ens identitet, är mycket viktig för många ukrainare. Språkfrågan har till och med identifierats som den allra viktigaste
för den ukrainska nationen (Flier 1998: 113). Valet mellan
ukrainska och ryska bär på mer än bara språklig information; det handlar också i hög grad om Ukrainas vägval mellan Ryssland och Europa (Bilaniuk & Melnyk 2008: 66).
Om språkfrågornas känslighet i dagens Ukraina vittnar exempelvis massmedias rapporter om offentlig bränning av
ukrainska böcker (YuNews; KievTimes; DN).
När Ukrainas självständighet utropades den 24 augusti
1991, var detta första gången sedan tidigt 1700-tal som
man kunde tala om en i huvudsak självständig ukrainsk stat.
De försök till statsbildning som gjordes efter första världskriget rönte ringa framgång. Ukrainarna blev istället under
mellankrigstiden utspridda över flera länder. Efter 1945
kom de områden som historiskt sett har haft en hög andel
ukrainsktalande befolkning i sin helhet att höra till Sovjetunionen (Magocsi 1996). Den politiska utvecklingen satte
26. “‘Ukraine’s 2012 Language Law to Stay Until New Bill
Ready’ – Turchynov,” RIA Novosti, http://en.ria.ru/, 3 March
2014 (accessed 26 March 2014).
27. Svoboda, http://en.svoboda.org.ua/about/program/, no date
given (accessed 26 March 2014).
28. “Ministry Opens Helpline for Ethnic Russians Living in Ukraine,” ITAR-TASS News Agency, http://en.itar-tass.com, 26
March 2014 (accessed 26 March 2014).
29. D. J. Mitchell, “Ukraine, Ethnic Division, Decentralisation,
and Secession,” Forbes, http://www.forbes.com, 3 March 2014
(acc- essed 26 March 2014).
30. E. Goroshko and I. Poddubnyi, “About Kharkov, Country or
That ‘What We Are Afraid to Admit’”, Ostrovok.lg.ua, http://
www.ostrovok.lg.ua/ (accessed 26 March 2014).
Vilken roll spelar språkfrågan för människor i Ukraina? Vil-
nr 35 (2014)
multiethnica
16
naturligtvis sina spår även i det ukrainska språkets utveckling (Shevelov 1966, 1989; Rudnytsky 1967; Bilaniuk &
Melnyk 2008).
Ukrainas befolkning omfattar enligt officiell statistik
47,7 miljoner personer (Informacijna dovidka). Dessvärre
saknas aktuell statistik på hur invånarna fördelar sig avseende språklig identitet, eftersom den senaste folkräkningen
genomfördes så långt tillbaka som 2001, och nästa är beräknad att genomföras först 2016 (VPN ’01; VPN). Enligt
uppgifterna i 2001 års folkräkning angav 67,53 procent av
befolkningen ukrainska som modersmål, medan 29,59 procent angav ryska. De resterande knappa 3 procenten fördelar sig på ett tiotal minoritetsspråk, däribland vitryska,
moldaviska och krimtatariska (VPN ’01).
Eftersom tillgänglig statistik är inaktuell är det vanskligt
att idag göra sig en rättvis och allsidig bild av det ukrainska språkets genomslag i samhället. Klart är emellertid att
språket har vunnit mycket terräng. Efter självständigheten
inleddes en process varigenom ukrainskan – vars status, som
sagt, dittills hade varierat, men i huvudsak varit låg – gradvis ersatte ryskan i officiella funktioner (Press & Pugh 1999:
xiii; Bilaniuk & Melnyk 2008: 66; Bilaniuk 2009: 336 f.). En
förutsättning för att detta skulle kunna ske var att ukrainska
förklarades vara statsspråk i den Ukrainska sovjetrepubliken
genom 1989 års språklag (Zakon 1989) och i Republiken
Ukraina genom 1996 års konstitution (Konstytucija 1996).
Denna status har bekräftats ytterligare i och med 2012 års
språklag, enligt vilken ukrainska alltjämt är Ukrainas enda
officiella statsspråk (Zakon 2012).
I lagens Artikel 7 introduceras också, i enlighet med den
Europeiska stadgan för regionala språk eller minoritetsspråk
(Charter 1992), ett antal regionala språk: ryska, vitryska,
bulgariska, armeniska, gagauziska, jiddisch, krimtatariska,
moldaviska, tyska, nygrekiska, polska, romani, rumänska,
slovakiska, ungerska, rusinska, karaimiska och krymtjak.
Som regionalt språk räknas ett språk vars talare utgör 10
procent eller mer av befolkningen på det territorium där
språket är utbrett (Zakon 2012).
2012 års språklag, som alltså ersatte lagstiftning från tiden före Sovjetunionens sönderfall, tillkom efter att Ukraina hade ratificerat nära nog hela uppsättningen av internationella fördrag som reglerar minoriteters rättigheter (Bowring 2009: 57). Lagen, som var föremål för en stormig
parlamentsdebatt, trädde i kraft i augusti 2012. Försök i
februari 2014 att upphäva den har tillbakavisats av den tillförordnade presidenten, Oleksandr Turtjynov (Itar-Tass).
Sammanfattningsvis när det gäller den nationella nivån,
kan man konstatera att Ukraina har en språklagstiftning
som i huvudsak är jämförbar med sådan som finns i andra
europeiska länder. Om man bortser från det nyss nämnda
försöket att riva upp 2012 års lag – ett försök som alltså
inte gick igenom – föreligger från den ukrainska statens sida
inga försök att begränsa minoriteters språkliga rättigheter.
Konstitutionen garanterar fortsatt fri utveckling, bruk och
skydd för ryska och andra nationella minoritetsspråk (Konstytucija 1996, Artikel 10). I sammanhanget kan det vara
viktigt att komma ihåg att formell lagstiftning är en sak;
en annan är hur myndigheter i berörda områden faktiskt
tillämpar existerande lagar och regler. Dessa frågor har berörts i forskningen, till exempel av Bilaniuk och Melnyk
(2008), men frågan förtjänar ytterligare uppmärksamhet.
Om man förflyttar sig från den nationella nivån ner till
gräsrotsnivå, framträder en mycket komplicerad bild av
relationen mellan ukrainska och ryska i Ukraina. De mindre
minoritetsspråken har naturligtvis lokal betydelse, inte
minst på den multietniska Krimhalvön, men det är relationen – och spänningsförhållandet – mellan ukrainska och
ryska som överskuggar det mesta i språkdebatten.
De språk som talas
Ukraina kan, som Bogomazova (2013) föreslår, delas in i
ukrainskspråkiga områden (Galizien, Volhynien och Bukovyna), områden där ryska är i obestridd majoritet (Centrala
Donbass och Krim), områden där bägge språken är representerade, men där ryskan överväger (södra och östra Ukraina) samt en region där befolkningen i praktiken behärskar
både ryska och ukrainska (centrala Ukraina). På många håll
i de delar av Ukraina där ukrainska och ryska lever sida vid
sida, är den språkliga identiteten beroende av faktorer som
geografisk härkomst, social status, ålder, dialekt, politisk och
religiös orientering. I delar av landet föredrar den äldre generationen av den urbana befolkningen att använda ukrainska,
medan deras barn talar ryska, trots att de sistnämnda fått
sin utbildning på ukrainska (Bogomazova 2013: 76).
I stora delar av Ukraina är språksituationen, som sades
i början av den här artikeln, mycket komplex. På många
håll använder befolkningen till vardags ett blandspråk (den
språkvetenskapliga termen är kodblandning [Eng. codemixing. Crystal 1997: 66]) bestående av element från ukrainska
och ryska. Denna kodblandning – kallad surzjyk – har traditionellt haft mycket låg status, vilket också antyds av själva
namnet: termen betecknade ursprungligen en ”blandning
av vete- och rågmjöl; utspätt vetemjöl” (Kent 2012: 1).
Attityden till surzhyk har hittills för det mesta varit negativ. Den ryska beståndsdelen i kodblandningen har, av en
ukrainsk språkvårdare, beskrivits som ”ett virus som långsamt infekterar en hjälplös ukrainsk organism, resultatet av
en ursprungligen sovjetisk plan att begå ett ’systematiskt
språkmord’, den medvetna förstörelsen av det ukrainska
språket” (Flier 1998: 114). Kodblandningen står i bjärt kontrast mot det ”rena” och ”litterära” språket, som i Ukraina
utgör ett av tecken på att en person är ”kultiverad” (Bilaniuk 2009: 339). Attityderna till surzjyk håller på att förändras långsamt. Egenskaperna hos denna kodblandning har i
alla fall på senare år börjat att studeras mer systematiskt av
nr 35 (2014)
multiethnica
forskare både i och utanför Ukraina (Flier 1998; Bernsand
2006; Ponomariv 2011; Kent 2012; Bogomazova 2013).
Kodblandningar av surzjyk-typ är heller inget ovanligt
bland världens språk. En nära motsvarighet är vida spridd i
Ukrainas grannland Vitryssland, där den benämns trasianka
(eg. ’en blandning av hö och halm’. Ioffe 2003: 1015).
Hur ser då framtiden ut för språken i Ukraina? I skrivande stund (slutet av mars 2014) är detta inte lätt att förutspå. Till stor del kommer språkfrågan att påverkas av det
som sker på den geopolitiska arenan. Om konflikten mellan
Ukraina och Ryssland skärps ytterligare, kan en polarisering
och ökade språkliga motsättningar inte uteslutas.
17
Kent, K. (2012), ”Morphosyntactic analysis of Surzhyk, a Russian–Ukrainian mixed lect”, Diss. University of Minnesota.
Magocsi, P. R. (1996), A History of Ukraine. Seattle: University of
Washington Press.
Pugh, S. M. & Press, I. (1999), Ukrainian. A Comprehensive Grammar. London: Routledge.
Rudnytsky, Ivan L. (1967), ”The Ukrainians in Galicia under Austrian Rule”, Austrian History Yearbook, Vol. 3:2. 394–429.
Shevelov, G. Y. (1966), Die ukrainische Schriftsprache 1798–1965.
Ihre Entwicklung unter dem Einfluss der Dialekte. Wiesbaden:
Harrassowitz.
Shevelov, G. Y. (1989), The Ukrainian Language in the First Half
of the Twentieth Century (1900–1941). Its State and Status.
Cambridge: Harvard University Press.
Källor på Internet
Referenser
Bernsand, N. (2006), ”Othering Surzhyk in Implicit Metalinguistic
Discourse”, i Törnquist-Plewa, B., red., History, Language and
Society in the Borderlands of Europe. Ukraine and Belarus in
Focus. Malmö: Sekel, 77–115.
Besters-Dilger, J., red. (2009), ”Recommendations on Ukraine’s
Future Language Policy”, i Besters-Dilger, J., red., Language
Policy and Language Situation in Ukraine. Analysis and Recommendations. Frankfurt am Main: Peter Lang, 359–366.
Bilaniuk, L. och Melnyk, S. (2008), ”A Tense and Shifting Balance.
Bilingualism and Education in Ukraine”, i Pavlenko, A., red.,
Multilinguialism in Post-Soviet Countries. Clevedon: Channel
View Publications, 66–98.
Bilaniuk, L. (2009), ”Criticism and Confidence. Reshaping the
Linguistic Marketplace in Post-Soviet Ukraine”, i Contemporary
Ukraine on the Cultural Map of Europe. Armonk, New York &
London, England: M. E. Sharpe, 336–358.
Bogomazova (2013), Богомазова, О. Л., «Украинский суржик».
Русская речь, 4, 75–81.
Bowring, B. (2009), ”Language Policy in Ukraine: International
Standards and Obligations, and Ukrainian Law and Legislation”, i Besters-Dilger, Juliane., red., Language Policy and Language Situation in Ukraine. Analysis and Recommendations.
Frankfurt am Main: Peter Lang, 57–100.
Crystal, D. (1997), A Dictionary of Lingiuistics and Phonetics. 4th
ed. Oxford: Blackwell.
Flier, Michael S. (1998), ”Surzhyk: The Rules of Engagement”,
Harvard Ukrainian Studies, Vol. 22, 113–136.
Ioffe, G. (2003), ”Understanding Belarus. Questions of Language”,
Europe-Asia Studies, Vol. 55:7, 1009–1047.
nr 35 (2014)
Charter (1992), European Charter for Regional or Minority Languages. http://conventions.coe.int/Treaty/en/Treaties/Html/
148.htm (2014-03-20).
DN, 2014-03-16, ”Demonstranter stormade byggnad i Donetsk”,
Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/demonstranter-stormade-byggnad-i-donetsk/ (2014-03-16)
Informacijna dovidka (2014), Інформаційна довідка про Україну.
http://mfa.gov.ua/ua/aboutukraine/info/general-facts
(2014-03-11).
Itar-Tass, 2014-03-01, ”Ukraine’s Parliament-appointed Acting
President Says Language Law To Stay Effective”. http://en.itartass.com/world/721537 (2014-03-01).
Kiev Times, 2014-01-07, «Русские фашисты в Крыму жгли
украинские книги, — фоторепортаж». The Kiev Times. http://
thekievtimes.ua/society/301470-russkie-fashisty-v-krymu-zhgli-ukrainskie-knigi-fotoreportazh.html (2014-03-16)
Konstytucija (1996), Конституцiя Украïни. http://zakon.rada.gov.
ua/ (2014-03-14).
Ponomariv (2011), Пономарів, О. «Суржик – це хвороба, від якої
треба лікуватись». Блог професора Пономарева. http://www.
bbc.co.uk/blogs/ukrainian/ponomariv/2011/03/---5.html
(2014-03-25).
VPN, Всеукраïнський перепис населення. http://www.ukrcensus.
gov.ua (2014-03-11).
VPN ’01, Всеукраïнський перепис населення 2001. http://2001.
ukrcensus.gov.ua/ (2014-03-10).
YuNews, 2014-03-16, «В Харькове пророссийские сепаратисты
жгли украинские книги (фото)». Южноукраинские новости.
http://yunews.com.ua/?p=80814 (2014-03-16).
Zakon (1989), Закон Украïнськоï Радянськоï соцiалiстичноï
республiки Про мови в Українській РСР, № 8312-XI. http://zakon.rada.gov.ua/ (2014-03-18).
Zakon (2012), Закон Украïни Про засади державної мовної
політики, № 5029-VI. http://zakon.rada.gov.ua/ (2014-03-12).
multiethnica
18
The Vitality of Tibet’s Minority Languages in the Twenty–
Preliminary Remarks
GERALD ROCHE
Ett särfall bland dagens internationella migrationsrörelser är
Global linguistic and cultural diversity are often closely connected to the unique conditions of specific historical and geographical regions. The survival of existing languages is therefore tied to the development of such regions, even as progress,
as is often the case, is detrimental to already weakened
languages. Factors at different levels that affect language use
among groups in a large and heterogeneous population – with
a great number of languages and language varieties – are complex to say the least, and not very well studied. In Tibet, or
the Tibetan Plateau, within China, no less than 39 minority
languages are spoken alongside Tibetan and Chinese. In this
article, anthropologist and Tibetanist Gerald Roche applies
UNESCO’s “9-factor model” to make an initial estimation of
the issues of linguistic vitality facing these minority languages
in Tibet. Roche is currently a postdoctoral fellow at the Hugo
Valentin Centre.
Introduction
Approximately 230,000 of the 6.2 million Tibetans in China
do not speak Tibetan. Instead, they speak one of about 18
different languages, including languages known as Namuyi,
Minyak, Ergong, Khroskyabs, and nDrapa. In total, about
39 languages other than Tibetan are spoken on the Tibetan
Plateau, by a little over one million people.
These statistics may vary depending on how one defines
a language, defines Tibet, or defines the Tibetan people,
and, we still have much to learn about the languages of
this area. However, regardless of how the numerical details
might change, the underlying pattern appears to be wellestablished – Tibet is linguistically diverse. While international scholarly and public attention focuses on the fate of
the “Tibetan language”,1 the plight of Tibet’s minority languages continues to go unacknowledged. This article takes
a preliminary look at the vitality of Tibet’s 39 minority
languages, using UNESCO’s nine-factor model as a framework. While these languages differ vastly, their shared geographical and social environment, as well as their similar
and interconnected histories, warrant a discussion of their
collective fates. As suggested in the title, the results presented here are preliminary remarks on a complex topic,
and should be taken as indicative rather than definitive.
The UNESCO 9-factor framework for language vitality:2
1. Absolute number of speakers.
2. Proportion of speakers within the total population.
3. Shifts in existing language domains.
4. Response to new domains.
5. Governmental and institutional language attitudes and
policies.
6. Community members’ attitudes towards their own
language.
7. Availability of materials for education and literacy.
8. Intergenerational transmission.
9. Amount and quality of documentation.
Before proceeding to discuss Tibet’s minority languages,
some definitions and parameters are necessary. First of all,
what do I mean by Tibet? Here, I am not referring merely to the Tibet Autonomous Region, but to all administrative areas recognized within China as being Tibetan autonomous units. I have, additionally, added some other adjacent areas that are inhabited, at least partly, by people who
are classified as or consider themselves Tibetan.3 This area
roughly equates to the geographic region known as the Tibetan Plateau, the enormous upland region, five times the
Map 1.
Tibet, or the
Tibetan Plateau.
Map by the
author.
nr 35 (2014)
–first
multiethnica
19
Century
size of Sweden, in the heart of Asia. In addition to
being a geographic region, this area is also structured
by complex webs of interconnected histories, cultures,
and languages. Nonetheless, the hard border drawn
around Tibet in Map 1 should be seen as approximate.
There is no definitive point at which the Tibetan Plateau suddenly finishes – geographically, ecologically,
linguistically, culturally, or historically. In reality, the
region’s limits are defined by a range of imperceptible
gradients that are impossible to map.
Secondly, what do I mean by Tibet’s linguistic minorities? Here, I am referring to populations in Tibet that speak
non-Tibetan languages. For the purpose of this essay, I am
excluding several populations. First, even though there
are several Sinitic (Chinese) languages spoken in Tibet,
these are excluded from the present discussion. I have also
excluded languages from the Ngwi-Burmese group from
the analysis, primarily due to the complexities involved
with counting and classifying such languages. Finally, I have
also excluded consideration of varieties of Tibetan from my
discussion, even though these may also be considered “linguistic minorities” in certain contexts.4 My information on
Tibet’s minority languages comes from a variety of sources,
referred to throughout the text. Un-cited information has
been compiled from the Ethnologue, a reference work on
the world’s languages (Lewis et al. 2013).
Finally, what languages am I discussing, and where are
they spoken? Map 2 shows the density and distribution of
minority languages in Tibet. Most of these languages are
spoken on the edges of the region. However, this does not
Map 2. The number of minority languages per county (0–7); Tibetan and Chinese
varieties excluded. Map by the author.
5
Map 3. Population density in Tibet.
mean that the issue of linguistic minorities should be in
any way “peripheral” to our understanding of the region. As
Map 3 shows, most of Tibet’s population is also clustered
around its peripheries. Therefore, where there are people
in Tibet, there are also often languages other than Tibetan.
Understanding Tibet’s linguistic minorities is
central to understanding Tibet.
Languages and regions
Tibet’s minority languages can be divided into
three groups, according to where they are spoken. This tripartite division neatly mirrors the
traditional division of Tibet into the three regions of Amdo (northeast), Kham (southeast),
Map 4. Tibet divided into three regions, based on the drainage
of major rivers. Dotted lines represent approximate locations
of regional divisions. White arrows show regional orientations –
geographical, ecological, linguistic, and cultural.
nr 35 (2014)
multiethnica
20
and Ü-Tsang (‘central’). Amdo primarily consists of the region drained by the Yellow River, and is oriented towards
north and east Asia; Kham is drained by the Yangtze, Salween, and Mekong rivers and is oriented towards Southeast
Asia; Ü-Tsang is drained by the Brahmaputra, Indus, and
Sutlej rivers, and is oriented towards South Asia.
In Amdo, or northeastern Tibet, minority languages are
typically Mongolic or Turkic (see Table 1); there is also a
rich variety of Sinitic forms throughout the area. Kham, or
southeast Tibet, is a highly diverse region where a variety
of Tibeto-Burman languages are spoken, mostly grouped
within Qiangic, Rgyalrongic, Naic, or Ersuic clusters. In the
southern region, Ü-Tsang, are three minority languages, all
related to similar forms spoken in northeast India.
The nine criteria of vitality
I now turn to a discussion of the vitality of these languages,
beginning with an examination of the absolute number of
speakers for Tibet’s minority languages.
In terms of absolute numbers, most of Tibet’s minority languages are spoken by small populations. Today, the
dubious honor of the smallest number of speakers of any of
these languages goes to Tosu, with only nine speakers.8 The
languages with the largest numbers of speakers are Naxi
(300,000) and Santa (200,000).
Taking the available population statistics at face value,
Table 1. Minority languages of Tibet according to region and classification.
Amdo
Mongolic
Shirongolic
Oirat
Santa
Mongghul
Mangghuer
Bonan
6
Manikacha
Kangjia Eastern
Yugur
Henan Oirat
Turkic
Sinitic/mixed
Salar
Western Yugur
Ngandehua
Kham
Qiangic
Rgyalrongic
Ersuic
Naic
Southern Qiang
Northern Qiang
Northern Pumi
Southern Pumi
Baima
Minyak
nDrapa
Queyu
Guiqiong
Xumi
Ergong
Situ
South-Central
Rgyal rong
Khrosyabs
Zbu
Japhug
Tshobdun
Nyarong Minyak
Ersu
Tosu
Lizu
Naxi
Narua
Namuyi
Laze
7
we find the following: these 39 languages have an average of 29,935 speakers, or a median of 8,000. But what do
these numbers mean? Population size is not a direct indicator of endangerment; languages with small populations can
and do persist, and languages spoken by large populations
have disappeared.
The relative number of speakers gives some clue as to the sigNaxi
300,000
nificance of these population
Santa
200,000
statistics. Increasing integration
into the modern Chinese state
Southern Qiang
81,300
and greater interconnectedness
Salar
70,000
with global networks of people
Northern Qiang
57,800
and information have both radiMongghul
50,000
cally reconstituted the demoErgong
50,000
graphic contexts of these lanNarua
47,000
guages. Although none of these
Situ
37,500
communities has ever been isolated in any sense of the word, it
Northern Pumi
35,000
is also important to acknowledge
South-Central
33,000
Rgyal rong
that, prior to the advent of roads,
mechanized transport, electricTawang
30,000
ity, and mass media over the
Mangghuer
25,000
twentieth and twenty-first cenSouthern Pumi
19,000
turies, these populations were
Bonan
16,000
highly insular and localized; the
Ersu
13,000
movement of people, goods, and
Khrosyabs
10,000
information was decidedly curBaima
10,000
tailed. Until the mid-twentieth
century, it would have been posMinyak
10,000
sible for speakers of these lannDrapa
8,000
guages to move in a largely monQueyu
7,000
olingual universe from cradle to
Idu Mishmi
7,000
grave. This is no longer the case.
Guiqiong
6,000
All these languages are spoZbu
6,000
ken within the local worlds of
rural villages. Such villagers are
Namuyi
5,000
now the bottom rung on an adBumthang
5,000
ministrative hierarchy that proJaphug
4,500
ceeds through townships, to
Manikacha
4,000
counties, prefectures, and provEastern Yugur
4,000
inces, before topping out at the
Lizu
4,000
national level. At this level, even
Ngandehua
3,000
languages like Naxi and Santa
are miniscule minorities within
Tshobdun
3,000
a population of over 1.3 billion,9
Western Yugur
2,600
with 0.021 and 0.014 % of the
Xumi
1,800
Nyarong Minyak
Ü-Tsang
Digarish
East Bodish
Idu Mishmi
Tawang
Bumthang
Table 2. Tibet’s minority languages
and their number of speakers, listed
in order of population size.
1,000
Kangjia
600
Laze
300
Henan Oirat
Tosu
50
9
nr 35 (2014)
multiethnica
21
total population, respectively. Even at the county level, most
of these languages are now in the demographic minority.
Another aspect of the minoritization of these populations has been their classification by the state within the
framework of 56 officially recognized “nationalities” (minzu). People officially recognized as Tibetans (Zangzu) within this framework now speak at least 18 non-Tibetan languages (see Table 4). Collectively, all the speakers of these
languages constitute 3.7 percent of the total “Tibetan” population of China. The speakers of these languages are therefore minorities twice over: ethnic minorities within the
Chinese state, and linguistic minorities within the Tibetan
“nationality”.
In many ways, this current situation reflects a much
older historical dynamic of Tibetanization. This dates back
to the seventh century and the establishment of the Tibetan Empire, when the spread of Tibetan-speaking peoples
and their language across the plateau saw the entrance of
Tibetan loanwords into numerous languages. When the
Tibetan empire collapsed in the ninth century, this linguistic process also came to a halt. However, it resumed in the
fifteenth century, following the emergence of the Gelukpa
(dge lugs pa) sect of Tibetan Buddhism and its religio-political unification of Tibet. This second wave of Tibetanization impacted many domains within non-Tibetan languages, including personal and place names, vernacular music,
communal ritual, and the vocabulary used to talk about
religion. The Tibetanization of Tibet largely exhausted it-
Table 3. A sample of languages relative to the population of the counties
where they are spoken.
Language name
Speakers
Santa
200,000
County
County
Population
Dongxiang
Percentage
of total
280,00
71%
Mongghul
50,000
Huzhu
350,000
14%
Manikacha
4,000
Tongren
80,000
5%
Nyarong Minyak
1,000
Henan Oirat
50
Xinlong
40,000
2.5%
Henan
30,000
0.017%
Table 4. Linguistic minorities that are classified as Tibetans, or that are not
classified as Tibetan but receive education in Tibetan (the latter are marked
with an asterisk). Language names followed by a number in parentheses
indicate populations who are classified as two “nationalities’; the figure
shows the number classified as Tibetans.
self as it traveled eastward, and it would be possible to
trace the high-water mark of Tibetanization, linguistically
and culturally, to where it reached the far eastern edge of
the plateau.
The twenty-first century has seen the appearance of
many new domains in Tibet, including terms for technology, education, and politics. For the most part, these new
domains have become a venue for the entrance of Chinese
vocabulary. Speakers of Tibet’s minority languages therefore typically use Chinese whenever they talk about televisions, highways, atom bombs, computers, Coca Cola,
satellites, the Communist Party of China, instant noodles,
refrigerators, university, taxis, antibiotics, radios, pineapples,
x-ray, provinces, motorcycles, electric kettles, airplanes, and
the names of countries and languages from around the
world, to name but a few of the concepts through which
Chinese lexical items have entered these languages. This
has led to very large-scale borrowing from Chinese by all of
Tibet’s minority languages (see Tournadre 2003). However,
in the field of education, the outcome has sometimes been
Tibetanization rather than Sinicization. This is because
many of the speakers of Tibet’s minority languages are officially classified as Tibetans, and therefore receive their education in Tibetan (Table 4). Education has thus, in many
cases, become a venue for state-sponsored Tibetanization
of Tibet’s linguistic minorities.
This educational situation is indicative of the broader
impacts of government policy on Tibet’s linguistic minorities. Although the Chinese constitution guarantees linguistic rights and freedoms for all Chinese citizens, the provision of these is rarely realized in practice.10 This is due,
firstly, to the fact that all rights and freedoms guaranteed to
Chinese citizens in the constitution are subordinate to the
right of the state to ensure its integrity; therefore any activity seen as undermining the unity and stability of the state
can, constitutionally, be quashed. Secondly, the linguistic
rights and freedoms enshrined in the Chinese constitution
are implemented through various laws, which often dilute
the intent of the constitution. For example, the Education
Law provides local government with the option to use
minority languages in the classroom, if they wish.11 Another
law dealing with the provision of linguistic rights is the law
on Regional Autonomy for Ethnic Minorities.12 This law
Table 5. Officially recognized “nationalities” (minzu) in Tibet.
There are 13, compared to the 39 languages spoken in the
region (alphabetical order).
Baima
Ngandehua*
Zbu
Lizu
Ergong
Northern Pumi (30,000)
nDrapa
Tosu
Ersu
Northern Qiang (12,000)
Namuyi
Situ
Bao’an
Luoba
Pumi
Guiqiong
Nyarong Minyak
Xumi
Khrosyabs
Dongxiang
Menba
Qiang
Tshobdun
Han
Mongolian
Tibetan
Hui
Naxi
Tu
Henan Oirat*
Queyu
Minyak
Japhug
South-Central Rgyal rong
Manikacha*
nr 35 (2014)
Yugur
multiethnica
22
requires that linguistic rights be granted, firstly, on a territorial basis, and secondly, on the basis of officially identified
ethnic groups. This means that Tibet’s linguistic minorities
effectively have no linguistic rights if they speak a language
not recognized within the state’s classificatory framework,
or if they inhabit a territory that is classified as an autonomous administrative unit (prefecture, county, or township)
of another group.
Meanwhile, social attitudes regarding Tibet’s minority
languages also typically undermine their vitality. Tibetans
have been known to use pejorative terms to refer to the
minority languages of Tibet. These include the Tibetan terms
‘dre skad ‘ghost language’ and log skad ‘backwards language’, and the Chinese term niaoyu ‘bird language’. Even
without such explicit negativities, a conspicuous indicator
of social attitudes towards minority languages in Tibet can
be seen in the practice of bilingualism. While it is presently
common for linguistic minorities to speak local forms of
Tibetan, it is rare for Tibetans to speak any local minority
languages.
Regarding literacy in Tibet’s minority languages, most of
these languages were traditionally unwritten, and remained
so in the early twenty-first century. Naxi is among the languages that traditionally had a script; in fact, it had two: a
syllabary and a pictographic script.13 A similar pictographic
script was used by Ersu religious practitioners, and was the
only script in the world known to have used color to convey
meaning.14 The most widely used traditional script in Tibet
was Tibetan, and some of the region’s linguistic minorities
used this script to write their own languages: speakers of
some Rgyal rong varieties are known to have done so (Prins
2011). During the 1950s, Latin-based scripts were developed for several of the region’s minority languages (including, ironically, Naxi), but these remain little-used. A case in
point is the Latin script for Mongghul, which was devised
in the 1950s, but is not used in schools, official publications,15 or public signage in areas where Mongghul is spoken (Limusishiden & Dede 2012). Literacy in the majority
of Tibet’s minority languages is effectively non-existent.
Given what has been said in the preceding paragraphs,
Educational
Naxi
Vigorous
it is perhaps not surprising that many communities where
minority languages are spoken in Tibet do not have very
positive attitudes towards their languages. Within many of
Tibet’s linguistic minorities, apart from a few public intellectuals and community activists, attitudes are typically
indifferent at best. Tibetan is usually perceived as a prestige
language in Tibet, due to its religious role, and also in cases
where it is demographically dominant; this prestige is often
reinforced by its role in the state education system and
its visibility in the linguistic landscape. Linguistic minorities often come to view their languages as “incomplete”,
“useless”, or “backwards”, and, in extreme cases, discourage
their children from learning them.
Generally, the outlook in terms of intergenerational
transmission is not positive. In many communities, the
inter-generational trend is from monolingualism to multilingualism, with Tibetan and/or Chinese being added to the
Figure 1.Visualization of the vitality of Tibet’s minority languages. Each of the
nine factor’s in the UNESCO model is measured on a scale from 1 (low)
to 5. 1: Absolute numbers. 2: Relative numbers. 3. Trends in existing domains.
4. Response to new domains. 5. Government policy and social attitudes. 6.
Literacy 7. Community attitudes. 8. Intergenerational transmission. 9. Documentation. The shading in the first category represents the wide range in
this factor.
Threatened
Shifting
Moribund
Nearly Extinct
Ergong
Santa
Southern Qiang
Eastern Yugur
Henan Oirat*
Narua
Salar
Mongghul*
Western Yugur
Tosu*
Northern Pumi
Xumi
Mangghuer*
Kangjia
Tawang
Baima
Bonan
South Pumi
Minyak
Ersu
Khroskyabs
nDrapa
Manikacha*
Idu Mishmi
Queyu
Ngandehua
Bumthang
Guiqiong
Nyarong Minyak*
Table 7. Language status of Tibet’s minority
languages according to Ethnologue’s EGIDS
scale.18
Languages marked with an asterisk indicate estimates made by the author. Languages absent from this table are: Situ,
South-Central Rgyalrong, Zbu, Japhug, Lizu,
Tshobdun, and Laze.
Namuyi
nr 35 (2014)
multiethnica
23
repertoire of Tibet’s linguistic minorities. Although multilingualism is not in itself a threat to the vitality of individual languages, in the long term, this trend may result in
language shift to either Chinese or Tibetan, depending on
the context. For example, speakers of Manikacha are shifting towards Tibetan, primarily due to their overwhelmingly Tibetan environment, whereas speakers of varieties of
Qiang are primarily shifting towards Chinese.
UNESCO’s final category in their nine-factor model is
the amount and quality of documentation. For the most
part, Tibet’s minority languages are little-studied; it is still
not even known how many there are.16 Word lists for some
of these languages were compiled by early-twentieth century missionaries and explorers. The ethnic classification
project of the 1950s saw the collection of a large amount
of data on these languages, but, unfortunately, much of it
has never been published. Since the 1980s, an increasing
number of studies, in Chinese and English, have appeared.
Two useful sources of language descriptions are the series
Outlines of Minority Languages of China and New Found
Minority Languages of China. Special mention must also
be made of the pioneering work of Sun Hongkai.17 English language descriptions of languages in the region have
appeared mostly in the form of PhD dissertations. Table 8
lists the languages that have been described in English in
either book or dissertation format.
Conclusion
In sum, then, what is the outlook for Tibet’s minority languages in the twenty-first century? Reviewing them through
the lens of UNESCO’s 9-factor model we find the follow-
Table 8. Minority languages of Tibet that have been described in a dissertation or book. Those marked with an asterisk are works-in-progress.
Language
Source
Mangghuer
Slater (2003)
Mongghul
Faehndrich (2007)
Santa
Field (1997)
Manikacha
Fried (2010)
‘Qiang’
LaPolla and Huang (2003)
Yongning Na (Narua?)
Lidz (2010)
Rgyalrong (Jiaomuzu
[Kyom-kyo] dialect)
Prins (2011)
‘Pumi’
Ding (2014)
Horpa*
Lhundrum, LaTrobe University
Namuyi*
Libu Lakhi, LaTrobe University
Nyarong Minyak*
John van Way, University of Hawai’i
Ngandehua*
Erika Sandman, University of Helsinki
‘Pumi’*
Henriette Daudey, LaTrobe University
nr 35 (2014)
ing (se Figure 1). In terms of absolute numbers, the majority of these languages are small, with speakers in the thousands, rather than tens of thousands or above. In terms of
relative numbers, all of these languages are experiencing
significant and ongoing demographic minoritization. Existing domains indicate an historical Tibetanization process,
whereas response to new domains is primarily resulting in
Sinicisation. Meanwhile, government policy mostly overlooks Tibet’s minority languages, while attitudes of the numerically dominant Tibetan populations are typically negative. Scripts have not been created for most of Tibet’s minority languages, and existing scripts are rarely used. Attitudes by speakers of these minority languages usually range
from indifferent to negative. In many cases, intergenerational transmission is failing, resulting in language shift to
Tibetan or Chinese. Finally, documentation of Tibet’s minority languages, as a whole, is limited. Overall, then, the
outlook for the continued survival of Tibet’s minority languages is not good.
This impression is confirmed by Ethnologue, which lists
only nine of Tibet’s minority languages as “vigorous” or
above according to their EGIDS measurement of language
endangerment (Table 7).18
It therefore seems entirely possible that, when the twentyfirst century closes, Tibet will have become the linguistically
homogenous space it is often described as today. However,
further research is necessary to confirm this impression. We
need to know much more about the socio-linguistic situation of individual languages. More broadly, we also need to
examine to what extent it is possible to establish a meaningful typology that would capture salient patterns in the
vitality of these languages. Can we, for example, generalize
about the vitality of the non-Tibetan languages spoken by
people classified as Tibetan? Does the vitality of these languages differ systematically from that of non-Tibetan languages spoken by people who are not classified as Tibetan,
but inhabit areas that are demographically dominated by
Tibetans? Much remains to be learned about the shared,
and different, fates of Tibet’s minority languages.
References
Ding, Picus Sizhi (2014; forthcoming), A Grammar of Prinmi:
Based on the Central Dialect of Northwest Yunnan, China. Leiden: Brill.
Faehndrich, Burgel (2007), Sketch Grammar of the Karlong Variety
of Mongghul, and Dialectal Survey of Mongghul. Diss. Manoa:
University of Hawai’i.
Field, Kenneth Lynn (1997), A Grammatical Overview of Santa
Mongolian. Diss. Santa Barbara: University of California.
Fried, Robert Wayne (2010), A Grammar of Bao’an Tu, a Mongol-
24
ic Language of Northwest China. Diss. Buffalo: SUNY.
Gates, Jesse (2012). “Situ in situ: Towards a Dialectology of Jiarong (Rgyalrong)”. MA-thesis. Langley, BC: Trinity Western
University.
LaPolla, Randy and Chenglong Huang (2003), A Grammar of
Qiang, with Annotated Texts and Glossary. Berlin: Mouton de
Gruyter.
Lewis, M. Paul, Gary F Simons, and Charles D Fennig, eds. (2013),
Ethnologue: Languages of the World. 17th Ed. Dallas: SIL International. Online version: http://www.ethnologue.com.
Lidz, Liberty (2010), A Descriptive Grammar of Yongning Na
(Mosuo). Diss. Austin: University of Texas.
Limusishiden and Keith Dede (2012), “The Mongghul Experience: Consequences of Language Policy Shortcomings”. International Journal of the Sociology of Language, 215:101–124.
Prins, Marielle (2011), A Web of Relations: A Grammar of rGgyalrong Jiaomuzu (Kyom-kyo) Dialects. Diss. Leiden: Leiden University. https://openaccess.leidenuniv.nl/handle/1887/18157.
Robin, Françoise (2014), “Streets, Slogans and Screens: New Paradigms for the Defense of the Tibetan Language”, in Trine Brox
and Ildikó Bellér-Hann, eds., On the Fringes of the Harmonious
Society: Tibetans and Uyghurs in Socialist China. Copenhagen:
NIAS Press.
Slater, Keith (2003). A Grammar of Mangghuer: A Mongolic
Language of China’s Gansu-Qinghai Sprachbund. London:
Routledge.
Sun Hongkai (1987), “A Brief Account of My Research Work”
(with an appended bibliography), trans. J. A. Matisoff, Linguistics of the Tibeto-Burman Area, 10.1:117–125.
Tournadre, Nicolas (2003), “The Dynamics of Tibetan-Chinese
Bilingualism”, China Perspectives, 45, 2003. Online: http://chinaperspectives.revues.org/document231.html.
Tournadre, Nicolas (2008), “Arguments Against the Concept of
‘Conjunct’/’Disjunct’ in Tibetan”, in Brigitte Huber, Marianne
Volkart and Paul Widmer, eds., Chomolangma, demawend und
kasbek, festschrift für Roland Bielmeier. Halle: International
Institute for Tibetan Buddhist Studies, 281–308.
Tournadre, Nicolas (2013), “The Tibetic Languages and Their
Classification”, in Thomas Owen-Smith and Nathan Hill,
eds., Trans-Himalayan Linguistics: Historical and Descriptive
Linguistics of the Himalayan Area. Berlin: Mouton de Gruyter.
Notes
1. See, for example, Robin (2014) and references therein.
2. See http://www.unesco.org/new/en/culture/themes/endan-
multiethnica
gered-languages/language-vitality/.
3. Administrative units considered in my discussion of minority
languages of Tibet include: the Tibet Autonomous Region;
Haibei Tibetan Autonomous Prefecture, Huangnan Tibetan
Autonomous Prefecture, and Haidong Region of Qinghai
Province; Linxia Hui Autonomous Prefecture, Zhangye Municipality, and Gannan Tibetan Autonomous Prefecture, Gansu
Province; Dkar mdzes Tibetan Autonomous Prefecture, Rnga
ba Qiang and Tibetan Autonomous Prefecture, Ya’an Municipality, and Liangshan Yi Autonomous Prefecture, Sichuan
Province, and; Deqing Tibetan Autonomous Prefecture and
Lijiang Municipality, Yunnan Province.
4. “Tibetan” should almost certainly be considered a collection of
related languages, rather than a single language.” Lewis et al.
(2013) lists 39 languages classified as “Central Bodish”. Tournadre (2013, 2008) estimates that there are 25 “Tibetic” languages derived from Old Tibetan.
5. Data from 1990 census. Map from http://www.thlib.org/places/maps/collections/show.php?id=448.
6. Also known as Bonan, Bao’an.
7. Also known as Wutun.
8. Katia Chirkova, personal communication.
9. http://data.stats.gov.cn/
10. For an online English text of the constitution, see http://english.gov.cn/2005-08/05/content_20813.htm.
11. http://www.china.org.cn/english/education/184669.htm.
Article 12 deals with language and states (emphasis added):
“The Chinese language, both oral and written, shall be the
basic oral and written language for education in schools and
other educational institutions. Schools or other educational
institutions which mainly consist of students from minority
nationalities may use in education the language of the respective nationality or the native language commonly adopted in
that region.”
12 . http://english.gov.cn/official/2005-07/28/content_18127.
htm
13 . http://www.omniglot.com/writing/naxi.htm
14 . http://www.plateauculture.org/writing/ersu-shaba-pictographic-writing-system
15 . With the exception of the short-lived Chileb magazine https:
//archive.org/details/ChilebMagazinehuzhuMongghultuAuto
nomousCounty.
16 . For an example of an ongoing dialect survey on one group of
minority languages in Tibet, see http://htq.minpaku.ac.jp/databases/rGyalrong/.
17 . For a review of Sun’s work up until the mid-1980s, see Sun
(1987).
18 . https://www.ethnologue.com/about/language-status.
nr 35 (2014)
multiethnica
25
Ackulturations- och assimilationsprocesser bland skogsfinnar
Redovisning av projektet om skogsfinnarna i Värmland, Orsa och Norrland
MARJA-LIISA KEINÄNEN OCH MAUD WEDIN
Riksbanksprojektet om de s.k. skogsfinnarnas ackulturation
fram till år 1830, ”Med eld, trolldom och sisu”, har slutförts av
forskarna Marja-Liisa Keinänen och Maud Wedin. Författarna
redogör här för projektets omfattning och resultat.
Huvudsyftet med projektet Med eld, trolldom och sisu. En
studie över ackulturations- och assimilationsprosesser bland
skogsfinnar i Värmland, Orsa och Norrland har varit att belysa ackulturations- och assimileringsprocesser i ett antal
skogsfinska områden från tiden för koloniseringen fram till
1800-talet. Projektet har behandlat tre övergripande ämnen:
1) identitetsskapande praktiker samt rummets och platsens
förhållande till etnicitet, 2) skogsfinnars äktenskapsstrategier
samt 3) kristendomsundervisningens roll i skogsfinnars integration. Dessa ämnen har studerats utifrån specifika frågeställningar: Vilka tecken på etnicitet i det materiella kan utläsas vid en kombination av arkivstudier och arkeologiska
undersökningar av 1600–1700-talens finska bosättningar,
och hur kan interaktionen med det omgivande svenska samhället studeras? Vilka tecken på integration visar studier av
främst kyrkböckernas vigselnotiser mellan finnar och finnar respektive finnar och svenskar från 1600-talet till tidigt
1800-tal i främst Orsa Finnmark och Medelpad samt ett antal andra finnskogsområden? Eftersom religionen var kittet
som band samhället samman och utgjorde grunden för den
nationella gemenskapen har projektet särskilt fokuserat på
den roll som kristendomsundervisningen spelade i integrationen av skogsfinnar, som inte alltid lyckades leva upp till
det kristna idealet av gudfruktiga medborgare. Fokus har här
legat på finnskogarna i Gästrikland och Hälsingland samt
i norra Värmland 1680–1830. Delstudien har utgått från
följande frågeställningar: a) Vilka attityder hade överheten
gentemot den skogsfinska befolkningen, deras språk, levnadssätt och folktro? b) Vilka metoder använde prästerna i
de skilda skogsfinska områdena i syfte att integrera finnarna
i det omgivande samhället?; vad avsågs med integration?; var
det fråga om pluralistisk integration, som tillät minoriteten
att bibehålla sitt språk och sina kulturella särdrag eller eftersträvade man assimilering, dvs. försvenskning av skogsfinnarna? c) Hur reagerade finnarna på prästernas agerande;
vilka krav ställde de på myndigheterna?
Identitetsskapande praktiker etc. har undersökts i samarbete med ett skogsfinskt arkeologiprojekt som har kunnat
kombinera arkivstudier med utgrävningar av de fysiska lämningarna på tre finnbosättningar. Arkivmaterialet har i hög
nr 35 (2014)
grad kunnat svara på frågor om var de skogsfinska bosättningarna låg, när de befolkades och vem som var bosatt där.
I kombination med utgrävningen har projektet till del även
kunnat besvara frågor om hur man levde, och därigenom i
det materiella kunnat påvisa skogsfinsk etnicitet och interaktionen med det omgivande samhället.
Studiet av äktenskapsstrategierna uppvisar i flera finnbosättningsområden ett mönster som var väntat, dvs. att endogamin var tydligast under 1600-talet och 1700-talets början.
Studien påvisar dock att många olika faktorer som rörlighet,
bosättningsområde och militära plikter bidrog till exogami,
vilket drev på assimileringen.
Projektet har genom två delstudier närstuderat de åtgärder som myndigheterna vidtog för att komma till rätta med
skogsfinnarnas bristande kristendomskunskaper. Eftersom
finnarna på en del håll inte kunde tillgodogöra sig den svenskspråkiga undervisningen var det språkfrågan som myndigheterna riktade sig in på. Den första delstudien har granskat
överhetens agerande i finnskogarna i nuvarande Gävleborgs
län på 1680–1710-talen då centralmaktens syn på språket
hårdnade. På sina håll befalldes finnarna att lära sig svenska,
ibland med hot om förvisning – hot som dock aldrig förverkligades. Trots detta fann den finskspråkige kyrkoherden J.
Schaefer ett stort antal finnar i länet som inte kunde svenska.
Han erbjöd dem gudstjänster på finska, men hans finska ”kyrkostat” förblev en historisk parentes. Den andra delstudien har
undersökt norra Värmland under två tidsperioder då särskilda
åtgärder vidtogs för finnallmogens undervisning. Den första
har fokuserat på kampanjen i Östmarks socken 1790–1806
och den andra på perioden 1823–1830 i norra Värmland, då
en del finnar ställde krav bl.a. på inrättandet av finska församlingar i området. Tvärtemot deras önskemål inrättades i stället
två svenskspråkiga församlingar med undervisning på svenska.
Projektet har slutligen också identifierat en rad frågor
för framtida forskning. Bland annat tyder källmaterialet
på att kulturella och socioekonomiska skillnader spelat en
betydligt större roll än tidigare trott även inom de olika
finnskogsområdena. Vidare har vi sett att det finns skäl att
diskutera begreppen skogsfinsk kultur och skogsfinne. Det
senare används, i dag, ofta slentrianmässigt för att skilja
denna svedjande grupp med rötter i östra Finland från
andra grupper av finnar, men gränserna är sällan skarpa. De
svenska myndigheternas syn på skogsfinnarnas etnicitet och
eventuella främlingsskap före och efter 1809 vore en annan
intressant infallsvinkel.
multiethnica
26
Redovisning av riksbanksprojektet Revitalisering mot alla odds?
– Sydsamiska i Sverige
SATU GRÖNDAHL OCH LEENA HUSS
Forskningsprojektet om sydsamiskan i Sverige, förlagt till Hugo
Valentin-centrum och nyligen slutrapporterat till forskningsfinansiären Riksbankens Jubileumsfond, visar att det går att få
kraftigt försvagade språk att återfå sitt fäste bland användare.
Projektet, lett av professor Leena Huss, har undersökt sydsamiskans ställning och användning, och följderna av den nya
minoritets- och språklagstiftningen. Projektresultaten visar
också att det finns en ökande förståelse för språkets betydelse
i sydsamiska organisationers verksamhet och utbud.
Inledning
Syftet med projektet Revitalisering mot alla odds? Sydsamiska
i Sverige har varit att belysa situationen för sydsamiska och
sydsamisk kultur före och efter år 2000, då den nationella
minoritetspolitiken kom till stånd i Sverige, och att studera
om och i så fall hur hur denna politik påverkat läget för sydsamiskan vad gäller språklig och kulturell revitalisering. Även
intersektionell maktanalys har tillämpats i undersökningen.
För att belysa situationen för sydsamiska och sydsamisk
kultur igår och idag har vi velat lyfta fram och analysera
fakta, men också upplevelser, erfarenheter, stämningar och
önskemål hos lärare, föräldrar, ungdomar, kulturarbetare
och organisationer – allt detta mot bakgrund av den nya
nationella minoritetspolitiken från 2000 (prop. 1998/99:
143) och den minoritetspolitiska reformen 2010 (prop.
2008/09:158). Att materialinsamlingen förlängdes till tiden efter den senare reformen grundas i att ett antal traditionellt sydsamiska kommuner efter reformen frivilligt anslöt sig till förvaltningsområdet för samiska språket. Detta
väckte i sin tur mycket uppmärksamhet inom det sydsamiska samhället. För projektet var det viktigt att försöka dokumentera stämningarna och fånga in utvecklingen
när sydsamiskan äntligen fått samma status som de övriga
samiska språken i den svenska minoritetspolitiken. För oss
har också människors upplevelser och föreställningar här
spelat en viktig roll: i stället för att enbart samla fakta och
försöka fastställa hur minoritetspolitiska åtgärder direkt
kan ha påverkat den sydsamiska revitaliseringen har vi även
undersökt hur man inom det samiska samhället har upplevt denna påverkan. Vi anser, i linje med tidigare forskning
på området, att dessa föreställningar och uppfattningar har
stor betydelse för det pågående och framtida arbetet för
bevarande och utvecklande av sydsamiska språket och kulturen samt för det samiska samhället i Sverige i stort.
Den språksociologiska delen
I den språksociologiska delen av projektet har fokus legat på
språkval och förhållningssätt till sydsamiska i hemmen och
skolan. Intervjuer har gjorts med representanter för tre generationer i två sydsamiska släkter. Genom så kallade språkliga biografier har man kartlagt de intervjuades personliga
erfarenheter av och tankar kring olika språk, inklusive sydsamiskan, samt deras förväntningar inför framtiden vad gäller språket. I tillägg till intervjuerna har enkätsvar samlats in
i Storumans och Vilhelminas kommuner från drygt sextio
lärare och föräldrar till skolbarn som läser sydsamiska eller
annars kommer i kontakt med språket i skolan. Frågorna
omfattade bland annat språkbakgrund, språkanvändning i
familjen, den egna identiteten och den samiska identiteten i
allmänhet, språkets roll i den samiska kulturen, samt minoritetspolitikens roll i sydsamisk revitalisering. En speciell
barnenkät användes för att studera barns tankar kring det
samiska språket, samiskhet, flerspråkighet m.m., och besvarades av femtio skolbarn. Vid flera tillfällen anordnades lokala seminarier, familjeträffar och föräldra-/lärarkvällar i
Tärnaby sameskola i Storuman och i Vilhelmina där frågor
och tankar kring (syd)samiska ventilerades.
Resultaten från den språksociologiska delundersökningen visar ett intressant motsatsförhållande i informanternas
svar: trots att språket av de flesta ses som en helt central
beståndsdel, ett core value, i den sydsamiska identiteten,
anser en överväldigande majoritet av lärarna och föräldrarna
att man inte behöver kunna samiska för att betraktas som
same. Det verkar finnas en förståelse bland (syd)samerna för
att många i gruppen tidigare har förlorat eller aldrig fått lära
sig samiska, samtidigt som behovet av språkrevitalisering
anses vara stort. För vissa i gruppen går vägen till språket via
barnen som placeras i sameskolan eller som får läsa samiska
som modersmål i skolan. Andra är i färd med att återta sitt
ursprungsspråk i vuxen ålder med hjälp av familjemedlemmar, vänner eller kurser av olika slag. Oavsett hur enskilda
människor eller lokala samhällen definierar målsättningen
för sina revitaliseringssträvanden, hur de ser på sina möjligheter att lyckas eller hur de försöker klara hindren på
vägen, framstår det tydligt att det inte är en enkel uppgift
att återta ett språk. Resultaten pekar också på att revitalisering för många människor inte bara inbegriper återtagande
av just språket, utan också hänger intimt samman med tankar om etniskt uppvaknande, egenmakt och dekolonisering.
nr 35 (2014)
multiethnica
Man måste, som enskild individ, bli medveten om med sin
egen, sin släkts och hela det samiska folkets historia, och
uppvärdera ett språk och en identitet som under mycket
lång tid har varit starkt stigmatiserade. Många känner att de
har ett eget ansvar för språket och kulturen som tidvis kan
vara tungt att bära, medan andra vittnar om glädje, stolthet
och ett nytt hopp inför framtiden. Här verkar ålder och kön
spela roll: yngre och kvinnliga informanter tenderar att vara
mer positiva än äldre och manliga.
Generellt kan man konstatera att majoriteten av informanterna betraktar den nationella minoritetspolitiken som
en garant för språket förutan vilken sydsamiskan mycket
snart hade gått förlorad. Flera informanter ser nya möjligheter, samtidigt som de också anser att implementeringen av
minoritetspolitiken varit bristfällig, vilket i sin tur riskerar
att hindra den revitalisering som annars vore möjlig. Andra
hinder på vägen som identifieras av många är ifrågasättande
eller negativa attityder gentemot samiskan och samiskhet
från det omgivande samhället men även ett språkklimat
inom den egna gruppen som ibland kan vara alltför puristiskt och exkluderande. Enskilda får höra att deras samiska inte duger, och väljer att i stället använda en etnolekt
bestående av svenska med samiska ord och fraser. Andra
kan i princip samiska men har ändå svårt att tala språket
på grund av spärrar som enligt dem har med deras tidigare
historia att göra. Det så kallade historiska klargörandet vars
vikt betonas i revitaliseringsforskningen – medvetenheten om varför språket och kulturen har blivit hotade och
beredskapen att handla för att ändra på situationen – finns
där, samtidigt som det också finns en medvetenhet kring att
hindren är många.
Den litteratursociologiska delen
Den litteratursociologiska undersökningen har fokuserat på
kartläggningen av kulturverksamheten på sydsamiskt område, språkets roll i denna verksamhet och den (syd)samiska
identiteten. Intervjuer har gjorts med ett flertal kulturarbetare (författare, konstnärer mm) och representanter för sydsamiska organisationer (Gaaltije kulturcentrum, Daerpies
Dierie kyrkoblad, Åarjelhsaemien Teatere ÅST / Sydsamisk
teater, Gaerjah sydsamisk bok- och kulturbuss, Samiskt
språkcentrum och Sametinget). Vid samtliga intervjuer
och kartläggningar av organisationernas verksamhet har det
framkommit att informanterna upplever att sydsamiskans
situation har förbättrats och att de idag har bättre möjligheter att driva sin verksamhet än tidigare. Gemensamt för
intervjuerna tycks framför allt vara den förmedlade tron på
och planeringen av framtida verksamhet, även om alla informanter nämner resursbristen som det viktigaste hindret
för utvecklingen. I vissa organisationer skedde det dagliga
arbetet nästan helt på (syd)samiska (Samiskt språkcentrum), medan språket i andra hade en mer symbolisk betynr 35 (2014)
27
delse. Alla organisationer hade dock planer på att utvidga
användningen av sydsamiska i sin verksamhet. Den intensifierade verksamheten kring sydsamisk kultur och den erkända statusen som nationell minoritet tycks även ha bidragit till nya sätt att definiera (syd)samisk identitet.
Hos alla organisationer finns en medvetenhet kring genusoch jämställdhetsfrågor; likaså betonas olika åldersgruppers
möjligheter till att delta i verksamheten. Emellertid kan
man tala om ett dubbelt perspektiv som utgår både från
majoritetssamhällets offentliga jämställdhetsdiskurs och det
som kan ses som en specifik (syd)samisk diskurs i sammanhanget. De intervjuade betonade att man vid planering av
verksamheten och utbudet följer jämställdhetsprincipen,
samtidigt som det finns en tydlig medvetenhet om att både
utbudet och deltagandet i praktiken ändå är eller kan bli
starkt könssegregerat. I den postkoloniala forskningen har
man dock menat att majoritetssamhällens eller den västerländska världens syn på jämställdhet och könskontrakt allt
som oftast inte varit tillämpbar på ursprungsbefolkningars
situation. Det som ur västerländsk synpunkt kan se ut som
könssegregering, kan i själva verket fungera som en emancipatorisk strategi i organisering av en minoritets sociala och
kulturella liv. Samtidigt har ett flertal organisationer utvecklat strategier för att nå ut till hela det sydsamiska kollektivet
och erbjuda verksamhet på lika villkor för alla.
De oftast nämnda markörerna för (syd)samiskhet eller
en kollektiv samisk identitet var enligt undersökningsmaterialet i den andra delundersökningen det samiska språket,
renen, slöjden, jojken, kolten, film, musik, mat och natur.
Vid en kontextualiserad och intersektionell analys visade
sig dock att markörerna förmedlade olika betydelser för olika informanter och att användningen av dem återspeglade
gruppens köns-, genus- och klassmässiga konstituering och
de inbäddade maktstrukturerna vid gruppens organisering.
Generellt kan man säga att både intervjumaterialet och de
i projektet använda skriftliga källorna visar tre olika positioneringar vid formulering av gruppidentitet: 1) identiteten som främst baserad på rennäring och det (syd)samiska
språket; 2) identiteten som främst baserad på det (syd)
samiska språket och andra kulturella uttryck; och 3) identiteten som främst baserad på en bred samisk samhörighet
och samisk värdegrund. Dessa positioneringar återspeglar
även placeringen av ”samiskhet” i tid och rum: medan informanter som bodde i det (syd)samiska området och hade ett
nära förhållande till rennäringen betonade vikten av rennäring och kompetensen i det samiska språket som viktigaste markörer, tenderade språkligt assimilerade (syd)samer
i urbana miljöer istället att ha en betydligt vidare definition
av samiskhet. Vidare visade sig etniska gruppmarkörer vara
relativt tydligt genusspecifika och hierarkiseringen av olika
typer av ”samiskhet” var tydlig. Medan ”manligt” definierade områden som renskötsel uppskattades av somliga som
grundläggande etniska markörer, betonade andra ”kvinnli-
multiethnica
28
ga” områden som slöjd, musik och litteratur som dagens
synligaste uttryck för den samiska identiteten. Liksom i den
första delundersökningen nämnde samtliga informanter i
den andra delundersökningen språket som en viktig markör,
och på liknande sätt ansåg många likafullt att språkkunskaper inte är en grundläggande förutsättning vid definitionen
av den samiska identiteten.
Till projektets utgångspunkter hörde ett intersektionellt
analytiskt förfaringssätt som beaktar kön/genus, ”ras”/etnicitet, ålder och klass. Det intersektionella perspektivet
har beaktats både på aktörsnivå vid analyser av språk- och
kulturanvändning och vid analys av den diskursiva nivån,
såsom identitetsformering, sättet att tala om ”sydsamiskhet”, definiering av ”kvinnliga” respektive ”manliga” områden vid revitaliseringsarbetet etc. Vid analys av intervjumaterialet har det framkommit att kvinnors och mäns attityder till språkbevarande och revitalisering av det sydsamiska
språket i stort sett är desamma, men att det är kvinnor som
tenderar att aktivt delta i till exempel språkliga revitaliseringskurser. Dessutom kan man idag se en vital diskussion
om hur könskontraktet ska formuleras vid språklig och
kulturell revitalisering, dvs. vad som anses vara kvinnors
respektive mäns ansvar för att föra språket vidare. En ny
kategori som har trätt fram som en viktig resurs är äldre
sydsamiska kvinnor som deltar i språkbads-, metodutvecklings- och så kallade språkspärrprojekt. De äldre männens
frånvaro i revitaliseringsarbetet kan relateras till forskning
som påvisar att äldre män som hör till minoriteter gärna
beskrivs som patriarkala, bakåtsträvande och passiva inför
det moderna samhällets utmaningar och möjligheter till
utbildning. Å andra sidan kan denna frånvaro också relateras till klass: många av de äldre männen har varken utbildningsbakgrund eller studievana.
Den reformerade minoritetspolitiken och de stärkta rättigheterna uppfattas av de allra flesta informanter i båda
delstudierna som en viktig del i stödjandet av revitaliseringen. Forskare inom multikulturell och postkolonial feminism har dock påpekat att man istället för att tala i termer
av tilldelade rättigheter – så som västerländska och ’vita’
feminister ofta gör – borde låta minoritetsgrupperna själva
fokusera på individernas skyldigheter och ansvar gentemot
sitt eget kollektiv, såsom flera av informanterna också gjorde. Detta kan ha sin grund i den tidigare upplevda assimileringspolitiken och bristen på tilltro till myndigheternas
vilja och förmåga att genomföra en reformistisk politik som
kräver långsiktig planering och förändringar i arbetssätt vid
myndighetsutövning. Därtill kan den kollektiva identitetsformuleringen bidra till betonandet av individernas ansvar
gentemot sin grupp. Som hos andra urfolk, t.ex. maorier,
finns det även hos sydsamer en uttalat ”holistisk” syn på
det samiska kollektivet då det kommer till beskrivningar av
revitaliseringen och planeringen av framtiden: alla åldersgrupper och olika kön ska bidra.
Avslutning
Projektresultaten tyder på att det finns behov av mer ingående studier av kön och genus i kombination med kategorin etnicitet när det gäller den (syd)samiska gruppen. Den
intensifierade debatt om könsuttryck, queer och samisk etnicitet som förts under senare år bland samer tycks erbjuda
nya möjligheter för positionering av den samiska identiteten. Dessutom råder det brist på forskning om den ”samiskhet” som formuleras i urbana miljöer och bland ungdomar.
Även jämförelser med andra urfolks situation vore av stort
forskningsvärde.
Resultaten från projektet Revitalisering mot alla odds?
kommer att publiceras i sammanhållen form i en slutrapport med titeln Samiskan är som en superkraft! Upplevelser
av sydsamisk revitalisering i Sverige, bestående av en språkoch en kultursociologisk del. En populärvetenskaplig publikation, Gïele aelhkie guedtedh – Språk är lätt att bära, publicerades inför slutkonferensen vid Kungl. Gustav Adolfs
Akademien den 22 november 2013. Publikationen är ett
samarbete med Samiskt språkcentrum, Östersund. Stödet
från Sametinget och enskilda samiska medarbetare och
samarbetspartners har utgjort en viktig förutsättning för ett
framgångsrikt genomförande av projektet.
Publikationer
Gröndahl, Satu, ”Multicultural or Multilingual Literature: A
Swedish Dilemma?”, i Literature for Europe?, ed. Theo D’Haen
& Jannis Goerlandt. Studies in Comparative Literature 61. European Science Foundation & Linköping University. Rodopi.
Amsterdam – New York, 2009.
Gröndahl, Satu, ”Ruotsin monikulttuurinen kirjallisuus ja sen
paikantaminen kirjallisessa kentässä”. [Den mångkulturella
litteraturen i Sverige och dess placering i det litterära fältet],
Uutelo, 25. Department of Literature and the Arts. Tampere
University, 2010.
Gröndahl, Satu, ”’Forest and Fell’. Books from Finland. Finnish
Literary Society, Helsinki.” Rec. av Veli-Pekka Lehtola, Saamelaiset suomalaiset: Kohtaamisia 1896–1953 [Samer, finnar: möten, 1896–1953], Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura,
2012; and Leena Valkeapää Luonnossa: Vuoropuhelua NilsAslak Valkeapään tuotannon kanssa [I natur, en dialog med
Nils-Aslak Valkeapääs verk]. Helsinki: Maahenki, 2011.
Gröndahl, Satu & Huss, Leena, ”Nationell minoritetspolitik och
Europarådets konventioner” i (S. Gröndahl & L. Huss, red.)
Kunskap för egenmakt. Minoritetskvinnor och folkbildningen.
NAMIS-Serien 4, 13–28. Uppsala: Hugo Valentin-centrum, 2010.
Huss, Leena, ”Minorities and Language: The Situation in Sweden
after the Year 2000”, i Volksgruppen im Spannungsfeld von Globalisierung und Regionalisierung, red. Karpf, Peter, Platzer, Werner & Pusching, Udo. Klagenfurt: Volksgruppenbüro, 2009.
Huss, Leena: ”’Mitt modersmål – ser du, det lärde jag mig aldrig!’
Om begreppet modersmål och människors rätt till eget språk”,
i Språket, makten och härligheten: Fem föreläsningar, red. H.
Müssener & P. Jegebäck. Uppsala: HVC, 2011. forts.
nr 35 (2014)
multiethnica
29
Notiser från forskning och övrig verksamhet
SPETS – Språk, etnicitet, samhälle
Nytt nätverk för språkvetare
Även om Hugo Valentin-centrum är placerat under Historisk-filosofiska fakulteten delfinansieras centret av Språkvetenskapliga fakulteten. Flera av HVC:s profilfrågor, t.ex.
flerspråkighet och minoritetsstudier, har stor språkvetenskaplig relevans. Några av centrets anställda är språkvetare,
med forskningsområden som språk- och kulturbevarande,
revitalisering, minoritetsspråkspolitik, minoritets- och immigrantlitteratur samt personnamn och etnicitet. Som ett
led i att utveckla kontakterna med forskningen vid språkvetenskapliga fakulteten gjordes i höstas ett upprop på fakultetens e-postlista, där vi efterlyste forskare med inriktning
mot HVC-frågor. Ett tjugotal personer, från doktorandtill professorsnivå, hörsammade vår inbjudan och vi hade
en första fysisk träff i Hugo Valentin-rummet en morgon
i november. Sedan dess har vi haft ett antal lunchträffar
med diskussioner om aktuell och relevant forskning. Nätverket har fått namnet SPETS – Språk, etnicitet, samhälle. Vi ser fram emot att med tiden kunna utveckla samarbetet, t.ex. i riktning mot gemensamma symposier och
projektansökningar.
Märit Frändén
HVC:s seminarieserie i Gottsunda
Under våren har HVC tillsammans med Gottsundabiblioteket arrangerat öppna seminarier i bibliotekets lokaler.
Projektet är en medveten satsning att göra ett avtryck i
Uppsala utanför universitetets egna väggar. Seminarierna
har varit inriktade på migrationsforskning och etniska relationer (IMER) och fokuserat på pågående forskning. Bland
annat har journalister från Researchgruppen berättat om
rasistiskt näthat, Tobias Hübinette från Mångkulturellt cenHuss, Leena & Lindgren, Anna-Riitta, ”Scandinavia”, Handbook of
Language and Ethnic Identity. Disciplinary and regional perspectives, red. Fishman, Joshua & García, Ofelia, Vol. 1, 2nd ed.,
255–268. Oxford: Oxford University Press, 2010.
Huss, Leena & Csató Johanson, Éva, ”Hotade språk och forskarens
ansvar”, i Gäller vanligt folkvett också för akademiker? Rapport
från ett seminarium om makt och etik, red. Bockgård, Gustav &
Tunón, Håkan, 53–59. Uppsala: Centrum för biologisk mångfald, 2010.
Lindgren, Anna-Riitta & Huss, Leena, ”Defining language emancipation”, in “Language Emancipation”, red. Huss, Leena & J.
Shaun Nolan (Special Issue of the International Journal of the
nr 35 (2014)
trum i Botkyrka har talat om vithetsstudier och Rickard
Jonsson och Vanessa Barker från Stockholms universitet
om skolval respektive gränsregimer. Serien fick en hel del
uppmärksamhet och medverkande och publik har uttryckt
sin uppskattning. Vårens sista föreläsning hölls den 15 maj
av professor Irene Molina från Institutet för bostads- och
urbanforskning, Uppsala universitet. Det är ännu inte bestämt om projektet kommer att fortsätta till hösten.
Två nya böcker om högerextremism
Hösten 2013 publicerades volym nummer två i serien Det
vita fältet. Samtida forskning om högerextremism. Boken utkom som ett temanummer av tidskriften Arkiv för samhällsstudier och kan både köpas som tryckt bok och laddas ner
som pdf-filer. Redaktörer är Mats Deland, HVC, tillsammans
med Paul Fuehrer från Sociologiska institutionen, Uppsala
universitet, och Fredrik Hertzberg från Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet. Bland författarna märks religionsvetaren Mattias Gardell, Uppsala, och Wolfgang Benz,
den världsrenommerade experten på antisemitism vid Technische Universität i Berlin, tillika tidigare Valentin-föreläsaren. Första numret av Det vita fältet gavs ut av historiska institutionen i Uppsala och kan laddas ner via Diva.
Under produktion är även den engelskspråkiga antologin In the Tracks of Breivik: Far Right Networks in Northern
and Eastern Europe, som kommer att ges ut av LIT Verlag i
Berlin. Redaktörer är Mats Deland och Christin Mays från
HVC och Michael Minkenberg, professor vid universitetet i
Frankfurt an der Oder i Tyskland. Antologin är frukten av en
konferens som hölls vid historiska institutionen våren 2010.
Ingen av dessa båda böcker är ett direkt resultat av forskning vid HVC, men återspeglar en ambition att etablera
forskning om högerextremism vid institutionen.
Mats Deland
Sociology of Language, 209. 2011.
Lundqvist, Björn: Svensk syd- och umesamisk bibliografi 1990–
2008. The Hugo Valentin Centre. Uppsala, 2011.
Pietikainen, Sari, Huss, Leena, Laihiala-Kankainen, Sirkka, AikioPuoskari, Ulla och Lane, Pia: ”Regulating Multilingualism in
the North Calotte: The Case of Kven, Meankieli and Sami
Languages”, Acta Borealia 27/2010, 1–23.
Pietikäinen, Sari, Laihiala-Kankainen, Sirkka, Huss, Leena & Salo,
Hanni Kieli ja kokemus: ”Vähemmistökieli kolmen sukupolven
kielielämäkerroissa” [Språk och erfarenhet: Minoritetsspråket
i tre generationers språkliga biografier], Puhe ja kieli [Speech
and Language], Vol. 31/2, 67–88. 2011.
multiethnica
30
NYA BÖCKER
Hugo Valentin-centrum har till uppgift att initiera, bedriva och popularisera forskning. Vi publicerar både vetenskapliga rapporter och böcker som
vänder sig till en bred läsekrets av forskare och allmänt intresserade.
Centret publicerar följande bokserier: Studia multiethnica Upsaliensia
(SMU), Uppsala Multiethnic Papers (UMP), Uppsala University Holocaust and
Genocide Studies Publications (UUHGS), Endangered Languages and Cultures
(ELC), NAMIS-serien (Ns), The Hugo Valentin Lectures (HVL), Current Issues
(CI) och Digitala skrifter från Hugo Valentin-centrum (DS). Se nästa uppslag.
En del av våra forskares skrifter ges ut av icke-universitetsanknutna förlag.
Dessa köps genom bokhandeln eller angiven distributör/utgivare.
Volymer ur UMP, ELC, Ns, HVL och CI beställs från Hugo Valentincentrum, Box 521, SE-751 20 Uppsala. Volymer i DS publiceras digitalt
i Digitala vetenskapliga arkivet (DiVA) och finns tillgängliga i fulltext via
adressen http://uu.diva-portal.org/
SMU distribueras av University Publications from Uppsala, Uppsala
universitetsbibliotek, Box 510, SE-751 20 Uppsala.
Re: Mindings. Co-Constituting Indigenous / Academic / Artistic Knowledges. Ed. J. Gärdebo, M.-B. Öhman, H. Maruyama. Uppsala Multiethnic Papers, 55.
UPPSALA: THE HUGO VALENTIN CENTRE, 2014. 292 PP.
From the volume’s back cover: RE: Mindings brings together indigenous scholars, artists and activists, and indigenous allies to
speak of whose positions, contexts and experiences it is that inform the construction of knowledges, histories and sciences. In
short, whose experience counts? The purpose of RE:Mindings
is to encourage its authors and readers to investigate what it
means to resist exploitation of humans, nonhumans and nature
within the frames of modern nation states. Examples re provided from communities within or across the borders of existing nation states: Sámi and Saepmie/Sábme/Sápmi in FennoScandinavia; Aboriginal–Martu in Australia; Ainu people in Japan, Dakota–Native Americans in USA and Mapuche in Chile.
This publication originates from the supradisciplinary symposium RE: Mindings; Co-Constituting Indigenous/Academic/Artistic Knowledges and Understandings of Land-, Water-, Body-,
and Lab-scapes, held at Uppsala University, 10–12 October
2012. The RE:Mindings publication has been funded through
research projects financed by the Swedish Research Council
(Vetenskapsrådet) and Formas – the Swedish Research Council
for Environment, Agricultural Sciences and Spatial Planning.
Andra nyutkomna publikationer från Hugo Valentincentrum eller av centrets medarbetare:
Different Worlds – Same Issues? Cases of Language Emancipation in
Norway and France. Ed. L. Huss and A.-R. Lindgren. Special Issue
of Sociolinguistic Studies, 7:1–2.Vigo 2013.
Honor and Violence against Women in Iraqi Kurdistan. M. Alinia.
Basingstoke 2013.
Det vita fältet: Samtida forskning om högerextremism II. Red. M.
Deland, P. Fuehrer, F. Hertzberg. Arkiv: Tidskrift för samhällsanalys. Lund 2013
Från sidensjalar till flyktingmottagning. Judarna i Sverige - en minoritets historia. Red. L. M. Andersson och C. H. Carlsson. Opuscula
Historica Upsaliensia, 50. 2013.
The Shadows of the Past. A Study of Life-World and Identity of Serbian Youth after the Milošević Regime. Jelena Spasenić. Dept. of Cultural Anthropology and Ethnology. Uppsala 2012.
utom under 1900-talet.
Historikern Jan Selling har genomfört en övervägande
diskursanalytisk studie av området som undersöker den kollektiva symbolen ”zigenare” så som denna växer fram i politiska debatter, arkivdokument och myndighetshandlingar
– från Samuel P. Björckmans första svenska avhandling om
”zigenare” i Sverige (1730) till vår egen samtids uppgörelser med historien i form av kyrkans och regeringens ursäkter, romadelegationen och Vitboken. Tyngdpunkten i studien ligger på den svenska antiziganismens expansion och
utveckling till en kontext av sociala, religiösa och rasistiska
fördomar, inte minst via 1920-talets politiskt radikaliserade
debatter om lösdriveri, rasbiologi, steriliseringar, invandring
och svenskhet. Selling visar också att fördomarna i de antiziganistiska föreställningarna ofta kommer till användning
även om individer utan någon koppling till dessa grupper.
Boken innehåller fallstudier av de s.k. Tattarkravallerna i
Jönköping 1948 och tvångsförflyttningen av romer i Ludvika 1956 samt en genomlysning av den svenska zigenarutredningen från 1954. Boken avrundas med en diskussion
om kategorier och faser av antiziganism i det moderna Sveriges historia samt vilka förutsättningar som finns för en
verklig förändring. Jan Selling är fil.dr i historia och bl.a. koordinator för forskarnätverket RORHIN – Romers och resandes
historia i Norden.
Svensk antiziganism. Fördomens kontinuitet och förändringens förutsättningar. J. Selling.
Migration and Perceptions of War: Simultaneous Surveys in Countries of Origin and Settlement. J. Hall. Report.
LUND: SEKEL, 2013. 218 SS.
Romernas historia i Sverige utgör en mer än femhundraårig
skildring av utsatthet i samhällets utkanter. Från och med upplysningstiden och välfärdsstatens gryning under 1700-talet förändras förutsättningarna för romernas ställning i ett rent teoretiskt hänseende. En historia kännetecknad av återkommande
förföljelser, social misär och förvecklingar med majoritetsbefolkning och myndigheter rubbas dock inte, och skärps dess-
UPPSALA: DEPARTMENT OF PEACE AND CONFLICT RESEARCH, 2013. 166 PP.
A new dissertation adds nuance to conceptions that migrants
from conflict areas generally tend to develop more extreme
attitudes than those who stay in their homelands. Jonathan
Hall has conducted two large simultaneous surveys of attitudes
– among Bosnian migrants in Sweden and locals in Bosnia –
regarding a conflict that in itself was extreme in its character
with ethnic cleansing and genocidal violence. Hall finds that
nr 35 (2014)
multiethnica
migrant groups under certain conditions might be much more
moderate in their beliefs and attitudes than those who remain
under post-conflict conditions. Hall is a doctoral candidate
at the Department of Peace and Conflict Research, Uppsala
University, but has completed his study at the Hugo Valentin
Centre. He defended his dissertation in the University Main
Building in Uppsala on June 10, 2013.
Isolated or recurring outbursts of violence and terror
reported in the media can seem to confirm popular views
that migrants often become extreme exponents of hate due
to their experiences of trauma and displacement. As a reaction, migrants often face increasing restrictions and pressures
to assimilate culturally. Jonathan Hall’s dissertation Migration
and Perceptions of War challenges such views by way of two
large-scale public opinion surveys that provide new data. The
surveys were conducted simultaneously in post-war Bosnia
and in Sweden as a settlement country. Ethnic cleansing during the Bosnian War 1992–1995 generated a massive refugee
crisis, and Sweden’s decision to grant permanent residency to
the Bosnian refugees in 1993 resulted in a large population of
ex-Yugoslavs remaining settled in Sweden.
Hall’s study shows that migration away from conflicts may
provide the migrants with better resources for coping with
traumas and losses after war, with a corresponding decrease
in the need to defend group identity as a way of coping with
the conflict crisis. Moreover, biculturalism rather than cultural
assimilation is associated with more peaceful attitudes among
migrants. Hall makes the observation that cultural separation
in settlement countries appears completely compatible with
peaceful attitudes among migrants – as is illustrated by those
who carry a separate but inclusive Yugoslav heritage culture
in Sweden. Upholding a multicultural understanding and the
socioeconomic welfare of immigrants, also in the face of xenophobic reactions to traumatic events such as terrorism, may
thus promote moderation and not encourage extremism
among migrants, as some would hold.
The Hugo Valentin Lectures VIII–IX: William A. Schabas, “What’s
in a Word? Atrocity Crimes and the ‘Genocide’ Label” – Nanci
Adler, “Communism’s ‘Bright Past’. Narratives of Loyalty to the
Party before, during, and after the Gulag.”
UPPSALA: THE HUGO VALENTIN CENTRE, 2013. 50 PP.
The 8th and 9th Annual Lectures to the memory of Swedish-Jewish historian Hugo Valentin were given by professors
William A. Schabas and Nanci Adler in 2010 and 2011, respectively. Prof. Schabas, of the Irish Centre for Human Rights
at the National University of Ireland, Galway, lectured on the
concept of genocide, its semantic background, significance and
evolution. Coined by renowned international jurist Raphael
Lemkin in 1944, Schabas pointed toward the concept’s international legal context since the Nuremberg Trials and how the
word’s meaning has been interpreted and exploited in different ways by different groups, including victims, governments
and others. Prof. Nanci Adler, a Russian historian at the Dutch
NIOD Institute for War, Holocaust and Genocide Studies at
the Royal Netherlands Academy of Arts and Sciences, Amsterdam, lectured about her research interviewing survivors of the
Soviet Gulag system. She described the fascinating phenom-
nr 35 (2014)
31
ena that some survivors, despite having lost so much, remained
loyal to Stalin’s murderous system and Soviet ideology. Prof.
Adler also analyzed the long-term social and individual impact
of the Gulag era. Its legacies are still visible today in successor
post-Soviet nations.
Sverigefinnarna och finskan. En analys av språkbevarande och strategiska vägval.
UPPSALA: SVENSKA KYRKAN OCH SVERIGEFINNARNAS DELEGATION, 2013.
I en ny rapport från Svenska kyrkan och Uppsala universitet
kallad Sverigefinnarna och finskan. En analys av språkbevarande och strategiska vägval, analyseras hur regeringens minoritetsreform, minoritetsutvecklingen i stort och sverigefinska
organisationers eget arbete påverkar finska språkets ställning
och framtid. Ett stort antal faktorer som påverkar de nationella minoritetsspråkens bevarande i Sverige analyseras. En del
av dessa faktorer kan minoriteterna själva påverka, andra inte.
Rapporten innehåller också statistik över antalet sverigefinnar i
landets kommuner. Studien har utförts av prof. Leena Huss vid
Hugo Valentin-centrum, Uppsala universitet, och har tillkommit på initiativ av Sverigefinländarnas delegation. I rapporten
konstateras att sverigefinska organisationer och kommunala företrädare behöver lägga större fokus på yngre sverigefinnar och
deras behov om finska språket ska ha en framtid i Sverige. I dag
utgör 76 procent av den finska befolkningen andra och tredje generationen. De yngres behov behöver synliggöras mycket
tydligare i sverigefinska organisationers verksamhet och påverkansarbete. Yngre sverigefinnars delaktighet behöver stärkas.
Svenska kyrkan är den organisation som har flest sverigefinska
medlemmar i landet och är dessutom en inflytelserik aktör i
minoritetsfrågor både på lokal och på nationell nivå. Rapporten konstaterar att för att kunna utveckla det flerspråkiga arbetet behöver Svenska kyrkan även samverka med andra aktörer.
På lokal nivå har församlingarna en viktig roll i minoritetssamråden som kommunerna är skyldiga att anordna. Församlingarna kan vara röstbärare för sverigefinnar och även synliggöra
sverigefinnars utsatthet. Församlingarna kan också bistå med
sakkunskap i arbetet med att klarlägga sverigefinnars behov av
stöd inom bland annat äldreomsorgen.
The Hugo Valentin Lectures V–VI: Nechama Tec, “Explorations of Oppression and Resistance” – Claudia Koonz, “How
Racism Became Respectable.”
UPPSALA: THE HUGO VALENTIN CENTRE, 2012. 77 PP.
This volume presents the 5th and 6th Annual Hugo Valentin
Lectures, and is the fi fth book published in the Hugo Valentin Lectures Series. Given in, respectively, 2007 and 2008,
the 5th lecture was given by Professor emeritus Nechama
Tec, University of Connecticut, and the 6th by Prof. Claudia
Koonz, Duke University. Tec’s lecture explored the myths
surrounding all discussions about Jewish resistance and/or
Jewish passivity during the Holocaust. Tec especially highlighted the uprising that took place in the Birkenau ex termination camp in autumn 1944. Prof. Koonz’s lec ture explained
how elements of German society outside Nazi party membership and circles helped pave the way for a racialized and radicalized society, one which in the end supported, or at a minimum, facilitated, Germany’s inclinations towards genocide.
multiethnica
32
Mikael Eriksson & Roland Kostić, eds., Mediation and Liberal
Peacebuilding: Peace from the Ashes of War? Routledge Studies
in Intervention and Statebuilding.
LONDON & NEW YORK: ROUTLEDGE, 2013. 200 PP.
This book offers a state-of-the-art examination of peacemaking, looking at its theoretical assumptions, empirical applications and its consequences. Despite the wealth of research on
external interventions and practices of Western peacebuilding, many scholars tend to rely on fi ndings in the so-cal led
’post-agreement’ phase of interventions. As a result, most
mainstream peacebuilding literature pays limited or no at tention to the linkages that exist between mediation practices in the negotiation phase and processes in the post-peace
agreement phase of intervention. By linking the motives and
practices of interveners during negotiation and implementation phases into a more integrated theoretical framework,
this book makes a unique contribution to the on-going debate
on the so-called Western ‘liberal’ models of peacebuilding.
Drawing upon in-depth case-studies from various different
regions of the world including Bosnia-Herzegovina, Kosovo,
Afghanistan, Sudan, Ivory Coast, Senegal and Sierra Leone,
this innovative volume examines a variety of political motives
behind third party interventions, thus challenging the very
founding concept of mediation literature. This book will be
of much interest to students of peacebuilding, statebuilding,
peacemaking, war and confl ict studies, security studies and
IR in general. [Publisher’s presentation.]
Konstitutionsutskottet, Kunskapsöversikt om nationella minoriteter. Rapporter från riksdagen 2011/12:RFR11.
STOCKHOLM: SVERIGES RIKSDAG, 2012. 142 SS.
Se presentation av denna volym på annan plats i detta nummer av Multiethnica www.valentin.uu.se.
4. Robert C. Ostergren, A Community Transplanted. The Trans-Atlantic
Experience of a Swedish Immigrant Settlement in the Upper Middle West,
1835–1915. 1988.
5. Linda Benson & Ingvar Svanberg, red., The Kazaks of China. Essays on
an Ethnic Minority. 1988.
6. Gunnar Broberg, Harald Runblom & Mattias Tydén, red., Judiskt liv i
Norden. 1988.
7. Simon Szyszman, Les Karaïtes d’Europe. 1989.
8. Ingvar Svanberg, Kazak Refugees in Turkey. A Study of Cultural Persistence
and Social Change. 1989.
9. Philip J. Anderson & Dag Blanck, red., Swedish-American Life in Chicago.
Cultural and Urban Aspects of an Immigrant People, 1850–1930. 1991.
10. H. Arnold Barton, A Folk Divided. Homeland Swedes and Swedish Americans, 1840–1940. 1994.
11. Rochelle Wright, The Visible Wall. Jews and Other Ethnic Outsiders in
Swedish Film. 1998.
12. Raimo Raag, Från allmogemål till nationalspråk. Språkvård och språkpolitik i Estland från 1857 till 1999. 1999.
13. Hernán Horna, La Indianidad antes de la independencia latinoamericana.
1999.
14. Philip J. Anderson & Dag Blanck, red., Swedes in the Twin Cities. Immigrant Life and Minnesota’s Urban Frontier. 2001.
15. Lizette Gradén, On Parade. Making Heritage in Lindsborg, Kansas. 2003.
16. Angela Karstadt, Tracking Swedish-American English. A Longitudinal
Study of Linguistic Variation and Identity. 2003.
17. Vera Lif, Ingermanländares namnskick under 1900-talet. Kontinuitet och
förändring. 2004.
18. Maija Könönen & Juhani Nuorluoto, eds., Europe–Evropa. Cross-cultural
Dialogues between the West, Russia, and Southeastern Europe. 2010.
19. Hernán Horna, A History of Latin America. 2011.
UPPSALA MULTIETHNIC PAPERS
1. Multiethnic Research at the Faculty of Arts, Uppsala University. 1984.
2. Kjell Magnusson, Migration, nation, kultur. En bibliografi över invandraroch minoritetsfrågor med Jugoslavien som exempel. 1984.
3. Ingvar Svanberg & Eva-Charlotte Ekström, Mongolica Suecana. A
Bibliography of Swedish Books and Articles on Mongolia. 2:a uppl. 1988.
4. Ingvar Svanberg, Invandrare från Turkiet. Etnisk och sociokulturell variation. 2:a uppl. 1988.
CENTRETS SKRIFTSERIER
Volymer ur Studia multiethnica Upsaliensia beställs från:
University Publications from Uppsala, Uppsala universitetsbibliotek
Box 510, SE-751 20 Uppsala
Fax: 018-471 68 04. E-post: [email protected]
Volymer ur övriga serier beställs från Hugo Valentin-centrum:
Box 521, SE-751 20 Uppsala
Fax: +46-18-471 23 63. Tfn: +46-18-471 23 59. E-post: [email protected]
Se även www.valentin.uu.se
5. Tordis Dahllöf, Identitet och antipod. En studie i australiensisk identitetsdebatt. 4:e uppl. 1991.
6. Sven Gustavsson & Ingvar Svanberg, Jugoslavien i april 1984. Rapport
från en multietnisk resa. 1986.
7. Harald Runblom & Dag Blanck, red., Scandinavia Overseas. Patterns of
Cultural Transformation in North America and Australia. 2:a uppl. 1990.
8. Mattias Tydén, Svensk antisemitism 1880–1930. 1986.
9. Aläqa Tayyä Gäbrä Maryam, History of the People of Ethiopia. I översättning av Grover Hudson och Tekeste Negash. 2:a uppl. 1988.
10. Uno Holmberg, Lapparnas religion. Med inledning och kommentar av Leif
Lindin, Håkan Rydving och Ingvar Svanberg. 1987.
11. Ingvar Svanberg, red., Adam Heymowski & Kerstin Ankert, I samhällets
utkanter. Om ”tattare” i Sverige. 1987.
12. Raimo Raag & Harald Runblom, red., Estländare i Sverige. Historia, språk,
kultur. 1988.
STUDIA MULTIETHNICA UPSALIENSIA
ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS
1. Kerstin Eidlitz Kuoljok, The Revolution in the North. Soviet Ethnography
and Nationality Policy. 1985.
2. Erling Wande, Jan Anward, Bengt Nordberg, Lars Steensland & Mats
Thelander, red., Aspects of Multilingualism. Proceedings from the Fourth
Nordic Symposium on Bilingualism, 1984. 1987.
3. Marika Tandefelt, Mellan två språk. En fallstudie om språkbevarande och
språkbyte i Finland. Diss. 1988.
13. Ingvar Svanberg & Mattias Tydén, red., Multiethnic Studies in Uppsala.
Essays Presented in Honour of Sven Gustavsson, June 1, 1988. 1988.
14. Ingvar Svanberg, The Altaic-Speakers of China. Numbers and Distribution.
1988.
15. Jarmo Lainio, Spoken Finnish in Urban Sweden. Diss. 1989.
16. Eric De Geer, Göteborgs invandrargeografi. De utländska medborgarnas
regionala fördelning. 1989.
17. Kjell Magnusson, Jugoslaver i Sverige. Invandrare och identitet i ett kultursociologiskt perspektiv. Diss. 1989.
18. Ingmar Söhrman, Sverige och de romanska kulturerna. 1989.
nr 35 (2014)
multiethnica
33
19. Nils-Erik Hansegård, Den norrbottensfinska språkfrågan. En återblick på
halvspråkighetsdebatten. 1990.
54. Helmut Müssener & Per Jegebäck, red., Språket, makten och härligheten.
Fem föreläsningar. 2011.
20. Lars Wendelius, Kulturliv i ett svenskamerikanskt lokalsamhälle: Rockford,
Illinois. 1990.
55. Johan Gärdebo, May-Britt Öhman & Hiroshi Maruyama, red., Re:Mindings.
Co-Constituting Indigenous / Academic / Artistic Knowledges. 2014.
21. Dag Blanck & Harald Runblom, red., Swedish Life in American Cities. 1991.
22. Bahdi Ecer, I fikonträdets skugga. Ett syrianskt utvandrarepos. Med efterskrift av Carl-Martin Edsman. 1991.
23. Ingrid Lundberg & Ingvar Svanberg, Turkish Associations in Metropolitan
Stockholm. 1991.
25. Ingvar Svanberg, red., Ethnicity, Minorities and Cultural Encounters. 1991.
26. Anders Berge, Flyktingpolitik i stormakts skugga. Sverige och de sovjetryska
flyktingarna under andra världskriget. 1992.
27. Ingrid Lundberg & Ingvar Svanberg, Kulu. Utvandrarbygd i Turkiet. 1992.
ENDANGERED LANGUAGES AND CULTURES (ELC)
1. Susanna Angéus Kuoljok, Lulesamiska. Ett hotat minoritetsspråk i Skandinavien. 2003.
2. Rafîq Sabir, Kamal Mirawdeli & Stephen Watts, Modern Kurdish Poetry. An
Anthology & Introduction. 2006.
3. Astrid Starck-Adler, Yiddish. Continuity and Change. 2007.
4. Laura Palosuo, En inventering av forskningen om romer i Sverige. 2009.
29. Ingmar Söhrman, Ethnic Pluralism in Spain. 1993.
5. Hristo Kyuchukov, ed., “A Language without Borders…” The International
Romani Language Conference in Stockholm and Uppsala 7–9 January 2007.
2nd Rev. Ed. 2009.
30. Tordis Dahllöf, ¿Antipodenses? Un estudio acerca de la identidad australiana. 1993.
6. Hristo Kyuchukov, Essays on the Language, Culture and Education of Roma.
2010.
28. Karin Borevi & Ingvar Svanberg, red., Ethnic Life and Minority Cultures. 1992.
31. Henrik Román, En invandrarpolitisk oppositionell. Debattören David
Schwarz syn på svensk invandrarpolitik åren 1964–1993. 1994.
32. Karin Borevi & Ingvar Svanberg, red., Multiethnic Studies. Report on Research and Other Activities from the Centre for Multiethnic Research. 1994.
33. Tamás Stark, Hungary’s Human Losses in World War II. With an Introduction by Karl Molin: The Raoul Wallenberg Archive at Uppsala University.
1995.
34. Sven Gustavsson & Harald Runblom, red., Language, Minority, Migration.
Yearbook 1994/1995 from the Centre for Multiethnic Research. 1995.
35. Sven Gustavsson & Ingvar Svanberg, red., Bosnier. En flyktinggrupp i
Sverige och dess bakgrund. 1995.
36. Kjell Magnusson, Midhat Mediæ & Harald Runblom, red., Krig, exil,
återvändande. Den bosniska konflikten och flyktingproblematiken. 1996.
37. María Luján Leiva, Latinoamericanos en Suecia. Una historia narrada por
artistas y escritores. 1997.
38. Leena Huss, red., Många vägar till tvåspråkighet. Föredrag från ett forskarseminarium vid Göteborgs universitet den 21–22 oktober 1994. 1996.
39. M.M. Jocelyne Fernandez & Raimo Raag, red., Contacts de langues et de
cultures dans l’aire baltique. Contacts of Languages and Cultures in the
Baltic Area. Mélanges offerts à Fanny de Sivers. 1996.
40. Andrzej Nils Uggla, I nordlig hamn. Polacker i Sverige under andra världskriget. 1997.
41. Masoud Kamali, Distorted Integration. Clientization of Immigrants in
Sweden. 1997. 2nd Ed. With a New Preface. 2005.
7. Björn Lundqvist, Svensk syd- och umesamisk bibliografi 1990–2008. Sammanställd av Björn Lundqvist. 2011.
NAMIS-SERIEN
1. Lars G. Benktson, Att tillfriskna språkligt på olika sätt. Medicinska ord och
fraser på quechua, spanska och engelska. 2004.
2. Rikard Jennische, De nationella minoriteterna och folkbiblioteken. Folkbibliotekens hantering av nationella minoritetsfrågor i ljuset av Sveriges officiella
minoritetspolitik. 2004.
3. Eric de Geer & Vera Lif, red., Ingermanländarna 60 år i Sverige. Symposiet
i Örebro den 18 juni 2005. 2007.
4. Kunskap för egenmakt. Minoritetskvinnor och folkbildningen. 2010.
5. Leena Huss, Ska vi tala finska? En idéskrift för finskan i Sverige – Puhutaanko
suomea? Ideoita suomen kielen elvytykseen. 2010.
6. Krista Orama, ”Vi är ju också människor!” Ett barnrättsperspektiv på nationella minoriteter i Sverige. 2011.
THE HUGO VALENTIN LECTURES
1. Saul Friedländer, Mass Murder and German Society in the Third Reich.
With Two Articles by Hugo Valentin. 2002.
2. Henry R. Huttenbach, The Universality of Genocide. With an Article by
Hugo Valentin. 2004.
42. Dag Blanck, Per Jegebäck et al., red., Migration och mångfald. Essäer om
kulturkontakt och minoritetsfrågor tillägnade Harald Runblom. 1999.
3. Wolfgang Benz, Anti-Semitism in Europe. Traditions, Structures, Manifestations. With a Chapter from Hugo Valentin’s Antisemitism: Historically and
Critically Examined. 2004.
43. Elżbieta Swejkowska-Olsson & Michaþ Bron Jr, red., Allvarlig debatt och
rolig lek. En festskrift tillägnad Andrzej Nils Uggla. 2000.
4. Debórah Dwork, Auschwitz and the Holocaust. With an Article by Hugo
Valentin. 2007.
44. Harald Runblom, red., Migrants and the Homeland. Images, Symbols, and
Realities. 2000.
5. Nechama Tec – Claudia Koonz, Explorations of Oppression and Resistance
– How Racism became Respectable. HV Lectures V–VI. 2012.
45. Satu Gröndahl, red., Litteraturens gränsland. Invandrar- och minoritetslitteratur i nordiskt perspektiv. 2002.
6. William A. Schabas – Nanci Adler, What’s in a Word? Atrocity Crimes
and the “Genocide” Label – Communism’s “Bright Past”: Narratives of Loyalty to the Party before, during, and after the Gulag. HV Lectures VIII–IX.
2013.
46. Lars Wendelius, Den dubbla identiteten. Immigrant- och minoritetslitteratur
på svenska 1970–2000. 2002.
47. Jasenka Trtak, Framing Identities. Images of Us and Them in Two Serbian
Novels. 2003.
48. Harald Runblom & Andrzej Nils Uggla, red., Polen och Sverige 1919–
1999. 2005.
49. Tomislav Dulić, Roland Kostić, Ivana Maček & Jasenka Trtak, red., Balkan Currents. Essays in Honour of Kjell Magnusson. 2005.
50. Ulla Börestam, Satu Gröndahl, Boglárka Straszer, red., Revitalisera mera!
En artikelsamling om den språkliga mångfalden i Norden tillägnad Leena
Huss. 2008.
51. Helmut Müssener och Per Jegebäck, red., Rasen och vetenskapen. 2009.
52. Sven Gustavsson, Standard Language Differentiation in Bosnia and Herzegovina. Grammars, Language Textbooks, Readers. 2009.
53. Helmut Müssener, red., Judarna i Sverige – en minoritets historia. Fyra
föreläsningar. 2011.
nr 35 (2014)
UUHGS PUBLICATIONS
UPPSALA UNIVERSITY HOLOCAUST AND GENOCIDE STUDIES PUBLICATIONS
1. Laura Palosuo, Yellow Stars and Trouser Inspections. Jewish Testimonies from
Hungary, 1920–1945. Diss. 2008. (Distr: Uppsala Univ. Library.)
2. Karin Kvist Geverts, Ett främmande element i nationen. Svensk flyktingpolitik
och de judiska flyktingarna 1938–1944. Diss. 2008. (Distr: Uppsala Univ.
Library.)
3. Helmut Müssener & Per Jegebäck, red., Rasen och vetenskapen. 2009.
DIGITALA SKRIFTER FRÅN HVC
1. Boglárka Straszer, Ungrare, ungerska och ungersk kultur i Sverige och Finland.
En översikt. 2010. (Diva fulltext)
multiethnica
34
HUGO VALENTIN
FÖRELÄSNINGEN 2014
DEN TOLFTE HUGO
VALENTIN-FÖRELÄSNINGEN
Prof. Dan Michman
6 mars 2014
Bar-Ilan-universitetet och Yad Vashem, Jerusalem
Auditorium Minus, Museum Gustavianum
6 mars 2014 kl. 17:00
Prof. DAN MICHMAN
Bar-Ilan-universitetet och Yad Vashem, Jerusalem
”BEYOND GOOD AND BAD”
Tidigare års Hugo Valentinföreläsare:
2013 Ervin Staub
University of Massachusetts, Amherst
2012 Ulrich Herbert
Freiburg Institute for
Advanced Studies, Freiburg im Breisgau
2011 Nanci Adler
Royal Netherlands Academy of Arts
and Sciences, Amsterdam
2010 William A. Schabas
National University of Ireland, Galway
2009 Omer Bartov
Brown University, Providence, R.I.
2008 Claudia Koonz
Duke University, Durham, N.C.
2006–2007 Nechama Tec
University of Connecticut at Stamford
2005 Debórah Dwork
Clark University, Worcester, Mass.
2004 Wolfgang Benz
Technische Universität Berlin
2003 Henry R. Huttenbach
City College, City University New York
2001–2002 Saul Friedländer
A Corrective Analysis of the Phenomenon of the
Jewish Councils during the Nazi Era
DEN TOLFTE Hugo Valentin-föreläsningen gavs av
professor Dan Michman, som är professor i modern
judisk historia vid Bar-Ilan-universitetet och en av
Israels mest framstående historiker på ämnet Förintelsen. Han är ordförande för Bar-Ilan-universitetets Finkler Institute of Holocaust Research, tillika
föreståndare och ordförande för Yad Vashems International Institute of Holocaust Research i Jerusalem.
Michman har en omfattande akademisk publicering
bakom sig över ett brett spektrum av ämnen inom
både Förintelsens historia och minne. Hans senaste
bok är den inflytelserika The Emergence of Jewish Ghettos during the Holocaust (Cambridge University Press
2011). Studien argumenterar för en betydande omtolkning av tidigare förståelser av vilken roll och funktion som de judiska ghettona hade så som de kom att
formas i det av nazisterna ockuperade Östeuropa.
MICHMAN föreläste över ett ämne med direkt
koppling till de judiska ghettona: de ökända judiska
råden – Judenräte – som påtvingades de judiska samfunden utifrån. De judiska råden utgör en av de mest
kontroversiella aspekterna av nazitysk ockupationspolitik och har varit föremål för intensiva debatter
alltsedan dess. Föreläsningen behandlade rådens inrättande och arbetssätt samt hur de utvecklades vidare
i olika samfund över Europa och i Nordafrika, och
diskuterade i vems intresse styrelserna och väsentliga
delar av deras utformning egentligen kom till. Föreläsningen hölls inför ett fullsatt Auditorium Minus, i
Gustavianum, och föregicks av en öppningsadress av
prorektor Anders Malmberg.
University of California Los Angeles
nr 35 (2014)
multiethnica
35
Hugo Valentin-centrum
Medarbetare
Tomislav Dulić, fil.dr, forskare, föreståndare (tfn 471 63 95)
Ann Ahrenbring, personaladministratör (23 59)
Minoo Alinia, docent, forskare (00 00)
Stéphane Bruchfeld, doktorand (00 00)
Carl Henrik Carlsson, fil.dr, forskare (71 99)
Mats Deland, docent, forskare (57 82)
Märit Frändén, fil.dr, forskare (23 33)
Satu Gröndahl, docent, forskare (63 96)
Jonathan Hall, fil.dr (57 36)
Imke Hansen fil.dr, postdokforskare (57 81)
Leena Huss, professor, forskningsledare (23 61)
Per Jegebäck, redaktör (23 64)
Marja-Liisa Keinänen, docent, forskare (00 00)
Roland Kostić, fil.dr, forskare, forskningsledare (57 31)
Florian Krampe, gästdoktorand (74 08)
Ann Kubai, docent, forskare (00 00)
Hugo Valentin-centrum är en tvärvetenskaplig forskningsenhet vid Uppsala universitet. Forskning bedrivs inom två prioriterade områden: dels kulturella och sociala fenomen och
förändringsprocesser relaterade till den etniska dimensionen
i mänskligt liv, dels Förintelsen och övriga fall av folk mord
och grova brott mot de mänskliga rättigheterna. Centret har
en markerad specialicering i Förintelsens historia, olika aspek ter av massivt våld, minoritetsrättigheter och språklagstift ning, kultur, psykologi, etniska relationer och migrationsfrågor. Förhållanden i Norden och på Balkan har en särskild
ställning vid centret, som erbjuder en mångdiscipli när forskningsmiljö som täcker en rad ämnen inom humaniora och
samhällsvetenskap.
Verksamheten är inriktad på forskning, forskarutbildning,
dokumentation och information. Utöver den egna forskningen
har centret till uttrycklig uppgift att stimulera till och initiera
studier av sina ämnesområden vid Uppsala universitet, men även att mot bakgrund av internationella och globala perspek tiv
och förhållanden sprida kännedom om områdenas forskningsfrågor och forskningsresultat. Med utgångspunkt i verk samhetens uppgifter och fokus skall centret utgöra en resurs för
universitetets undervisning, i första hand på de högre nivåerna.
Hugo Valentin-centrum inrättades vid Uppsala universitets historisk-fi losofi ska fakultet i november 2009 genom en
sammanslagning av två tidigare enheter. Verksamheten inleddes under nytt namn den 1 januari 2010.
nr 35 (2014)
Ivana Maček, docent, universitetslektor (00 00)
Kjell Magnusson, docent, universitetslektor (23 62)
Hiroshi Maruyama, gästprofessor (00 00)
Goran Miljan, gästforskare (00 00)
Tania Langerova, koordinator, kursadministratör (63 91)
Paul A. Levine, docent, universitetslektor (75 89)
Christin Mays, forskningsassistent (57 12)
Helmut Müssener, prof. emer., gästforskare (23 60)
Kirsti Salmi Niklander, docent, gästforskare (00 00)
Gerald Roche, fil.dr, postdokforskare (74 35)
Harald Runblom, prof. emer. (00 00)
Tanja Schult, fil.dr, universitetslektor (00 00)
Jan Selling, fil.dr, forskare (57 12)
Madeleine Sultán Sjöqvist, teol.dr, universitetslektor (23 67)
Jelena Spasenić, fil.dr (75 90)
Maud Wedin, fil.dr, affilierad forskare (23 08)
Kerstin Öhman, ekonomiadministratör (57 15)
The Hugo Valentin Centre is an inter-disciplinary research
unit at Uppsala University. Research is carried out within
two prioritized areas: on the one hand cultural and social
phenomena and processes related to the ethnic dimension in
human life, on the other hand the Holocaust and other cases
of genocide and severe crimes against human rights. The
Centre has a marked specialisation in Holocaust history, various aspects of mass violence, minority rights and language
policies, culture, psychology, ethnic relations and migration
issues. Research on the Nordic countries and the Balkans is
particularly well represented at the centre, which boasts a
multidisciplinary research environment that covers a variety
of disciplines within the humanities and social sciences.
The Centre’s activities encompass research, education at
post-graduate level, documentation and information. In addition to its own research, the Centre is also explicitly charged
with the task of stimulating and initiating studies of its subject areas within Uppsala University. It is also the Centre’s task
to disseminate knowledge about the areas’ research problems
and results in the light of international and global perspectives.
Against this backdrop, the Centre should constitute a resource
for the university’s education, primarily on the higher levels.
The Hugo Valentin Centre was established at Uppsala
University’s Faculty of Arts in November 2009 through a
merging of two previous units. It started working under the
new name on 1 January 2010.
multiethnica
36
Medverkande i
Multiethnica 35 (2014):
Mats Deland, docent i historia, är verksam vid Hugo Valentin-centrum (HVC)
Märit Frändén, fil.dr, är postdokanställd vid HVC
Christer Gerdes, är docent i nationalekonomi vid Stockholms universitet och affilierad
till Institutet för Social Forskning (SOFI). Hans avhandling, Studying the Interplay of
Immigration and Welfare States (2008), undersöker i vilken grad invandring har haft
konsekvenser för utformingen av välfärdsstaterna i Danmark och Tyskland. Han är
anställd som forskare vid Arbetsförmedlingens Analysavdelning
Satu Gröndahl är docent och verksam vid HVC
Leena Huss, är professor och forskningsledare vid HVC
Marja-Liisa Keinänen är docent och universitetslektor vid Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap, Stockholms universitet
Gerald Roche är fil.dr i asiatiska studier från Griffith University, Brisbane, Australien,
och postdokanställd vid HVC. Roche bedrev sina doktorandstudier vid universitetet
i Xining (Qinghai), Kina, och hans antropologiska forskning är inriktad på Tibetanska
högplatåns östra del, särskilt den icke-tibetanska befolkningen i området
Thomas Rosén, fil.dr, är universitetslektor i serbiska, kroatiska, bosniska och albanska
och studierektor för forskarutbildningen vid Institutionen för moderna språk i Uppsala
Greg Simons, fil.dr, är forskare vid Centrum för Rysslandsstudier (UCRS) i Uppsala
Eskil Wadensjö är nationalekonom, professor vid Institutet för Social Forskning (SOFI)
vid Stockholms universitet. Han är föreståndare för Stockholms universitets centrum
för integrationsstudier, SULCIS
Maud Wedin, är fil.dr i kulturgeografi och forskare affilierad till HVC
Besöksadress:
The Hugo Valentin Centre
Box 521, SE-751 20 Uppsala
Tel. +46-(0)18-471 23 59
Fax. +46-(0)18-471 23 63
E-post [email protected]
Webbplats www.valentin.uu.se
multiethnica
Hugo Valentin-centrum, Uppsala universitet
Nr 35 (2014)
ISSN: 0284-396X
|
© Hugo Valentin-centrum 2014
Engelska parken HC, Hus 4
Thunbergsvägen 3 D, plan 1
Uppsala
Redaktör: Per Jegebäck (e-post: [email protected])
Ansvarig utgivare: Tomislav Dulic´
Tryck: Universitetstryckeriet, Uppsala
Multiethnica kan erhållas mot porto och expeditionsavgift. Beställ från
postadressen här ovan.
nr 35 (2014)

similar documents