Extremiteter

Report
HUVUD, HALS, BÅL
Bild 47. Hingst med med ett runt kors.
Bild 49. Hingst med ett plant kors.
30
Bild 48. Hingst med ett långt, sluttande kors.
Bild 50. Hingst med ett toppigt kors.
BLOCK III
INNEHÅLL BLOCK III:
Repetition block I och block II
Extremiteter
- Benaxel
- Främre extremiteter
- De vanligaste avvikande benställningarna fram
- De bakre extremiteterna
- Avvikande benställningar bak
Travarens rörelseschema
Exteriör, funktion, hållbarhet
31
EXTREMITETER
Benaxel
När det gäller hästens ben är det vedertaget att man strävar efter en häst som är korrekt (rättställd).
Rätt inskening hör också hemma i detta sammanhang. Vi håller oss till termen korrekt.Vad menas
då med korrekt?
Korrekt står för idealsituationen som uppstår när olika ben i hästens skelett är korrekt förenade
med varandra via sina leder, oavsett från vilket håll man betraktar hästen. Frambenet är ett bra
exempel, där underarmsbenet, skenbenet, kotbenet, kronbenet och hovbenet är är sammanfogade
till varandra, via respektive leder, på ett sådant sätt att lederna belastas likformigt över hela sin yta,
om hästen är korrekt.
Vid bedömning av benaxlar bedöms och beskrivs riktning, vinkling (bruten benaxel) och rotation.
Under kotleden kallas benaxeln tåaxel.
På ett korrekt framben sett framifrån kan man dra en tänkt lodrätt linje (benaxel) från armbågsleden via framknäet, kotled, hovleden och hovspetsen. Linjen skall träffa mitten på samtliga
dessa leder. Betraktas hästen bakifrån kan man även där dra denna tänkta linje från låret via
hasleden, kotled samt hovled. Även där skall linjen på ett korrekt bakben hamna mitt på lederna.
Se kompendiet ”hestens eksteriør”.
Tänk dig en korrekt häst som bär på arv för god vävnadskvalitet. Ge hästen goda
miljöförutsättningar i form av utfodring, träning, stallmiljö etc och ni kan räkna med god
hållbarhet och funktionella rörelser.
Främre extremiteter
Till de främre extremiteter som bedöms hör underarm, skena, kota och hov. Bedömningen sker
både framifrån och från sidan.
Underarm
Längden och bredden är de kriterier som tas hänsyn till. Benämningen är lång/kort, tjock/smal
samt från sidan bred/smal. Underarmens tjocklek utgörs till stor del av dess muskelvolym.
Skena
Det som ligger till grund för skenans bedömning är längd, bredd och form. Den exteriöra beskrivningen nämns i termerna bred/smal, lång/kort och från sidan bred/smal samt knipt under
knä. Bred skena innebär välutvecklade senor med fria lägen i förhållande till skenbenet. Med
uttrycket ”knipt under knäet” menas att skenans bredd just under knäet är mindre än mitt på
skenan.
32
Kota
Längden och lutningen av kotan utgör bedömningsgrunderna. Ett kotben som är långt och har rätt
vinkel mot markplanet (45-60 grader, ej över 60 grader) medverkar i högsta grad till ett spänstigt
och därmed vägvinnande steg. Det korta kotbenet ger ofta ett stumt steg vilket kan ge upphov till
stora problem med kotledslidande. Ju ädlare hästar desto längre kotben. Det är en mycket stor
skillnad mellan kotbenets längd och lutning hos fullbloden i jämförelse med tex kallblodstravaren. Det gäller för övrigt även mankens utformning, då fullbloden genomgående har väl
utvecklade mankar i motsats till kallblodstravaren som ofta har både låga och korta mankar.
Hov
När hoven bedöms tar man hänsyn till form och storlek. Ska då hovarna ingå i exteriör bedömning av en travare? Ja, tveklöst och det är dessutom en viktig del av bedömningen. Hovarnas
form skvallrar till stor del om hur korrekt hästen är i sina extremiteter och därmed hur den belastar sina hovar.
En korrekt och rättställd häst belastar sina hovar lika över hela ytan. Det resulterar i en
symmetrisk hov. En framhov betraktad framifrån med en brant låg innervägg och en hög flack
utsida tillhör en häst som tex är tåvid eller markvid. Hovens undersida är inte symmetrisk. Den
del som är hårdast belastad, i det här fallet insidan, har en mindre hovhalva och en tunnare vägg
mot den mindre belastade sidan (se bilder 56-57) .
Sett från sidan har en häst med hög belastning på tån en naturligt kortare tå och högre trakt. Den
häst som belastar trakten i högre grad har en längre tå och lägre trakt.
Avvikande hovform kan framkallas av såväl arv som miljöbetingade faktorer. Små, trånga hovar
och då främst trakttrånghet är ett stort problem hos den varmblodiga travaren. Förutom arvet kan
dålig hovvård och för lite motion förstärka uppkomsten av trånga hovar.
De vanligaste avvikande benställningarna fram
Den vanligaste avvikande benställningen är fransysk benställning fram, vilket innebär att benaxeln ovanför kotan är rak, men roterad utåt. Framknäets främre yta pekar inte rakt fram utan åt
sidan. Denna rotering av benet utåt kommer att styra hovens belastning, överrullning och
landning. Hoven belastas på dessa hästar mest på insidan och trakten. Hästar med fransysk benställning har nystande rörelser som gör att hoven landar på utsidan, men tyngden förs sedan över
på insidan. Det är inte ovanligt att en fransysk frambensställning kombineras med tåvidhet.
Många hästar med dessa avvikelser i sitt rörelsemönster slår sig på knäets undersida.
Motsatsen till tåvidhet kallas intåad benställning (tåtrång) och förekommer ofta i kombination
med marktrång frambensställning. Intåade hästar biljarderar ofta i travrörelsen. Biljardering i
kombination med stor bredd mellan frambenen gör det svårt för individen, som inte är linjetravare, att bredda bakaktionen så mycket att den inte slår ihop fram- och bakbenen i kurvorna.
33
Vanliga inkorrekta benställningar
Här följer några andra vanliga inkorrekta benställningar. När benaxeln är bruten inåt i framknäet
benämns hästen som X- bent eller kalvknäad. Om skenan och underarmen inte är ”instuckna” mitt
för varandra i knät kalls det felaktig inskening. Parallellförskjutning kan ibland blandas ihop med
felaktigt inskenad. För att se skillnaden se ”Hestens eksteriør”.
Avvikelser sett från sidan
Så till några avvikelser i frambenet sett från sidan. Få samband torde vara så vedertaget som kopplingen mellan sabelbenthet och problem med framknän. Mera tveksamt är det med sambandet
mellan hållbarhet och knipt under framknäet. Bockbenta hästar är inte så vanliga bland travarna
som bland fullblodshästar. Se ” Hestens eksteriør”.
De bakre extremiteterna
Egenskaper hos de bakre extremiteterna som nämnden bedömer är lår, skank, has, skena, kota och
hov. Bedömningen sker både bakifrån och från sidan.
Lår
Lårpartiet bedöms efter dess muskelvolym. Uttrycken är välmusklat eller muskelfattigt lårparti.
Skank
Tidigare har sällan sagts något om skanken. Däremot har under senare tid denna exteriöra detalj
uppmärksammats för att få en bättre beskrivning av hästen. Lårmuskulaturen som täcker
skanken är en förutsättning för den bakre motorns effektivitet. Man har anledning att beskriva
såväl skankens längd som muskelansättning.
Förhållandet mellan skankens längd och skenans längd anses av många vara av intresse. Flera
menar att skanken bör vara relativt lång i förhållande till skenan. Skankens lutning är också av
intresse eftersom den påverkar hasvinkeln.
34
Has
Hasen är sannolikt en av hästens viktigaste leder och dessutom en av de mest komplicerade då
den är sammansatt av sex olika ben. Hur ser en godtagbar has ut? De flesta är överens om
följande:
Hasen bör vara torr vilket innebär att man tydligt kan urskilja de ingående benes utsprång och
fördjupningar i leden. De får inte döljas av hårda eller mjuka svullnader. Från sidan sett bör hasen
vara bred och lång. Övergången till skenbenet får ej vara knipt och helst lika bred som skenan i
övrigt. För inskeningen bakifrån gäller samma regler som för frambenen dvs i det korrekta bakbenet går det att dra en lodrät linje genom mitten på samtliga leder.
Hjulbenthet (hasvid bakbensställning, se bild 55 ) är en exteriör avvikelse på bakbenen sett
bakifrån. Denna ganska sällsynta benställning leder till en vridrörelse hos bakhovarna (borrning)
vilket bla gör det svårt att få bakskorna att sitta kvar. Motsatsen till hasvidhet kallas hastrånghet
(kohasig, se ” Hestens eksteriør”) och innebär oftast en högre belastning på bakhovarnas insidor
då den hastrånga hästen oftast är tåvid bak. Det finns teorier som går ut på att den hastrångatåvida travhästen har lättare att bredda sin bakaktion än den med korrekt bakbenställ.
Avvikande benställningar bak
Fransyk, tåvid och tåtrång förekommer också på bakbenen. Likaså har vi benämningen knipt
under hasen (se ” Hestens eksteriør”).
35
EXTREMITETER
Bild 51. Hingst med långa skenor och kotor.
Bild 53. Benet är roterat utåt. Denna häst är
fransysk med inåt bruten tåaxel.
36
Bild 52. Hingst med upprätade kotor.
Bild 54. Tåtrång häst (intåad).
EXTREMITETER
Bild 55. Rakhasig häst.
Bild 56. Häst som är hjulbent bak.
Bild 57. Exempel på en krokhasig häst.
37
HOVFORMER
Bild 58. Asymmetrisk hov. Utfluten vägg.
Bild 59. Brant hovvägg och utfluten hovvägg.
Bild 60. Understuckna låga trakter.
38
TRAVARENS RÖRELSESCHEMA
Travarens rörelseschema påverkas av exteriören. Hos en korrekt häst förs frambenen i en rak linje
framåt och bakåt. Bakbenen i travet förs också i en rak linje, men breddar sig. Nedan följer
exempel på hur en exteriör avvikelse påverkar rörelseschemat.
Bild 61. Den tåvida-fransyska
hästen får en nystande gång.
Bild 63. Normalt rörelseschema,
linjegång
Bild 62. Den tåtrånga hästen får en
biljarderande gång.
Hjulbent
Följs gången hos en hjulbent häst (sedd bakifrån)
så syns ofta sk borrning. Hästen för tån inåt och
hasen utåt. Detta medför att skon lätt vrids bort
eller förskjuter sig på hoven.
39
EXTERIÖR, FUNKTION OCH HÅLLBARHET
Lars-Erik Magnusson har i sin bok ”Hästens exteriör” listad ett antal samband mellan exteriör och
funktion som finns dokumenterade i litteraturen. Här följer några exempel.
Bild 63. Exempel på exteriör kontra funktion och skador (L-E Magnusson: Hästens exteriör)
Låg, tjock manke
försämrar skulderbladets fria rörelse
Sänkt rygg
medför ofta förslitning av ryggkotorna
Lång rygg
medför ofta att fram- och bakben slår ihop
Lång bog
ger bra stötdämpning och fria rörelser
Stupande bog
ger dålig stötdämpning
Små, runda framknän
ger dålig stötdämpning
Korta, stumma kotor
ger sekundära skador i leder och senor
Små, smala hasleder
är disponerade för skador tex spatt
Trånga hovar
ger dålig stötdämpning, medför ofta hornsprickor och
strålbenshälta
Knipt under framknäet
medför ofta skador i gaffelband och senor
Parallellförskjutning i
framknäet
medför ofta inflammation i knäled och överben på skenans insida
Sabelbenthet
medför ofta senskador
Fransysk benställning
medför ofta strykskador
Knätrång benställning
medför ofta stresskador på ledkapsel och sidoband på knäets
insida
Marktrång och markvid
benställning
medför ofta gallor, hovbroskförbening samt ringkota på utrespektive insida av kronled
Krokhasig
medför ofta harspatt
Från sin egen forskning har Lars-Erik Magnusson sammanfattat några samband, som han hittar i
sitt forskningsmaterial (500 st fyraåringar, travare), mellan exteriöra detaljer och skadesymptom:
- Brutna ben och tåaxlar gav en ökad registrering av galla i den aktuella leden
- Knätrånga, trånga, fransyska visade en ökad frekvens att slå sig på knäna
- Knipta under framknäet gav 4-5 gånger större risk för skador i ytliga böjsenan
- Stor hasvinkel gav mindre antal skadesymptom än krokhasiga
- Mellan harhas och harspatt konstaterade man det starkaste sambandet
- Man fann ett ökat samband mellan traktrånga hästar och mugg
40
BLOCK IV
INNEHÅLL BLOCK IV:
Repetition av block I, block II och block III
Praktiskt bedöma exteriören på olika individer utifrån bedömningsmallen.
41
MALL FÖR EXTERIÖRBEDÖMNING
1. EXTERIÖRA MÅTT (i cm)
Mankhöjd………………
Korshöjd ………………
Bålens längd ………………
2. TYP, HARMONI, HELHETSINTRYCK
Storlek
Liten
Stor
Normal
Kommentarer:
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------Grundtyp
Kvadratisk
Högställd
Lågställd
Långsträckt
Långlinjerad
Kommentarer:
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------Könskaraktär
Feminim
Maskulin
Kommentarer:
42
Ingen hingstkaraktär
MALL FÖR EXTERIÖRBEDÖMNING
Övrig bedömning under punkt 2
Tung
Ädel
Gracil
Välproportionerlig
Lätt
Oädel
Grovskeletterad
Oproportionerlig
Grov
Kommentarer:
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
3. HUVUD, HALS, BÅL
Huvud
Vackert
Litet
Konkav huvudform
Uttrycktsfullt
Tungt
Konvex huvudform
Kommentarer:
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------Hals
Lång
Rak
Smal
Underhals
Brett ansatt
Kort
Bred
Välvd
Svanhals
Lågt ansatt
Väl ansatt
Kommentarer:
43
MALL FÖR EXTERIÖRBEDÖMNING
Manke
Låg
Hög
Kort
Lång
Kommentarer:
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bog
Kort
Lång
Grund
Djup
Liggande
Sluttande
Brant
Kommentarer:
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------Rygg
Kort
Lång
Sänkt
Karp
Kommentarer:
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bröst
Djup bål
Kommentarer:
44
Grund bål
MALL FÖR EXTERIÖRBEDÖMNING
Kors
Runt
Rakt
Sluttande
Stupande
Toppigt
Välmusklat
Omusklat
Kommentarer:
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------Bringa
Smal
Bred
Kommentarer:
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
4. Extremiteter
Framben framifrån
Bruten tåaxel
Fransysk
X- bent
Marktrång
Tåvid
Tåtrång
Parallellförskjuten
Markvid
Felaktigt inskenad
Framben från sidan
Väl inskenad
Knipt under knät
Långa kotor
Veka kotor
Korta kotor
Stumma kotor
Kommentarer:
45
MALL FÖR EXTERIÖRBEDÖMNING
Bakben bakifrån
Hjulbent
Kohasig
Kommentarer:
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------Bakben från sidan
Rakhasig
Krokhasig
Väl inskenad
Kommentarer:
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------Hovar
Välformade
Små
Stora
Asymmetriska
Trånga
Trakttrånga
Kommentarer:
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
HÄSTENS NAMN: ________________________________________________
KÖN:_______________________
ÅLDER:___________
46
INSTUDERINGSFRÅGOR BLOCK I
1. Lär in hästens yttre anatomi.
2. Hur många ben består hästens skelett av?
3. Vad menas med epifys och diafys?
4. Benmärgen har en viktig uppgift. Vilken?
5. Varför finns spongiöst ben?
6. Hur sker längd- respektive omfångstillväxt?
7. Varför är det så viktigt att korrigera en felaktig benställning så tidigt som möjligt?
8. Vilka kotor utgör mankens högsta punkt?
9. Vilka kotor ingår i ryggkotpelaren och hur många är respektive kotor?
10 Vad håller ihop skallens ben?
11. Vilka ben utgör höftbensknölen?
12. Vilka delar utgör hästens framben?
13. Vilka ben utgör hästens fot?
14. Lär dig skelettets olika delar?
15. Vilka uppgifter har lederna?
16. Hur är lederna uppbyggda?
17. Vilka ledvinklar anses vara av betydelse?
18. Hur kan hästens muskulatur och hull påverka dess exteriör?
19. Hur kan man kontrollera hästens hull?
20. Titta över hästens ytliga muskulatur?
21. Vilka mått tar man på travaren och hur mäter man dem?
22. Mät dina egna hästar?
23. Vilka parametrar vägs in vid en avelsbedömning? Hur stor betydelse har de vid en jämförelse med
varandra?
24. Efter vilken mall skall exteriörbedömningen ske av den varmblodiga travaren?
47
INSTUDERINGSFRÅGOR BLOCK II
1. Varför är de exteriöra måtten viktiga vid en exteriörbedömning?
2. Vilka grundtyper kan man dela in hästen i? Vad står dessa grundtyper för?
3. Vad menas med att en häst är välproportionerlig?
4. Vad är det för skillnad mellan begreppen gracil och grovskeletterad?
5. Hur skulle du vilja beskriva skillnaden mellan en hingst och en häst med ingen hingstkaraktär?
6. Hur skall en korrekt visning av häst se ut?
7. Vilka exteriöra bedömningsmoment ingår i hals, huvud, bål?
8. Vilken skillnad är det mellan konvex- och konkav huvudform?
9. Väl ansatt hals är ett uttryck som används. Hur skulle du vilja tolka detta uttryck?
10. Hur ser en bra manke respektive bog ut?
11. Varför är ryggen en så viktig exteriör detalj? Hur vill man att den ska se ut?
12. Vad menas med grund respektive djup i bålen?
13. Vilka termer beskriver hästens kors? Hur vill du att korset skall vara utformat och varför?
48
INSTUDERINGSFRÅGOR BLOCK III
1. Vad menas med ben- respektive tåaxel? Hur ser dessa axlar ut på en korrekt häst?
2. Vilka är de främre extremiteter som bedöms?
3. Vad menas med knipt under knäet?
4. Varför tas det hänsyn till hovens form och kvalitet vid en exteriörbedömning?
5. Vad är det för skillnad mellan en tåvid eller en fransysk häst?
6. Vad är det för skillnad mellan felaktigt inskenad och parallellförskjutning?
7. Varför bedöms hovarnas kvalitet och form?
8. Hur ser rörelseschemat ut för en tåvid, fransysk respektive tåtrång häst?
9. Vilka är de bakre extermiteter som bedöms?
10. Hur ser en hjulbent hästs rörelseschema ut?
11. Vad är det för skillnad mellan en rak- respektive krokhasig häst?
12.Vad menas med knipt under hasen?
49
LITTERATURFÖRTECKNING
Dukes physiology of domestic animals, Melvin J. Swenson
Handbok för hästvänner, Wrangel G.C.
Husdjur, Björnhag G, Jonsson E, Lindgren E, Malmfors B.
Hovvård och hovbeslag, Magnussom L-E.
Hästens anatomi, Sandgren B.
Hästens exteriör, Magnusson L-E.
Travskolan, Nordin S.
50

similar documents